Denna långa i min uppfattning fantastiska berättelse startar här..
Roslagsloppet 1976.
Evinrude FT-19S motorn var nu monterad på Piraya 17 båten och testade en hel del saker. Båten gick satan så fort när jag körde ensam på Tollare och lite bränsle. Nya motorn var känsligare för vikt men fortfarande snabbare än min andra Evinrude. Fick till en nästan perfekt balance med två personer ombord och bränsle. Dock hittade jag ingen lämplig – lätt person som ville ställa upp som navigatör. Ringde alla som varit med tidigare inklusive Hasse Holmen, men alla sa nej tack..!!
Nu ringer telefon på firman och det var Bertil Wik från Uppsala.. Han kallade mig också bara… “Ström”..hört att Du behöver en frivillig till Rosis..jag mönstrar på, sa Berra..!! Otroligt..den absolut bästa tänkbara men varnade honom att det blir ingen nöjestripp till Öregrund.. Inga problem sa Berra..Vi kommer att vinna.. (för er som kanske inte vet..men Bertil Wik är en enormt duktig racerbåtsåkare och konkurrent normalt)
Vi gjorde någon test innan Rosis och Berra hade järnkoll. Han fattade ju själv var, när och hur han skulle vara i båten för bästa balance beroende på vågor och vind. Vi var lite osäkra på att hitta rätt på banan till Väddö kanal men efter Väddö hittade Berra utan problem. Berra pluggade sjökortet ordenligt på Fredags eftermiddagen och Vi var superredo. Ja..rykterna var rätt.. Harry och Pentii Fabritius hade en superlätt ny liten ARGO med en Merc 650 XS preppad av Mercury Racing i USA. Tror det är båten på bilden nedan..eller en liknande. Deras race nummer. Dom hade både trimtank och powertrim.
Perfekt väder på Lördagsmorgonen och starten gick i Norrtälje. Vet inte vad Berra gjorde men i slutet av Norrtäljeviken när Vi ylade på som bäst skrek han högt..STRÖM..sjökortet blåste överbord..!! Jaha..sh*t..det går ju inte att på något sätt prata med varandra i fullfart så jag beslutade att hålla mig i närheten av Fabritius bröderna. Deras båt gick otroligt fort. Tömde trimtanken och Berra balancerade båten och då var Vi klart snabbare än bröderna men var inte säker på banan. När Berra kände sig säker på vägen till Väddö kanal gav Vi allt.. Rätt gropigt men lite vind och FT-19S motorn varvade ur ordentigt. Vi var först vid avflaggningen i Väddö kanal. Nu var det transportsträcka med omtankning. Över halva loppet var avklarat och Berra var helt säker på banan från Väddö Kanal till Öregrund. Såg att Fabritius bröderna böt propeller vid omtankningen. Med mindre bensin och bättre vind för Pirayan flög Vi mot Öregrund. Såg inte ens lilla ARGO båten bakom oss och nu var Piraya båten första båt till Öregrund igen.. Well..men det var ju en stor lång rundbana man skulle köra ett antal varv innan målgång och då kom Hasse Strandman som körde en större och starkare klass ikapp oss så Vi gick imål ungefär samtidigt. Härligt var det och tredje raka E-klass segern i Rosis. Fabritius bröderna var bedrövade. Vill nog tillägga att utan Bertil Wik och FT-19S motorn hade jag kommit tvåa. Brukar skämta med Berra och säga..hans första seger i Rosis var som navigatör i Pirayan..!!.
Vår snittfart var nästan 52 knop och Strandman med sin 200 hästars Johnson V4 var bara 5 knop högre.
EDIT: PS..WOW..Ser nu i Engelska tidningsurklippet att Berra och jag kom trea totalt. Snabbare än Burger King Jokern med en 200 hästars Johnson V6..
Jag och Berra på fullgas på väg mot Öregrund nedan.
En note till. Detta var mitt sista E-klass race i rosis. Året efter 1977 vann Fabritius bröderna E-klassen i Rosis med en Johnson FT-19S. Dock var deras snittfart då endast 45 knop.
Efter Roslagsloppet var jag på Huzells i Vällingby och lämnade in FT-19S motorn. Fick också bekräftat det som jag redan hade listat ut. Huzells hade förlorat striden med OMC om Evinrude agenturen för Sverige och stora omställningar var på G. Första Januari 1977 var det OMC Sverige som gällde för oss Evinrude och Johnson handlare. OMC skulle ha ett stort informationsmöte på Hotell Malmen i Stockholm under hösten för alla Evinrude Johnson återförsäljare. Kändes väldigt bittert då Huzells hade varit en stor del av min framgång både inom racing och att starta mitt utombordarföretag. Dock var jag ju mer Evinrude i själen än Huzells. Jag måste se framåt för jag hade ju alla mina ägg i Evinrude korgen som exklusive återförsäljare. Viktigt för mig var vem som skulle bli VD för OMC..min vän Bengt Nilsson från Huzells eller Pelle Welin från AGB. Som tur var blev det Bengt Nilsson visade det sig senare och det kändes tryggt från min sida. Att Billy Huzell bara skulle ge upp utombordarbranchen efter att blivit dumpad av OMC verkade inte troligt för mig. Kände honom bättre än så.
Snart kom Huzells med en bomb i branchen och meddelade att Billy Huzell hade köpt ett företag som hette Motorservice (tror jag det hette). Motorservice var generalagent för Suzuki utombordare samt motorcyklar i Sverige. Inte nog med det..Pelle Welin och AGB kom med nästa bomb. AGB var nu Generalagent för Mariner i Sverige, ett då nytt utombordarmäke med start Januari 1977. Mariner var ägt av Mercury Marine och skulle bli en blanding av Yamaha och Mercury motorer.
Detta var starten på det stora utombordarkriget, inte bara i Sverige utan nästan hela Europa. Dom flesta importörer av Evinrude Johnson blev nu Suzuki eller Mariner agenter i respektive land. Med facit i hand borde OMC ha tänkt på att det kunde bli så..men det gjorde dom inte när man sa upp sina trogna generalagenter runt Europa. Tror bara att det var Italien och Spanien som OMC själva inte tog över. Nu hade OMC Sverige som inte ens öppnat dörrarna fått två riktigt arga konkurrenter som var ute efter hämd AGB med Mariner och en arg Pelle Welin som inte fick VD jobbet på OMC. Billy Huzell med Suzuki utombordare och motorcyklar. Mer kommer om detta senare för nu skulle Vi till Norge och köra Nordiska Mästerskapen i SE klassen.
Både Bosse och jag hade gått tillbaka till dom tidigare motorerna och utan massa ursäkter så vann Bosse tävlingen och jag blev tvåa. Om jag nu skulle förlora ett race så kändes det helt OK att det var Bosse som vann. Han var fasen värd det efter att kämpat i 5 år för att spöa Strömmingen. Grattis igen Bosse, bild nedan.
Hörde också från ett märkligt håll att det inte bara var jag som var upprörd över OMC racingchefen i Belgium Paul Kalb. Mina bekanta på Volvo Penta i Göteborg ringde och sa..Lasse..din kompis Roger Jenkins kommer att köra en ny OE klass Burgess med en Archimedes racing motor byggd av König i Westberlin på OE världsmästerskapen i Auronzo Italien sista helgen i Augusti. WOW tänkte jag..Köpte flygbiljett till Linate flygplatsen i Italien omgående. Bosse, Hasse Holmen, brorsan Lennart, Janne “Bajsen” Lindahl och Lollo skulle också hänga med dit när dom hörde nyheten.
Bosse och jag hyrde varsin bil på Linate flygplatsen för den våldsamma färden till Auronzo som låg långt och högt upp i bergen i Nordvästra Italien. Nära gräsen till Österrike och bilresan dit blev som en SE klass tävling. Stackars hyrbilar..som Kenny Bräck brukar säga..”en pansarvagn kom inte fram..men vår hyrbil gjorde det” Auronzo var en vacker liten håla med en perfekt sjö för racing. Paul Kalb såg mycket förvånad ut när stora svenkgänget kom in i depån. Bror Lennarts bild nedan så han är bakom kameran.
Paul hade ett par OE båtar där med nya OMC OE klass racingriggar med dito växelhus. Själva powerheaden kände Vi igen. Det var dom Bosse och jag hade använt i Nora. Helt klart var dessa powerhead inte tillräkligt bra for OE klass racing. Själv var jag mest nyfiken på Roger Jenkins nya OE Burgess med Archimedes/König motorn. Pratade med Roger och han var mycket optimistisk om att kunna vinna racet. Han skulle ju försvara sina två VM titlar i OE klassen. Dock var Vi i Renato Molinaris hemmatrakter och han hade en ny fin Merc 650 X med insprurning och ny båt
En bild jag lyckats leta fram på #95 Jenkins och hans Archimedes/König i Auronzo nedan.
Som alltid fyra heat och Jenkins vann utan problem första heatet..Renato var tvåa långt efter med sin fina båt. Tror dom varvade Paul Kalbs OMC OE båtar. I nästa heat vart det strul med Archimedes/König motorn och Hasse Holmen skrattade och sa.. Fan..en vanlig Penta strular ju alltid och König är känd för samma sak..kan ju aldrig bli bra tillsammans..Låg nog något i det. Hur som helst så vann Renato Molinari tävlingen totalt med sin Merc 650X med bränsleinsputning. Roger Jenkins kom tvåa och hade motorn inte strulat skulle han ha vunnit. Han var klart den snabbaste OE båten.
Nu startade mina funderingar om 1977 års racing men sa aldrig något bara tänkte.
Helt plötsligt kom Paul Kalb upp med förslaget att Bosse och jag skulle köra Amsterdam tävlingen tillsammans och sen Paris 6 timmars med OMC båtar och motorer. Kändes sådär men Vi bestämde att göra så. Paul tyckte också Vi skulle ta med Hans Holmen för han skulle hålla ordning på oss..Ja, ja tänkte Bosse och jag. Alltid kul att ha Holmen med men han var nog inte rätt man att hålla ordning på andra med viss humor. Kan också tillägga att denna grabbresa var brutal på många sätt som jag inte går in på men det kostade att lämna igen hyrbilarna.
Nu fick man be Arne Frödig om lov att ge sig av till Amsterdam och Paris på några veckor men fick godkänt. Vi skulle ta “asfaltsvälten” för den hade jag köpt av Tord på Nacka Asfalt tidigare på året. OMC skulle ju stå för alla kostnader inklusive Holmen så nu var Vi på väg till OMC i Belgien för test inför Amsterdam först. Kan tillägga att en Chevy Blazer K5 4 X 4 med jättebreda däck och fälgar är rätt jobbig på Tyska Autobahn..
Fortsättning kommer snart.. långt kvar till Amerika.
OMC racing hade bokat in oss på ett nytt hotell i Brygge som hette Sofitel och där bodde alla amerikanska förare också som skulle delta i Amsterdam och senare Paris tävlingen.
Barry Woods var en riktig tuffing som vunnit mycket med Evinrudes alla större racing utombordare, även wankel motorn.
Vi satt i baren och pratade om racing i allmänhet då Barry säger..Lars..” i Europa kör ni F1 bilar i balettskor…i USA kör Vi Formula 5000 i Texasstövlar/boots”
(Formula 5000 på den tiden var Indycar typ av bilar med stora V8 motrer och fri trimning) Barry menade att vi var tunnbröd och han en hårding..vilket han var.
Senare på kvällen stack Vi iväg på någon nattklubb och det gick kanska vilt till.
Barry Woods körde en av hyrbilarna tillbaka men han ville inte ställa sig på parkeringen utan körde upp mot stora glasdörrarna in till hotellet som då öppnades automatiskt.
Han körde in på hotellen for runt ett varv vid incheckningen och sen ut..
Well..dan efter vart alla förare inkallade till OMC racing på fabriken och diverse varningar delades ut.
OMC hade en större antal båtar för Amsterdam och Paris. Dom flesta var med V6 motorer för totalsegern så det fanns inte så mycket tid för Bosse och mig men Vi fick ihop ett ekipage för Amsterdam
Kommer inte ihåg så mycket från 3 timmars racet i Amsterdam men Vi fick bryta för någon anledning. Barry Woods ledde tävlingen totalt en längre tid innan han crashade i en kurva och det bara vart flisor av nya båten. Så var han känd..vinna eller crasha.
En sak till jag kommer ihåg från Amsterdam var att en då känd Svensk road racing förare med Yamaha motorcyklar var i depån och pratade med Bosse och mig. Kommer fasen inte ihåg hans namn men han var dit skickad av Yamahafabriken vilket startade en del rykten..som aldrig blev något.
Alf Bullen från England totalsegrade med sin nya OZ klass Burgess/Johnson V6 RS. (nedan)
Tillbaka till OMC i Brygge och rigga en ny båt för Bosse och mig för Paris..kommer snart.
Kommer inte ihåg riktigt med tror Vi åkte tillbaka hem innan Paris och sen tillbaka till Belgien. OMC’s informationsmöte hösten 1976 var på Hotell Malmen i Stockolm och där berättade ledningen från Belgien/USA om varför man gjorde den stora förändringen. OMC hade bett något Engelskt marknadsföretag om en utredning hur dom skulle undvika att hamna i samma situation som Engelska motorcykelbranchen. Engelska motorcykelmärken hade ju mer eller mindre blivit dödade av Japsen och det var detta marknadsföretag som hade föreslagit att OMC skulle starta egna dotterbolag i länderna istället för lokala generalagenter.
Well.. med facit i hand var nog detta Engelska marknadsföretag lika kass som Engelska motorcykeltillverkare.
OMC var ju fortfarande klart störst i utombordarbranchen men det fanns några orosmoln på himlen. Kommer ihåg att jag sa i något mindre möte på Malmen med några OMC höjdare att det bästa sättet för Er stoppa Japenerna är att bl.a tillverka rätt motormodeller för dom lokala marknaderna. Bra kvalitet, konkurrenskraftiga och bränslesnåla produkter är minst lika viktigt. Sist men inte minst starka exklusiva återförsäljare med bra kund service. Redan då märkte jag att OMC inte lyssnade på deras återförsäljare som ibland begrepp bättre än höjdare.
Man bör komma ihåg att hösten 1976 fanns det i stort sett bara Evinrude – Johnson, Mercury och lite Volvo Penta/Yamaha i utbordarbranchen. Suzuki, Mariner, Tohatsu, Honda med flera var extemt små om dom ens såldes. Vid denna tidpunkt var OMC enormt starkt. Moderföretaget i USA gjorde stora vinster och aktieägarna var nöjda. OMC Sverige med Bengt Nilsson som VD hade ett bra upplägg för framtiden, man lovade att ha stort lager med nya motorer för snabba leveranser. Samma med reservdelar..Stort lager i Vällingby och dagliga leveranser med deras egen leveransbil i Storstockholmsområdet.
Det fanns ju enormt med sålda Evinrude Johnson motorer på båtar, och service var en lönsam business. Var man aktorizerad för som i mitt fall Evinrude hade man ju också hela Johnsonsidan att serva och sälja delar till. En Evinrude handlare kunde aldrig köpa en Johnson motor från OMC, även om en viss Evinrude motor modell var slut men Johnson fanns på lager. På detta sätt separerade man dom två mycket populära produkterna Reservdelar var mycket lönsamt. Man kunde tjäna mer pengar på att sälja ett växelhus som exempel istället för en ny 15 hästars utombordare. OMC lovade också att inte kohandla..Alla deras återförsäljare skulle behandlas lika. Var man exklusive skulle man också få en större årsbonus som betaldes ut efter säsongen. Jag gillade OMC upplägget mycket och var en av dom första att signa upp.
Nu var det dags för Paris 6 timmars och Dufnäsvikens 2 timmarstävling som skulle gå så sent som 24 Oktober. Dom förmögna husägarna runt Dufnäs Udde hade protesterad mot tävlingen så man fick bara tillstånd så sent på året. Kommer snart.
Paris 6 timmars 1976.
Börjar med en bild av starten för det är något väldigt speciellt där för den som är insatt. Tänker på Molinari båten med #88 och en Johnson V6 RS körd av Amerikanen Bob Hering. Återkommer om det, men först oss.
Paul Kalb gav oss en ny Burgess OE båt att köra i Paris racet. Tävlingsnummer 47 och en skaplig motor med Johnson RS kåpa. Jag skulle starta racet och köra 1.5 timme – stopp för tankning och Bosse ta över i 1.5 timme osv. Här gör Vi oss reda för start, jag i båten och Bosse visar sin baksida sida.. Bild nedan.
Går riktigt bra och håller mig bland toppen av OE båtarna i runt en timme. Det gäller ju att spara grejorna till sista halvtimmen. Det är då racet börjar avgöras. Bild ovan. Well..börjar känna en bekant vibration i ratten och mycket riktigt, ett stund senare storskrunk i motorn och är tillbaka på trailern. Bild nedan.
Nu till Molinari båten med #88, riggad med en Johnson V6 RS och körd av Amerikanen Bob Hering. Bild nedan
Bob Hering är en av dom största i båtracing här i USA och hade under många år kört ihop med Renato Molinari för Team Mercury. Renato Molinari själv var ju den största av alla och byggde dom bästa båtarna. Att Bob Hering nu körde en visserligen begagnad Molinari med en Johnson motor var en stor red flag för mig i alla fall. Renato körde Mercury i racet.
Well, några veckor senare var det officiellt..OMC i USA hade köpt över Renato Molinari från Mercury racing för stora slantar. Detta är nog en av dom största sakerna någonsin i båtracing. Mercury spred massa rykten om att dom inte behövde Renato Molinari längre med det var ju bara massa “sura äpplen” från Mercury’s racing-supporters. Tror inte detta hade något att göra med OMC förändringarna i Europa utan mer en racing deal. Nu kunde ju Vi Evinrude – Johnson åkare köpa Molinari båtar, men inte Merc åkare. Jag kontaktade Renato och beställde en OE båt omgående.
Första racet tidigt 1977 var som alltid Parker 9 hours. Körs på Colorado floden i Arizona och Renato och Bob vinner racet stort över Mercury. HeeHee.. så mycket för att Mercury inte behövde Molinari längre.
Bilden nedan är från Parker 1977 med Bob och Renato samt hemliga vinnarbåten med Evinrude V6 CCC. Bob Herings USA race nummer var 457.
Fanns en fin och för mig viktig tävling kvar 1976.
Sveriges Grand Prix – 2 timmars på Dufnäsviken. 24 Oktober var klart för sent på året för båt racing men enda möjligheten att få tillstånd som jag nämde tidigare. Denna tävling på hemmaplan var mycket populär. Trots sent på året var det 14 båtar i SE klassen och många fler i andra klasser. Alla på en gång i två timmar. Nej..jag hade inte FT-19S motorn utan bara jävlades med konkurrentera när jag fyllde i anmälan med Evinrude SS 100hk.
Kommer ihåg tre saker från tävlingen: det var kallt, jag vann samt den fina pokalen. Rätt kul rubrik i media efter racet..vet inte om Kim Kalda tyckte det..
Så trist att snobbarna på Dufnäs Udde som det igentligen stavas lyckades se till att detta var sista gången man kunde tävla på riktiga hemmaplan. Hade ju vissa av dom som bodde på fina udden som kunder men det hjälpte inte. En hette Silvander om jag kommer ihåg rätt. Finska vandringspriset hade ju mitt namn ingraverat en gång från 1974. Skulle ju igentigen vara tre gånger men eftersom det aldrig blev något mer race har jag vandringspriset kvar. Doktor Bob tyckte jag skulle spara den som urna och ha min egen aska i..!!
Nu startade en spännande tid..Inget mer Huzells och man var i händerna på OMC racing och Paul Kalb. En av OMC Sveriges policy uppsatt av Belgien var att all ren racing skulle hanteras av OMC i Belgien för oss i Europa. Urkass tyckte jag..!!
Att jag nu måste förhandla med OMC racing i Belgien istället för OMC i Sverige och Bengt Nilsson gjorde att jag skickade en kopia av mitt Paul Kalb brev till Marknadschefen Beat Jenni i Belgien också. Bifogar svaret nedan från honom.
Hade en mycket bra relation med Beat och hade träffat honom många gånger på Internationella tävlingar. Beat hade ju också gratulerat mig till vissa segrar i Sverige via Telegram så han kände till mig väl. Tror Beat också visste att min relation med racing chefen i “båthuset” Paul Kalb inte var så bra. Ett Telegram från Beat 1974 nedan.
Kände redan nu att att det kommer inte att bli som jag vill med min racing och Paul Kalb. Dock hade jag lärt mig att folk bytte platser rätt så ofta på OMC så jag kanske får vänta ut Mr. Kalb.
Vad jag däremot inte visste, men med facit i hand senare blev Beat Jenni VD/President för OMC i Europa något år senare vilket var kanon för mig.
På firman var allt bra och både Arne Frödig och jag var mycket positiva till OMC i Sverige. Vi hade beställt många Evinrude på försäsongsorder och verkstadsdelen hade mer jobb än Vi hann med.
Rutger Friberg som jag lärt känna från Heidi Blomberg Marin tiden då han också jobbade där innan Blomberg fick ta ner skylten. Rutger var en mycket duktig-driftig man och jobbade efter Blomberg på Båt för Alla..den då populära båttidningen. Rutger var också involverad i Svenska Racerbåtsförbundet och hade ju varit lagledare på EM tävlingen i Evian, Frankrike. Vidare var också en av dom som låg bakom Volvo Pentas köp av utbordarfabriken i Uppsala och hade flyttat till Göteborg. Numera var han låt oss kalla det “Big Wheel” på bl.a Volvo Penta delen av Volvo i Göteborg. Vi träffades några gånger och pratade racing. Rutger tyckte jag skulle göra som Roger Jenkins. Byta till Volvo Penta/König racing i OE klassen. Han visste att jag snart skulle hämta min nya fina dyra Molinari OE båt i Italien.
Rutger erbjöd mig en fantastisk deal..en engångssumma för att byta till VPK (förkortning på Volvo Penta/König i fortsättningen) Köpa min nya Molinari plus en ny OE klass Clerici som reserv, för ett mycket högre pris än jag skulle betala.. En stor bra resebudget för hela 1977 samt inköp av en racingbuss. Vi gjorde även en deal om att skaffa ett ekipage för totalsegern i Roslagsloppet 1977. Massa annat smått och gott också. Även ett par fria 70 hästars Penta vanliga motorer som reklam. Sist men inte minst fria VPK racing motorer och bli förste förare med uppbackning av Gert Lowisin som jobbade på VPK i Uppsala. Gert var superduktig och en propeller guro. Vi gjorde upp denna för mig fantastiska deal på ett par dagar. Det var två personer som inte gillade detta..Arne Frödig hade noll förståelse för detta. Han var OMC i ryggmärgen. Nästa var Bengt Nilsson på OMC i Vällinby. Han vart klart besviken men förstog. Jag skulle ju fortfarande vara exklusive Evinrude återförsäljare. Racing för mig var på den tiden ett måste och målet var att vinna VM någon gång. Visste också att nu när Renato Molinari var Evinrude så kommer en stor det av OMC racing att flytta från Paul Kalb i Belgien till Renatos enorma racing anläggning vid Comosjön i Italien.
En bild på Rutger Friberg (bakom motorn) och mig samt Molinari-VPK ekipaget under något PR jippo i Göteborg nedan. Fortsättning kommer snart..massa spännande saker händer under våren 1977..
“Asfaltsvälten” var ju en jäkligt ball bil men inte så praktisk som firmabil. Visserligen bra att dra båtar med och uppför Tollarebaken på vintern. Ville ju ha en annan firma / racingbil nu när VPK skulle vara med och betala. Åkte ner till Arne Nordqvist Bil på Rutger Fuchsgatan. Arne var en skön herre ock sålde nya jänkarbilar. Det var ju där Tord på Nacka Asfalt köpte Chevy Blazern K5 Cheyenne 4X4 ett par år innan. Han hade en sprillans ny 1977 års modell Chevy Sportvan Beauville med all tänkbar utrustning. Kanske inte den bästa färgen men Vi gjorde en deal och nu var man bland dom första som åkte Chevy Van. Dom blev ju riktigt populara flera år senare som firmabil. Dessvärre inga bilder men samma färg som på bild två.
Min VPK del var inte alls officiell ännu, utan Vi höll det hemligt till långt senare av flera anledningar. Dags att dra till Molinari vid Comasjön i Italien och hämta nya OE båten. Vidare till Clerici för en till ny OE båt där också. Hade fars nya Opel Commodore GSE coupe. Tanken var en båt på taket och en på trailern. Fantastiskt att se Renato Molinaris racinganläggning vid Comosjön. Fem våningar med båtbyggeri, riggning, motorverkstad och sjösätting med traverser på bottenvåningen mot sjön. Renato var mycket vänlig och vi lastade båten. Ville ju undvika diskutioner om motorer för jag kunde ju inte säga att det skulle bli en VPK på akterspegeln och inte en Evinrude. Då hade jag inte fått köpa fina båten. Dessvärre inga bilder därifrån. Vidare till Clerici. Sen fullgas till Dieter König i Väst-Berlin. Där monterade Vi en VPK på Molinaribåten. Den andra tog vi omonterad. Vi hade parkerat på baksidan av Königfabriken för detta var ju superhemligt. Denna bild fick jag drygt 30 år senare av en Amerikansk vän Wayne. Han var hos König just den dan och tog bilden. Vi var uppenbarligen inte så bra på att vara hemliga.
Liten värld.
Nu bar det av till en speciell lokal på utombordarfabriken i Uppsala där Gert Lowisin väntade på oss någon dag senare. Båtarna skulle riggas och förvaras där i hemlighet.
Vet inte hur många veckor under tidiga våren 1977 jag körde fram och tillbaka till hemliga lokalen på Penta fabriken i Uppsala för att rigga nya fina Molinaribåten med VPK motorn.
Måste ju jobba på firman under dagarna så allt var kvälls-nattjobb. Mycket nytt att lära och Gert Lowisin hjälpte till.
Motorn var ju så annorluda mot vad jag var van vid. Ett litet exempel.. denna motor kördes endast på methanol och man använde inte en bränslepump. Vevhustrycket gick via en liten slang till tanken, sen skulle trycket pressa upp methanolen till “bensinkranarna” som Hasse Holmen kallade VPK förgasarna.
Nu var ju bränsletanken större än normala mindre König motorer, så jag måste via en annan slang och en kran blåsa tryck i tanken med mun.
Nja..gillade inte detta alls och kommer till varför senare.
Rutger Friberg kom också upp ibland från Göteborg för att kolla vad Gert och jag gjorde.
Detta var ju en stor racingsattsning från Volvo Penta utombordare i Göteborg.
Rutger tog denna bild en kväll
Rutger Friberg var enormt bra att ha som boss under racingåret 1977. Allt han hade lovat fixade han och lite till.
Hoppar lite till båten han ordnade från Gecea som på den tiden var en rätt stor båthandlare i södra Sverige.
En ny 24 fots Rumrunner med en Volvo Penta V8. Vi provade allt möjligt från VP för mer effekt även andra VP drev och fick bra fart på ekipaget.
Ekipaget för totalsegern i Roslagsloppet var redo.
Rutger såg till att VP tog alla kostnader.
Hade inte om funnits hade Curre och jag vunnit Rosis totalt. Dock gick en vipparm av så Vi tappade en cylider och massa fart.
Trist för det hade känns bra med en totalis i Rosis..men det fick vänta…
Bilden är från Roslagsloppet 1977 och just då gick båten “hårt”..!!
Molinari båten var nu klar för testkörning och Vi skulle göra det utanför Södertälje där “Baron” Gert Lowisin hade sitt sommarställe. (Han var Baron men det fick man inte säga)
Fortfarande visste ingen om att det var VPK som gällde för mig i racing det året. Volvo Penta hade något stort jippo på gång någon vecka senare när deras OE klass racing sattsning skulle presenteras.
Skulle möta upp Gert någonstans en tidig morgon utanför Södertälje med båten efter nya Chevy vanen.
Märkligt..helt plötsligt stannar en bil när jag står där ute i skogen och väntar..det var Benny Lindbrandt..!! han skulle också tävla i OE klassen 1977 med en Merc 650X. Benny var också kompis med Bosse Nilsson.
Jaha..skrattade Benny..tagen på bar gärning..!! han for iväg och nu visste alla i båtracingkretsar vad som väntade från min sida.
Testerna gick bra, men mycket jobb kvar för både ekipage och förare.
Motorn var mycket snabb och stark, men superkänslig.
Slidmatad och methanol var en knepig kombination men med lite tur kunde detta bli ett Världsmästar-ämne.
Bilden är från en av dom första provkörningarna tagen av en tekniker i Göteborg
EDIT..Hittade ett par bilder ovan på den remdrivna slidmatningen. Visserligen dåliga men man ser rätt bra
Gjorde en hel del tester och justeringar ett antal gånger på Gerts ställe i Södertälje. Ekipaget var supersnabbt. Stora Volvo Penta jippot i Lidköping gick mycket bra. Körde någon form av uppvisningtävling där med diverse andra König motorer. Mycket VP folk var där. Första tävlingen på året var i slutet av Maj i Bristol, England. Ett viktigt race då det var EM i OE. I mina ögon ingen bra tävlingsplats och konstigt att lägga ett mästerskap som första race men så var det. Deltagarlista nedan..en viktig deltagare saknas och gissar att han kom till i sista minuten av flera anledningar. Själv står jag som Evinrude förare.
En slingrig bana med vänster och högersvängar, cement/stenkajer överallt och känt för riktigt kropigt vatten. Väl där gick det skapligt bra vid provkörningarna men inget riktigt flyt i körningen på slingriga banan. Mitt ekipage hade hög toppfart som inte kom till sin rätt på denna ovanliga bana nedan..röda strecken.
Började bli van med att blåsa i slangen före start och att komma ihåg att släppa ur trycket så fort man stängt av motorn. Om man inte gjorde det rann förgasarna över kraftigt och motorn gick inte igång alls. (Oftast måste motorn få en skvätt vanlig bensin insputat i förgasarna vid bryggan innan “hon” ville gå igång). Hade ju blås-slangen med kranen under förarstolen. Kommer inte ihåg racet så bra, men riktigt gropigt och kranen på slangen öppnade sig lite i ett heat och det sprutade methanol över allt. En rätt besvärlig lukt. Powerheadet skakade också loss från riggen och Dieter König konstaterade att det var för få bultar som höll powerheadet på plats. Han tog fram stora borrmaskin och borrade några extra hål på måfå i riggen och gängade blocket. Powerheadet satt nu kvar men svänghjulet lossnade istället Tävlingen vart en stor besvikelse för oss alla. Well..en viktig sak till hände före tävlingen. Renato Molinari var tokigt arg på mig i depån och krävde tillbaka sin båt. Han fick lugna ner sig när lite folk gick imellan. Jag hade ju aldrig på något sätt lovat eller skrivit några avtal med Renato om motorval. Bara skickat slantar för en båt och hämtat. OE racet vanns av Renato som hade en helt ny OE motor från Evinrude i USA. Dom andra Evinrude-Johnson åkarna fick använda den tidigare modellen. Dessutom vann Renato tävlingen totalt med sin fina Saffa sponsade #2 OZ klass Molinari-Evinrude V6 CCC. Första bild är min OE båt i Bristol, andra bilden Renato och vinnare av OE klassen i Bristol. Sista bilden är Renatos båt han totalsegrade med i Bristol. Han hade en bra start på året med Evinrude..kan man lätt säga utan att överdriva.
Efter fiaskot på EM tävlingen i Bristol måste Vi alla bli bättre, då endast seger räknas i min värld. Tvåa är första förlorare. Själv hade jag felat lite och inte lyssnat på dom som varnat mig hur knepig Bristoltävlingen var körmässigt. Hittade en till bild från Bristol nedan.
Min Molinari med VPK motorn var det absolut snabbaste ekipaget i OE klassen men superkänsligt på många sätt. Gert Lowisin bearbetade ett nytt motorblock i Uppsala som hade ännu mer hästar en motorblocket Dieter König hade gjort. Vid tester varvade vi flera tusen varv mer än motorn var tänkt för. “Andra övervarvet” som Curre kallade det. Körde närmare 100 knop på Tollare på långa raksträckor. Svänghjulet lossnade dock ofta vid dessa höga varvtal så Gert gjorde något speciellt verktyg för att dra åt svänghjulsmuttern hårdare. Well..nu satt hjulet fast med den byggda vevaxeln ville dela sig istället. Nya vevaxlar med mindre toleranser gjordes. Tjatade på Gert om en elektrisk bränslepump istället för slangblåsargrunkan. Blev ju alltid lite methanol spill i sittbrunn som störde denna känsliga förare. Nej..Gert ville inte ha någon bränslepump då methanol är knepigt. Motorn måste köras på bensin när det är färdigskört den dan. Annars rostar lagerytor och annat i motorn. Bränslet har massa racing fördelar men också många nackdelar. Ibland fick jag blåsa så hårt i slangen att man blev fan snurrig i huvudet..Inte så bra i starten på ett race. Efter Dieter Königs borrning på måfå av riggen för mer bultar för powerheadet gjorde att ett powerhead bara passade på en rigg osv.. Nu fick vi ha en annan rigg för Gerts egna powerhead som var klart snabbare. Allt detta var gjort för den största och viktigaste tävlingen..VM i Brodenbach i Tyskland på floden Mosel i Moseldalen. Midsommarhelgen var datumet. Hade ju kört OE EM där med Evinrude och Paul Kalb 1975, när racet regnade och blåste bort. En två punktsbana som jag gillar, dock i en bananform men min tanke var att ta starten i dom fyra heaten och sen leda racet. Fritt spår och då funkar bananbana bra och man kan hålla fältet efter sig. Banan i gult nedan.
En sak till innan Vi gav oss av till VM i Brodenbach..Dieter König hade en helt egen designad OE motor som var ännu starkare en den VPK jag använde.
Hade ett antal samtal med Rutger Friberg och Gert Lowisin om Königs boxersexa då jag tyckte att Vi skulle använda den på VM i Brodenbach.
Volvo Penta ville inte det av flera anledningar, en var att då skulle andra VPK förare bli sura (Roger Jenkins) som inte hade en sån. Största orsaken till nej var att motorn jag använde liknade mer Volvo Pentas standard 70 hästare (Samma typ av motorkåpa) Ett bättre reklam värde.
Boxersexan hade ingen motorkåpa.
Vi hade fått en VP 70 hk utombordare av Rutger som användes på en Ockelbo T16 som servicebåt. Hade också lånat ut VP 70 HK till Rune Månzon som skrev båtracing på DN..Tror man kan tala om det nu men det var hemligt förr..
Här finns lite info om Königs boxersexa för OE klassen. Königs systerson Joakim Mareth använde redan en sån i OE klassen.
Helt klart hade den puffat på min fina Molinari ännu bättre..!!
Väl i Brodenbach var det full cirkus i depån. OMC och Paul Kalb visste att deras motorer inte riktigt hängde med på denna typ av bana där hög toppfart gällde. Ett par av deras OE fabriksbåtar använde nitrous oxide. Man hade en stor metallflaska monterad i båten. Bild nedan.
Föraren sprutade sen in nitrous oxide i förgasarna under körningen genom att trycka på en knapp i ratten. Man fick på så sätt en klart högre toppfart och bättre knuff efter kurvan. Läste man regelboken var detta nog inte tillåtet och ADAC tävlingsledningen sa åt Paul Kalb att plocka ur dessa grejor om dom ville deltaga i VM tävlingen. Det vägrade Paul Kalb att göra och dom båtarna blev kvar på trailern. Det var ingen brist på deltagare i racet. Ett mycket stort startfält och vid testkörningarna på morgonen visade det sig rätt fort att det var jag och hemmaföraren -Tysken Michael Werner som var snabbast. Werner hade en specialgjord Mercury med fuel injection från USA fabriken. Även han använde methanol som bränsle. Ingen blåst denna gång i Brodenbach men en klart regnig midsommarhelg. Går ju att läsa reportaget i Powerboat & Waterskiing som bekräftar mitt minne. Vi vann två heat var och i det heat vi inte vann var vi båda två. Man räknar bort ett heat och då hamnade Vi på samma poäng. Står lite fel i artikeln..det är inte snabbaste varvet som avgör då utan snabbaste heat tiden. Kommer väl ihåg att jag vann sista heatet rätt överlägset. På den tiden var det stoppur man tog tiden med. Efter min målgång som vinnare i sista heatet tog det cirka en halvtimma för tävlingsledningen att komma fram till vem som var vinnare totalt i tävlingen. Efter massa fram och tillbaka beslutade tävlingsledningen att mitt heat jag just vunnit var två tiondels sekunder långsammare än Michael Werners snabbaste heat tidigare…!! Man kan ha massa åsikter om det men Michael fick sin seger på hemmaplan. Dieter König som också var Tysk blev otroligt upprörd för enligt hans tidstagning var mitt sista heat flera sekunder snabbare än Werners. Well..nära skjuter ingen hare. Nu hade jag dessbättre fått Dieter Königs förtroende. Han ville att Vi skulle komma till hans fabrik i West-Berlin och prova nya grejor vilket Vi gjorde. Lite bilder nedan. Michael Werner i båt #7 och min Molinari använde fortfarande #40..Skulle nog haft mitt eget #1..Klart mer tur med det numret..
PS… Joakim Mareth kom trea med Königs boxersexa.
Här blir den gode Michael Werner omkörd på innern i en sväng..!! Ovan.
Hemma på firman var det riktigt körigt. Arne Fröding hade fullt upp att sälja och leverera nya Evinrude. Servicejobben låg efter men Curre, Arne och jag jobbade i kapp.
Vill igen säga att utan Arne Frödig hade det blivit klart knepigt. Han var en klippa. Dock hade han noll förståelse för mitt Penta tävlande..
Han vägrade dessutom att mecka med “VPK grunkan” som han kallade den.
Skulle nu till Dieter König i Väst-Berlin som man sa på den tiden. Han hade stora planer för mig. Tester och tävlingar i Holland och Österrike.
Kommer till det i nästa inlägg men nu var Vi på hotellet i Väst-Berlin. Curre och jag skulle gå ut och äta på kvällen och gick förbi en nattklubb där det stog två snygga lättklädda damer utanför för att locka in folk. Curre började prata med en av dom och Vi stog där en liten stund. Den andra pinuppan försökte locka in mig på klubben men Vi gick vidare.
Nu satt Vi på restaurangen och åt middag när Curre säger..Fan..pinuppan snodde min plånbok ur bakfickan utan att jag märkte det.
Jag började skratta och gjorde narr av honom..Fan..märkte Du inte det..Sen upptäckte jag att min plånbok var borta också..
Fick springa till hotellet medan Curre satt kvar och hämta mer pengar. Betala på krogen sen skulle en riktigt arg Curre tillbaka till strippklubben. Han fick tag på tjejen och efter massa bråk fick Vi tillbaka våra då tomma på pengar plånböcker..
Nu hade man lärt sig något nytt i racingvärlden.
Tidigt på morgonen dan efter var Vi hos Dieter König. Vi berättade vad som hänt och han skrattade. Nu hade jag hittat en ny vän i racing världen..Dieter var fantastisk och skrev detta för länge sedan jag la in på Dieter Königs FB sida. See nedan.
Dieter omkom långt senare (1991) i ett litet flygplan han monterat en Königmotor i..https://en.wikipedia.org/wiki/Dieter_König
När man lärde känna Dieter König var han en helt underbar människa. Efter lite tester på smala kanalen utanför König fabriken ville Dieter att Vi skulle delta i en tävling i Hollänska Groningen. En då populär täving och Paul Kalbs fabriks OMC OE förare skulle också delta där med sina tveksamma nitrous oxide flaskor ombord. Hollänska tävlingsledningen hade gått ut och sagt att dom ansåg dom regelrätta. Dieter var övertygad att jag skulle vinna ändå. Massor av båtar och klasser körde på en gång och kommer inte ihåg mycket mer än att jag vann samt att Paul Kalb inte ens sa hej till mig. Fick ett reportage i en Hollänsk tidning av en vän. Dålig på det språket men resultatet i OE klassen är ju lätt att fatta.
Nästa race var mycket viktigt för Dieter..VM i OB hydroklassen skulle köras i den lilla vacka staden Aschach a. D. i Österike.
Denna i antalet deltaga stora klassen använde 95% König motorer. Även den kända Österikiska föraren Erwin Zimmerman körde König. Dock hade Japanska racing utombordartillverkaren Yamato anmält två båtar i VM racet. Har nog aldrig sett en vackrare plats än Aschach a. D och man bjöd också in till OE klassen. Det vimlade av Japaner i depån. Alla runt dom två fabriks Yamato båtarna hade vita overaller med vita handskar och vid provkörningar var dom lite snabbare än hemmaföraren Erwin Zimmerman. Dieter var inte glad och dom jobbade satan för att få mer fart till racet. Sugihara från Japan vann före Erwin och detta var första gången Japsen hade spöat Dieters motorer i hydroklasserna. Hem till ritbordet igen var Dieters kommentar..!! På den goda sidan vann den svarta Molinaribåten OE klassen, före både Joakim Mareth med sin 6 cylindriga König och Micheal Werner kom inte ens på pallen nu när han inte hade Mercury motorn från Brodenbach. Dock vann Joakim Mareth priset för snyggaste flickvän. Kommer inte ihåg hennes namn men så snygg mulatt. Vi lärde känna båda bättre senare då Joakim Mareth och jag skulle körde Paris 6 timmars tillsammans i min Molinari med en VPK motor som Dieter byggde åt oss. Den skulle hålla i 6 timmer och köras på en 50-50 blandning av bensin-methanol för annars fick Vi ha för mycket bränsle ombord. (När man kör fullgas på ren Methanol går det åt enormt mycket mer bränsle) Kommer senare Hittade detta med resultat i en Svensk tidning om racet i Österike. Svensken Ynve Dickfors kom 12a i OB klassen också med en Yamato men dom hade inte vita handskar.
Nu är det bara två stora race kvar med VPK grunkan 1977. Den första var i Berlin 2 veckor innan Paris 6 timmars.
Tror tävlingsplatsen hette Tegel och stort öppet vatten. Hade vunnit 2 heat och i heat 3 flippade jag voltsamt i slutet på långa raken. En lång dyning jag upptäckte för sent.
Slog mig satan och tappade luften. ADAC säkerhetsbåten fick mig ombord men fortfarande svårt att andas. Riktigt otäckt men hämtade mig till slut.
Båten hade klarat sig skapligt bra. Dieter sa att han kunde laga allt. Dock hade fina bakkåpan på Molinari båten gått till botten och dykteamet kunde inte hitta den.
Ringde Renato i Italien och frågade om jag fick köpa en båtkåpa till Paris 6 timmars.
Endast om jag körde Evinrude där var svaret.
F*ck Renato skrek Dieter..jag bygger en egen..
En lite oskarp högfartsbild på Molinari båten. (Inte från Tegel, Berlin) samt resultatet. Kom två trots krashen.
Tog med Metanol från Sverige i min Chevy van då jag var sponsad av AB Alfort & Cronholm som sålde det i Sverige.
Svårt att köpa i större mängder utomlands.
Hämtade båten hos König i Berlin och han hade fixat allt riktigt bra. Monterad större tank i båten och Joakim Mareth provkört.
Dessutom hade Dieter också monterat i en Holley bränslepump..!!
När Vi kom till Franska gränsen vart vi stoppade. Tullgubben rotade i bilen och såg alla plåtdunkar från AB Alfort & Cronholm. Han slog i sin bok och Methanol kom upp som alkohol
och tullaren fick ett utbrott på Franska. Vi fick alla gå in i tullhuset och efter lite diskutioner när Vi förklarade att det var bränsle som inte gick att dricka för man blev blind mjuknade han och Vi kom undan med någon stor införselavgift.
Vi hade fått tävlingsnummer 68 i racet och här är lite depåbilder med dito text..Visserligen Engelska med det går nog bra. In the picture below you can see Dieter..(red arrow) and Joachim Mareth (blue arrow)..
Well my racing suit looks to big..the other one was damaged in a crash a few weeks before the Paris 6 Hour race..
More from the pit..Paris 6 hours 1977 below.
To the left of me.. is Bertil Wik (white arrow) and to the right..Dieter Konig (red arrow)..
En till bild nedan på Molinarin med Königsbyggda kåpan bak. Dieter fixade allt detta åt oss på mindre en än vecka.
Allt funkade bra vid testkörningen tidigt på morgonen före racet som alltid startade klockan 11.00 på Söndagen och målflagga 17.00. Har hittat en kort video från starten i racet och klippt in en bild nedan. Jag fick en bra start och kom iväg bland dom första.
Racet gick mycket bra och jag kunde utan problem hålla undan för dom snabbaste OE båtarna. Tror Vi böt förare och tankade två gånger. Vet att jag körde när något slog ett hål i enda tofflan och det forsade in vatten. Tog mig tillbaka till depån. Båten upp på trailern men gick inte att fixa. Bara att kasta in handuken igen i detta härliga race..!! Dieter König var eld och lågor över vårt samarbete. Han började redan prata om säsongen 1978. Sa inget, ville hem och fundera över en hel del saker.
Var nere i Göteborg på ett möte med Rutger Friberg och Volvo Penta outboards. Vi gjorde klart alla ekonomiska saker från säsong 1977. Mitt avtal med Volvo var på ett år med möjlihet att förlänga om både ville.
Volvo Penta outboards hade stora problem med lönsamheten men tyckte Vi skulle fortsätta en säsong till med hjälp av Dieter König.
Nästa viktiga sak som hände var att Arne Fröding hade fått ett erbjudande om att ta hand om Skanstull Marins nya verkstad när nybygget var klart under Skanstullsbron våren 1978.
Detta ihop med Kenneth Ivarsson. Självklart förstog jag Arne, som ville kliva i det. Var tacksam att han informerade mig i god tid så det fanns möjlighet att hitta en ny och förhoppningsvis lika bra kille som Arne. Curre och jag kunde inte klara firman själva då den gick mycket bra.
Nästa sak var en lång diskution med Bengt Nilsson på OMC i Vällingby.
Det blir fortsättningen för nu hände det grejor i stora mått..
En till märklig men viktig sak som hände under Rosis 1977.
Delicato Bakverks ägare, Einar Belvén var en mycket förmögen herre (som tyvärr inte är med oss längre) Han drömde också om totalsegern i Roslagsloppet 1977. https://www.delicato.se/konsument/om-delicato/om-delicato-o-historik Einar hade en fin liten gul Clipper 21 fots båt med ett Mercruiser Stern Drive. Denna Merc modell var en Chevy Hi Performance 350 på runt 350HK som bara Mercuiser hade och var godkänd för racing. ..Volvo Penta hade inte denna starka motor i sitt inbordarprogram. Einars Clipper var enormt snabb och Vi skulle inte hänga med honom med vår större Rumrunner 24 med mindre hästar. Dock hade Einars Mercruiser det gamla BW backslaget med elväxel och inbyggt fördröjning. Viktigt var då att man måste först lägga i framväxeln..vänta några sekunder tills det greppat i, innan gaspådrag. När jag såg Einar innan Rosis på besikting, förarmöte etc. sa jag varenda gång.. Einar.. Du kommer att “f**ka up” i starten och gasa för tidigt så backslaget skrunkar.. mest för att göra honom stressad men jag älskar ju också att retas. (Bäst i världen på det enligt frun). Nu låg Curre och jag bredvid Einar med vår Rumrunner 24 i starten Norrtälje och Vi hör Einars motor på 5000 varv när framväxeln till slut hoppar i. Självklart skrunkade backslaget och hans dag var över. Vi fick ju också problem senare och får ta oss haltande till Öregrund och titta på när Micke Frodé totalsegrar med en Evinrude V6 200 HK på hans gula Adidas katta. Väl på Hasselbacken kommer Einar Belvén upp till mig under fina banquet middagen efter några drinkar och skriker att jag är en jävla typ och så vidare. Jag svarar med, att man måste lära sig växla för att kunna vinna. Hans navigatör, Jan Lindblad fick gå emellan. Senare på hösten skulle jag flyga till OMC i Belgien och träffa Marknadschefen Beat Jenni. När jag går ombord på flyget på Arlanda ser jag Einar Belvén i kön..!! Sätter mig vid fönstret i planet på min plats och Einar Belven har sittplats en stol från mig på samma rad. Oj oj oj tänkte jag, det är nog bäst att jag säger något och kom upp med detta: Hej Einar, jag ser att du ska ut och resa – Har du kommit ihåg att VÄXLA pengar!!!!! Einar blev helt stel och stirrar på mig, men han kunde inte hålla sig och börjar skratta. Efter denna flygresa vart vi väldigt goda vänner och det var första steget till “DELICATO Båtracing 1978” och många års vänskap.
Nu hade jag bestämt mig då saker började ramla på plats inför 1978. Mötet med OMC i Belgium där jag bad Beat Jenni att få göra någon racingdeal med Bengt Nilsson på OMC i Sverige, vilket han gave OK till. (Paul Kalb i båthuset skulle nog bli kvar i Belgien ett år till) Vi skulle satsa på racing i Sverige baserat på standardmotorer i två klasser. SD på rundbana och Z klassen på tävlingar typ Roslagsloppet. (distans) La en stor Evinrude försäsongsorder till OMC Sverige och fixade så min firma kunde sälja standardmotorer för racing med extra racing rabatt från OMC till köpare med tävlingslicense. Min racing skulle gå under “annonsering” och på så sätt kunde jag fakturera OMC för annonsbidrag. Normalt betalade OMC 50 procent av en annons om den var exklusive Evinrude. Nu klassades min racing som annons och kunde fakturera OMC för ett uppgjort annonsstöd belopp. Einar Belven med hans företag Delicato Bakverk öppnade pånboken ordentigt som huvudsponsor. Informerade Volvo Penta och Dieter König att jag ville spendera mer tid i Sverige och sköta firman samt tävla mer på hemmaplan. Hoppade av OE klass racing i Europa tills vidare.. Dieter vart väldigt besviken Ärligt talat var jag då rätt trött på att fara runt på Europas motorvägar och tillbaka till Sverige hela tiden. Två nya båtar beställes..En nydesignad Argo Cat 18 ft för Z klassen, motorn skulle vara nya Evinrude 235 hk V6an för att ta upp kampen med Micke Frode. En SD Clerici för nya Evinrude 55 hästaren. Nu när man bestämt sig för en sommar mer på hemmaplan ville jag också ha en ball egen båt och fara runt lite i skärgården. Sneglade på en Croupier Player 24 som Vackra Olsson byggde men han kändes inte rätt att köpa från. Visste att Lars-Åke Tejby i Oxelösund som varit med och tagit fram Croupier båtarna med vackra Olsson hade några nya Player 24 under byggnad i Oxelösund. Åkte ner dit och kommer så väl ihåg när Lars-Åke tog oss i hans nya Pontiac Firebird Trans Am till båtbyggar lokalen. Så ball och svårt att leva utan..!! Gjorde en deal med Lars-Åke och köpte en ny Player 24 av honom. OMC hade ett nytt sterndrive 1978 men endast small block V8 motorer och det var för lite hästar för en Player 24. Nu blev det en Mercruiser 454 på jag tror 330 hästar. TRS drev och BW backslag med fördrögd elväxel kom dom med. Tejby ringde N.K. Kristensson och pratade med rätt folk som ordnade massa bra extra rabatter på den “svarta tunga grunkan”..dock var den rätt speciell på den tiden. Denna röd/vita Player 24 var så läckert inredd och skulle vara klar till Älvsjömässan tidigt våren 1978. Dealen med Lars-Åke var att han skulle få ha min båt där som visningsbåt. Bilden nedan är inte min båt men en likadan
Satt och kollade DN annonser en kall morgon på firman och såg något som sa..1977 Pontiac Firebird..
Ringde och det var en tjej som ägde den. Hon hade bott i New York ett år och köpt bilen ny där. Tagit hem till Sverige som flyttgods men hon tyckte den var för stor och svår att parkera. Blå metallic var den också och tänkte Evinrude färg. Nu var jag på väg för att titta och slantar i fickan.
Bilen var som ny och hade runt 1000 svenska mil. Kändes direkt som det stog mitt namn på den..Vad kostar den..frågade jag tjejen..hon sa ett pris och förklarde hur mycket den kostat henne.
Slog till direkt, då det kändes helt rätt.
Har ingen bild på just min Pontiac men exakt så här såg den ut. Även samma färg.
En viktig sak saknades..dragkula men det fixades efter några dagar.
Sålde min Cheva Van och köpte en Volvo Express som firmabil.
Samma här, inte firmabilen men en likadan i färgen
Snart skulle ju Arne Fröding lämna skutan och starta Skanstull Marinservice med Kenneth Ivarsson. Jag hade letat satan efter en ny lika duktig och pålitlig kille som Arne men ingen lycka.
Sitter där på firman och börjar inse hur svårt detta kommer att bli..
Då kommer Nanen..en gammal kompis från tidigare in på kontoret. Janne Clefberg som han igentligen heter berättade att han och hans far skulle stänga ner deras rör – värmefirma dom drivit tillsammans.
Jaha..vad blir det nu då frågar jag Janne.. Han svarar att han vill börja jobba hos mig och skruva utombordare..!!
Fan..inte möjligt tänkte jag för Janne var den bästa tänkbara person. Vi kallade honom för “lagper” under moppetiden för han gjorde aldrig saker man inte fick.
Dessutom hade han byggt ett antal chopper motorcyklar och renoverat en Scott-Mcculloch 45 hästars utbordare hemma i sovrummet.
Han var precis den jag letade efter.
Du kan börja här idag om Du vill svarade jag Janne efter en stund.
OK.. åker hem till farsan och berättar att jag hittat ett jobb så han kan stänga ner firman omgående.
Så blev det och veckan efter var Janne på plats.
En bild på Janne och mig från några år senare. Vi jobbade ihop i drygt tio år. Finns inte någon som kommer ens nära Janne när det kommer till pålitlig, duktig och lojal.
Jannes första jobb var att ta isär min nya Evinrude 235 hk V6 motor som skulle riggas på nya fina Argo Z-1 Delicato cattan som inte var hämtad i Finland ännu. Pentii och Harry Fabritius var ju dom som byggde Argo.
Motorn skulle göras iordning enligt homologiseringen samt borras till 0.20 kolvar.
(1978 var första året då Evinrude V6:an blev på 235 hk istället för 200. Bl.a en helt ny avgassida)
Lånade farsans nya röda Opel Coupe och drog till Franco Clerici med kompisen Maurits. Nu behövde Vi inte en trailer då jag hade ett takräcke till Opel för en Clerici sen förra året. Opel Commodore GSE med stora raksexan gick på fullgas genom Tyskland. På den tiden var det nästan fri fart överallt. Kommer inte ihåg hur fort det gick men säkert 220-230 km per timme eller mer..låg i ytterfil och en fläskmerca kom upp bakom i hög fart med vänsterblinkers på..Betyder att man skall flytta på sig omgående.. En ung tjej brakar förbi så Opeln gungade till och en liten unge sitter och vinkar i baksätet.. Maurits skratta och sa..Ström Du gasar för dåligt..!! Hade ju fasen haft full gas och fullt uttrimmat sen Puttgarden och hela vägen ner till södra Tyskland där detta hände. Väl hos Clerici i Italien blev Vi kvar några dagar. Nu hade man ju blivit “insläppt” i familjen Clerici, efter att ha köpt nya båtar sex år i rad från honom. Hans dotter skulle gifta sig och jag måste vara med som hedersgäst enligt Franco. Väldigt speciellt och kul. Båten var lastad på takräcket och när bröllopet var över startade resan tillbaka. Dock i lite lägre fart för bilen vart riktigt vindkänslig med stora vingen på taket. En bild på #1 SD klass Clerice/Delicato/Evinrude båten från lite senare. Dock ser man hur fint Einar Belven hade sett till att lacka den i Delicato Bakverks färger. Z-1 Argo cattan var ännu läckrare. Bilder kommer.
På båtmässan i Älvsjö vintern-tidiga våren 1978 låg nu min fina nya Crouiper Player 24 tillsammans med en ny svart Croupier 24 Vackra Olsson byggt.
Lars-Åke Tejby visade min för eventuella nya kunder och Vackra Olsson var mest runt sin båt då han surade enormt på mig att jag inte köpt båt av honom.
Han höll ju också till på Tollare.
Jobbade själv i Evinrude montern under mässan men gick ibland till Croupier montern och kollade.
Då märkte jag själv hur speciell Olsson var.. Han kunde säga vad som helst till vem som helst utan att blinka.
Exempel på vad jag hörde Olsson själv säga till en välklädd herre med en jättesnygg dam..
Han visade dom runt i sin svarta båt och går mot ruffen..
“Här framme har vi fina hytten/ruffen, där kan Du sätta på Din vackra kvinna när det så behagar..!!”
Ja, frun hörde men ville inte gå in och titta..!!
Så är-var Olsson och han sa oftast värre en så. Har aldrig riktigt fattat varför han kallas Vackra Olsson men han kan också vara riktigt rolig.
Senare under året blev han lite mer upprörd då han inte hängde med min Player 24 i toppfart. Vackra Olsson monterade oftast Ford 460 motorer och Volvo Penta drev i sina egna båtar.
Här är ett par bilder på min Player 24.
Stockholm Grand Prix på Riddarfjärden 1978 var den första stora tävlingen för min SD klass #1 Clerici/Delicato/Evinrude satsning,
Vi hade lagt ner mycket jobb på att få mer effekt ur Evinrude 55HK motorn då Mariner hade en 60HK motor för klassen som Bertil Wik och många andra duktiga förare skulle köra. Alla Mariner åkare var sponsade av AGB och Pelle Welin. Hade anlitat Motor-Johan i Lugnets Industri område som var en känd 2 takt filare för MC road racing trimning att göra bästa möjliga av denna två stånka från OMC UIM homologiserien hade väldigt stora marginaler så man kunde göra allt möjligt utom lägga till material. Motor-Johan gillade inte alls hur denna två cylindriga motor var designad i cylindrar/topplock men la ner massor med jobb. Kostade skjortan. Vi hade ju testat fina ekipaget med en helt orörd Evinrude 55 hk motor och det skulle bli så spännande att prova Motor-Johans powerhead. Total depression efter provkörning..varken varvtal eller toppfart ökade och motorn var svårkörd. Bara att bita i sura äpplet och inse att detta mycket vackra ekipage inte kommer att kunna spöa Mariner 60 hk motorn men Vi hade inte givit upp ännu. Monterade tillbaka den helt orörda standard Evinrude 55HK motorn på båten Stockholm GP gick i slutet Maj, början Juni och var en en-timmars eller två-timmars tävling. Kommer inte riktigt ihåg. Alla klasser inbjudna OE, SE SD och inombordare med flera. Alla klasser skulle köra på en gång i en salig röra. På Fredagen innan hade Pelle Larsson som körde för Swe Marin flippat min fina 1977 års Molinari vid en testkörning. Bara skrot av båten, men Björn Eklund hade ju flera båtar. Nu totalkrashade Pelle nästa Swe Marin OE båt under provkörningarna på Riddarfjäden innan racet på Lördagsförmiddagen.. Sture Sjöberg hade ett fint OE ekipage med Evinrude CC motorn och skulle också köra Stockholms GP. Lång story kort..vår fina #1 Clerici/Delicato/Evinrude ekipage lyckades på något märkligt sätt total segra i Stockholms GP 1978. Ett långt race och man måste ju vara med till sista varvet och målflaggan för att vinna. Många av dom snabbare båtarna bröt av olika anledningar. Evinrude två stånkan gick klanderfritt på fullgas i hela racet. Kändes riktigt kul att vara tillbaka i the Winners Circle med Evinrude. Lite blandade bilder från Stockholm GP 1978.
Argo Z -1 Delicato-Evinrude V6 båten var nu klar från lackeringsfirman Einar Belven rekommenderade och den vart otroligt läcker. 18 fots kattan var mycket lätt byggd. Drygt 200 kg tom. (Fanns ingen minimum vikt då). Båten gick extremt fort vid provkörningarna. Runt 90+ knop och 7.800 varv. Detta med två personer och bensin för ett race ombord..7.800 varv var klart mer än Evinrude V6 motorn var designad för, men det fanns inga propellrar med större stigning att tillgå då. Första stora distanstävlingen 1978 var på en insjö i Dalarna (tror jag) och kommer fasen inte ihåg tävlingsplatsen heller. Många nya Argo cats i Z klassen men Micke Frode verkade inte gilla konkurrensen. Trots att våra nya Argo båtar var inmätta och godkända av Svenska Racerbåtsförbundet protesterade Micke på alla Argo båtar. Micke ansåg att bakre delen av sittbrunnen inte var rätt enligt hans sätt att läsa reglerna. Har fått en bild nedan av en finsk vän på Micke och mig. Kommer inte ihåg när bilden är tagen men förmodligen i Kotka. Ser ut som Vi har olika åsikter om något.
Man ser också att min båt inte är fixad här..men godkänd för att deltaga i racet.
Vi fixade Argo båtarna rätt enkelt senare utan någon som helst nackdel-fartminskning men original designen var klart snyggare. På bilden nedan är båten åtgärdad. Man ser styrwiren komma upp ur “locket” Vi la på.
Micke hade ju sin egenbyggda Frode cat han också kört med året innan. Micke använde också en Evinrude V6 han vunnit Rosis med 1977. (Året innan) Frode Z-4 båten var nog bättre i hård sjö men på insjöracet i Dalarna hängde han inte alls med dom nya lätta Argo båtarna. Argo bröderna Pentii & Harry var också på plats på första racet med en likadan båt som min. Fanns många fler nya Z klass Argo båtar med. Strandman, Myrbrink med flera. Pentii & Harry körde en Johnson 235 och hade ju samma problem. Motorn varvade för mycket..Ja..Vi använde båda stora Mercury cleavers med stumt smalnav. Dom hade löst det genom att själva svetsa på förlängningar av propellerbladen..!! Starten gick och Vi ylade iväg på stora sjön. Visades sig snart att Pentii & Harry var jämnsnabba med vår Z-1 båt. Kommer ihåg att man bara satt och väntade på smällen/skrunket för min Evinrude varvade nu runt 8.000 varv. Stor lång bana och ett par timmars körning. Pentii & Harry låg jämnsides med oss i ledningen när något konstigt hände för dom..Visade sig senare att deras propeller blad gått av. Slog av lite på takten och Vi gick imål som totalsegrare med nästan 80 knop i snittfart.. Kändes så härligt. Bengt Nilsson på OMC och Einar Belven på Delicato Bakverk hade fått valuta för racing satsningen. Bilderna nedan är från detta race. Vi börjar närma oss min första USA resa i slutet på året. En hel del saker hände dock innan.
Roslagsloppet 1978 var ju den Svenska tävlingen man mest av allt ville vinna nu när man hade en riktigt snabb båt för totalsegern. Dessväre blåste racet bort då det var mer eller mindre storm den dan.. Inte ens Micke Frode med sin hårdväder båt klarade av uppgiften. Gillade aldrig riktigt dessa distanstävlingar..man var alltid i händerna på en navigatör och vädret. Dessutom stor risk på öppet vatten utan säkerhet och bevakningsbåtar. Nu var Vi på väg till Kotka i Finland för ett till Z klass race. Vi stannade till hos Harry och Pentii i Tampere på vägen dit. Argo bröderna ville inte vara med på racet i Kotka och jag förstog varför när jag kom dit. Stora delar av racet var på öppet vatten och det blåste satan igen. Tänkte först stå på land med Vi bestämde att delta men ta det försiktigt. (igen ett bevis på att första tanken är oftast klokast) Hängde på Frode och tempot var rätt lågt då vågorna var enorma. Vi hoppade och flög i vågorna..slutade med ett riktigt dyk i en våg.. Båten kom upp baklänges, hel..men full av vatten..motorn gick fortfarande..Skrek till Curre att ta fram hinken och börja ösa innan Vi sjunker i vågorna.. Well..Curre drog ur sitt nödstopp av misstag. Motorn stannade och Vi sjönk. Nu låg vi där och simmade på öppna havet och bara dom två näbbarna på Argo cattan stack upp. Inte en båt så långt ögat kunde se..!! F*ck..vad gör vi nu.. Efter en lång stund kom en större snipa med en finne ombord som inte pratade annat en finska. Dock ville han hjälpa oss och band en tamp i vår båt. Fick komma upp i snipan och Curre och jag frös så vi skakade tänder.. Tog lång tid tillbaka i 7-8 knop och finnen hann köra på grund också. Släpade fina Argo båten upp och ner över denna grynna med som tur var tog Evinrude kåpan smällen. Inte den fint lackade båten. Väl tillbaka i depån och Vi fick nya torra kläder och värme..!! Sen startade jättejobbet att ta hand om den blöta båten. Vi hade ju min Pontiac som dragbil..m.a.o lite plats. Senare kommer min Italienska goa vän Angelo Vassena och vill prata med mig. Han var också i Kotka som navigatör åt en mycket speciell Italienare Salvatore Carrubba som var gift med en finska. Angelo ville prata Paris 6 timmars..och upplägget var att Vi tillsammans skulle köra en av två Team båtar för Renato Molinari i Paris..!! Well..sa jag direkt..Renato är nog arg på mig efter förra året när jag monterade en VPK på min nya Molinari jag köpte av honom. Nej, sa Angelo. Vi har redan pratat om dig och Du är förlåten..så när Du är tillbaka hemma i Sverige måste Du omgående ringa Renato och göra upp en plan. Dessa supersnabba OZ Formula 1 båtar jag och Vassena skulle köra i Paris kräver ju lite vana så ett race innan i Italien var bokat för Lassie som Angelo alltid kallade mig. Nu vart man ju ivrig att komma hem till Tollare och ringa Molle..som Vi kallade Renato Molinari.
Tillbaka på Tollare nu och kontaktade Molle. Han hade ju en underbar racing plan för mig. Starta med OZ – Formula 1 testkörningar på hans racing center vid Comosjön i början på September. Den 10:onde September skulle jag köra mitt första Formula 1 race på Idroscalo. En båtracing anläggning vid Linate flygplatsen. En härlig plats med lång 2 punkts bana som jag gillade. Bilden nedan.
Vad ingen visste då när 10:onde September 1978 skulle bli en stor dag för mig i Italien..blev en tragisk dag för Svensk motorsport av en helt annan anledning. Kommer till det. Paris 6 timmars skulle köras i början på Oktober. Renato Molinari – Tom Posey skulle köra den ena #12 Team Molinari/Saffa/Evinrude båten och Angelo Vassena – “Lassie” Strom den andra #11 Team Molinari/Saffa/Evinrude båten.
Lite annat som hände i branchen hösten 1978 var att Larsa Melin som drev Evinrude firman Melins Motor på Tobakspinnargatan 4 i Stockholm eventuellt skulle sälja sin fina firma.
Han hade en köpare och senare under vintern såldes Melins Motor till Leif Andrew.
Leif hade noll utombordarerfarenhet men var gift med ena dottern till Bullandö Marina. Vi gjorde mycket utombordarjobb på Bullandö Marina och kände en viss oro att det kunde kanske ändras under 1979.
Roffe Magnusson hade fått bra drag på Marinshopen på Ringvägen som Carl-erik Lundberg drev. Calle kom från Kungsholms Marin som var en reservdelsfirma Arne Boden ägde, men tror den las ner när Calle slutade.
Vidare så gjorde jag en deal med AB Pundet som förvaltade Tollare. Hyrde det fina fristående huset på kajen längst bort som Tosse Magnussons firma Texcote hade haft tills nu. Bild nedan..röda pilen.
Huset behövde en hel del uppfixning vilket Vi gjorde senare. Ett perfekt lokal för att jobba med båtar. Stora dörrar och cementkaj utanför. Nackdelen var att Uno låg vid kajen med sin sunkiga bogserbåt. Vi blev också grannar med Vackra Olsson och Vi blev senare goda vänner..
Nu hände det..!!!! Hade fått tag på några större propellrar till Z-1 Argo/Delicato/ Evinrude V6 båten. Curre och jag skulle ut och testa. Hade skaffat en ny bättre varvräknare efter badningen i Kotka..men inte monterat den. Curre höll den i handen när Vi ylade på för fullt utanför Gåshaga på väg mot Vaxholm.. Motorn varvade ur med denna större propeller också när vi fick ett lyft i en svag dyning. Båten flög länge och en liten stutts på aktertofflorna..kände igen den och betyder oftast dykning..vilket Vi gjorde.. En fruktansvärd crash..själv gick jag ut framåt på något sätt..Curre låg långt ifrån mig när allt tystnat. Otroligt nog så klarade Vi oss. Curre skrek att han fortfarande hade varvräknaren kvar i handen.. Släng den, svarade jag. Nu kom BPs bunkerbåt som sett hela vurpan och svallet var förmodligen från den båten. Dom hade lyftkran ombord..krokade i motorn och delarna som var kvar av fina båten. Resterna flöt på dom båda nästan tomma bensintankarna i pontonerna. Förövrigt var det bara “corn flakes” av fina bakverket.. Bunkerbåten körde oss tillbaka till Tollare och la upp det som fanns kvar av båten på firmans cement flytbrygga utanför fars kafferosteri. Han kom ut och tittade..sa ingenting och gick in i rosteriet igen. Janne tog hand om Evinrude V6 motorn och resterna av fina Argo-Delicto båten ligger på Koviks sopptipp. Nu var det slut på min Z klass distans racing. Vill tillägga att Micke Frode och jag hade våra heta stunder under säsongen men är numera goa vänner. Micke bytte till Mercury året efter och jag fortsatte med Evinrude rundbaneracing. Frode är ju i min uppfattning den absolut bästa Sverige någonin haft i Distans-Offshore racing.
Kompisen
Anders Fällman, en härlig vän (som kallar sig själv Pällman efter ett
par bärs) skulle åka med mig till Molle vid vackra Comosjön.
Vi
tog Pontiac Firebird bilen och drog söder ut. Vi kom till Skåne när det
small till bak i bilen. Vi..(jag) hade kört på något och fått ett hål
mitt i bakdäcket.
Monterade dit resevhjulet och tog oss till en skapligt stor däckfirma.
Hade
ju jättebreda fälgar-däck bak som var köpta hos kompisen Göran
Gustavsson (Guson). En känd firma i Stockholm för stora fälgar-däck på
den tiden. Smalare fälgar-däck fram, så det gick inte alls att flytta
runt.
Självklart fanns inte breda Pos – A – Traction däcket jag hade på lager hos någon däckfirma i södra Sverige. Ringde Guson och nix inte han heller.
Däck
firman vi var hos gjorde också regumeringar. Killen verkade ha koll på
läget och sa att han kunde vulka i en gummibit samt förstärka upp däcket
och så gjorde vi.
Blev ju helt ok men man vet aldrig med säkerhet. Vi körde vidare söder ut mot Italien.
Nu vart det i lite lugnare takt.
Renato
Molinari kom och mötte oss i Como och han skrattade åt min monsterbil
som han kallade den. Fanns få jänkare i Italien på slutet 70 talet.
Själv körde Renato en helt ny Porsche 911-930 Turbo.
Det var en fröjd att få gå och titta i Molles båtbyggeri med alla racingbåtar med Evinrude motorer.
Han
visade mig fina Saffa sponsade Molinaribåten jag skulle testköra dagen
efter. Den hade en Johnson kåpa för det var en speciell ON klass 2
liters V6 motor som OMC bara hade några få av. Molle skulle också köra
en 2 liters motor i ON racet Idroscalo den 10 September men med Evinrude
kåpa.
OZ klass båten med en Evinrude 2.4 liters V6 motor Vi skulle köra i Paris 6 timmars var inte färdig ännu.
Nu tog Molle oss till hotellet han bokat in oss på.
Han sa också en sak till..det fanns något hak några kilometer bort från hotellet men han varnade oss för det stället.
HeeHee..Vi åt middag på hotellet sen måste Vi ju självklart finna ut mer om haket Molle hade varnat oss för.
Det var ju inget fel alls på stället..lättklädda damer och drinkarna kostade lite extra.
Vi tog det lungt den kvällen för jag hade ju en viktig testdag dan efter. Såg direkt att det kunde ha blivit en “Pällman” den kvällen av Anders med det fick vänta någon dag. När Vi dök upp hos Molle på morgonen dan efter visste han redan att Vi hade varit på haket han varnat oss för..Han sa att han sett vår bil där men tror han hade ett visst inflytande över stället. Mig vetligt fick aldrig någon som besökte Renato på hans racingbåtbyggeri ta några bilder under hans många år med Evinrude..så inga bilder finns någonstans. Lago di Como är nog en av dom vackraste platser i Europa.
Provkörningarna hos Molle gick jättebra. Fick lite beröm av Renato då jag höll mig nära hans ställe. Körde hela tiden som på en tänkt bana liknande Milano och Paris 6 timmars. Han sa att dom flesta drar iväg lång bort så han inte kunde se dom under testkörningar. Efter en lång testdag av allt möjligt var jag nog klar för racing. Man måste ju hålla färgen och ge intrycket att man hade koll på läget. Behövde nog lite mer seat-time men det vågade man ju inte säga. Renato tog båda våra båtar i sin stora racing truck och Vi följde efter trucken till Idroscalo. Fantastiskt ställe och helt klart pirrade det i magen. Dessa farkoster hade ju en riktigt hög toppfart..klart mer än jag var van med. Var en 5-6 till båtar i klassen. Mest Italienare med Mercury motorer. Tävlingen gick kanonbra och jag slutade totaltvå efter Renato som var långt före mig. Ett uttryck i racing världen då var..man vinner bara över Molinari när han av någon anledning för tekniskt fel och bryter. Under prisutdelingen på Söndagseftermiddagen hörde jag om den mycket allvarliga Ronnie Pettersson F1 crashen på Monza banan. Ett stenkast från oss. Tragiskt nog dog Ronnie dagen efter på sjukhuset. Har ju aldrig haft någon bild från racet på Idroscalo 1978..men för några år sedan fick jag denna fina bild av Italienaren Roberto Bigi. Använde #29 för det var Angelo Vassenas Italienska race nummer. Här kör “Lassie” Strom #29 Molinari/Saffa Johnson V6 RS båten. Goa minnen.
Var på plats i Paris ett par dar före racehelgen och bodde med OMC på ett nytt fint ställe..Hotel Suffren La Tour om jag minns rätt. Fint satan och nära depån och Eifeltornet. Hade ju aldrig suttit i den nya #11 Molinari-Saffa båten och Vi justerade in stol och diverse saker. Angelo och jag var jämnstora och använde samma körsätt när det kom till powertrim – powerlift knappar. Vi fick testköra en hel del på Lördagen och båten kändes riktigt bra med rätt propeller.
En depå bild uppefrån på dom fyra nya OZ F1 båtarna från Molinari och OMC.
#16 Jimbo McConnell och troligtvis Johnnie Sanders USA.
#12 är Renato Molinari och Tom Posey Italy-USA
Både #16 och #12 använde den nya 3 liters racing V6 motorn.
#15 är Erwin Zimmerman från Österike..han som fick smisk av Japanerna med vita handskar på OB VM i Österike året innan.
Nästa båt #11 är Vassena och Ström. Man ser bara främre delen av vår båt.
#12 Renatos båt blev klar i sista minuten. Fanns inte ens tid att lacka den i Saffa färger.
Förarmöte, som alltid endast på Franska med Angelo kunde Franska flytande så han förklarade vissa saker jag inte fattade. Viktigt hur man körde in och ut ur depån vid tankning och förarbyte. En sak som grusade vårt fina upplägg var att Amerikanska racing bossen Jack Leek bestämde att Vi skulle använda en större stigning på propellern. Han var orolig att motorn inte skulle hålla 6 timmar på fullgas. Stora propellern skulle hålla ner varvtalet.. Denna stora propeller gjorde dock vår båt mera svårkörd. Man måste trimma ut mer för att motorn skulla orka. Speciellt efter svängarna med full tank. Angelo skulle starta och köra 1.5 timme, förarbyte och tankning. Dessa V6 racing motorer med 6 två portförgasare sög i sig en hel del. Jag nästa 1.5 timme, Angelo igen och jag skulle köra sista 1.5 timman. Kommer inte ihåg detaljerna men vet att Vi hade ett längre depåstopp vid ett tillfälle och bytte ett powertrim relä om minnet är rätt. Oavsett så fick jag köra imål på fjärde plats totalt. Vi var näst bästa OMC efter Molinari som borde ha vunnit men hade hade också en del fel i depån. Så är 6 timmars racing och så kul att få vara med om detta..En pallplats totalt hade ju varit bättre men Vi var så nöjda. Den lilla svartvita bilden nedan var den enda bild vi kunde hitta på vårt Paris ekipage. Ser på hjälmen att det är jag som kör.
För två år sedan..av en ren tillfällighet såg jag omslaget på en Tysk bok.. Fasen..det är ju vår #11 Saffa båt från Paris 1978..!!..bild nedan och igen Svensken som kör.
En vän i Tyskland skickade mig boken och mer bilder fanns. Nu ser man Angelo står över sittbrunnen just före start
Här nedan kör Svensken om Erwin Zimmerman i båt #16 på innern..
#12 Molle själv nedan ledde som sagt ibland med fick lite tekninska problem.
Resultat och lite skvaller..
Vill avsluta detta med en stor heder till Angelo Vassena. Som jag skrev tidigare är inte denna färgstarke vän inte med oss längre.
One of the powerboat world’s greatest racer ever left us today.
I just got the sad news from Italy that the great Angelo Vassena past away.
There is so many memories from racing with Angelo.
He was such a fun friend to hang around..and always surprised you with crazy things.
So many things is spinning in my head..
Paris, Stockholm, London, Bruges, Como, Lecco, Sabaudia, the Evinrude factory..etc etc..
Maybe my best memory is our team driving in Paris 1978.
R.I.P my dear friend
Hemma på firman och Tollare var det höst och kallt.
Janne och jag satt och pratade på lunchen. Hade varit ett körigt första år för Janne..Massor av övertid och racing på helgerna.
Gjorde ett förslag..Säljer fina Pontiac Firebird bilen och köper två biljetter till USA.
Vi letar en ny bil i USA och stannar borta drygt en månad.
Tanken var att sticka i början av December och komma tillbaka mitten-slutet Januari.
Curre får ta hand om firman själv några veckor i Januari.
Satt in annons på Pontiac bilen och en köpare kom samma dag. Betalade mer än jag köpt den för och nu var Janne och jag på väg till USA och Los Angeles.
Två förvirrade killar landade på LAX i början av December 1978.. för ingen av oss hade varit i USA tidigare.
Fortsättning kommer så fort det blir tillfälle.
Resan till Florida startar tidigt i morgon bitti.
Lite däckservice krävdes då innerhjulet bak hade inget luft tryck i däcket.
