Outboard Racing

Category: General News

  • USA Ă€r ett fantastiskt land, och hur jag hamnade dĂ€r.

    Absolut och skall berÀtta lite om hur jag hamnade hÀr för det Àr som det mesta i mitt liv mÀrkligt. Blir nog en lÄng historia i flera delar

    NÀr jag som liten grabb vÀxte upp hemma pÄ SjöÀngsvÀgen 7 (blev 9 senare) drömde jag om att bo i USA. Kommer ihÄg att jag till och med köpt en stor Amerikansk flagga och hade som överkast till min sÀng.

    Det retade min mor mycket och hon vĂ€grade lĂ€gga dit överkastet om jag glömt bĂ€dda sĂ€ngen. Maud min mor var enormt anti Amerika och berĂ€ttade hur förskrĂ€ckligt det var pĂ„ andra sidan Atlanten. (min kĂ€ra mor gick bort  för 10 Ă„r sedan och hon ville aldrig komma hit och hĂ€lsa pĂ„ mig.)

    Jag stuntade totalt i vad min mor sa och det hade nog sitt pris och man vart inte hennes favoritson med viss humor. Var vÀl runt 12 Är nÀr detta pÄgick. Mitt hjÀrta hade redan hamnat pÄ andra sidan Atlanten hemma hos Evinrude.

    Mitt intresse för att gÄ i skolan var lÄt oss sÀga litet och jag hade ju redan bestÀmt mig för att ha en Evinrude verkstad sÄ fort som möjligt efter nian sÄ skolan fanns det ingen tid för. Sökte jobb hos Cykelkalle och jobbade dÀr efter skolan redan nÀr man gick i Ättan. PÄ den tiden fanns inte högstadiet i BjörknÀs Skola dÀr jag hade gÄtt i mellanstadiet. Vi fick ta bussen till Birka Skola i Nacka. RÀtt lÄng resa och dÄ fanns inte motorvÀgen för bussar.

    Well..kom ju snabbt pÄ att det var klokare att hoppa av bussen i BjörknÀs och gÄ till Cykelkalle och jobba. DÄ fick man ju dessutom lön. Karl-Erik som han hette med frun Meit undrade ofta om jag inte skulle gÄ till skolan istÀllet men ville inte det. Skolan skickade brev till mor som jag hittade i brevlÄdan och det var inte sÄ svÄrt att skriva hennes namnteckning.

    Dom enda gÄngerna jag verkligen ville till skolan i Nacka var till trÀslöjden. LÀraren dÀr ordnade sÄ jag fick bl.a byta akterspegeln i min lilla SpeedybÄt som jag köpt i mycket dÄligt skick

    Resultatet av allt detta var att min avgÄngsbetyg i nian vart lÄt oss sÀga inte sÄ bra..

    Kommer ihÄg hur min far tittade pÄ mig och sÄ hur fan skall Du klara Dig med detta ..nÀr han krÀvde att fÄ se mitt avgÄngsbetyg..!!..(hade tappat bort det pÄ hemvÀgen frÄn skolavslutningen men far köpte inte den storien..)

    Vill tillÀgga att min far hjÀlpte mig med en bÀttre bÄt Äret innan efter jag tagit honom pÄ en tur i den dÄ fÀrdiga lilla Speedy plywoodlÄdan. LÀgger in texten frÄn Svera.se

    My first powerboat:..

    Look what the cyber world can do..I just got two pictures from High School (1967) I invited Solveig and her friend Rita on a boat trip in my little Rose-Mari sport boat with a 15 hp Evinrude/Gale. Well..to be 100% correct..this was my second boat..the first one I built my self was to dangerous so my dad Roland purchased the Rose-Mari from the boat dealer Liljevalls in Stromma Kanal, Sweden back then.. I was so proud of my boat and wanted Rita to be my girl friend..but that did not work out.. She started to date a friend of mine..!! Jepp..that is me in the first and second picture..You can also see my little sport boat there.. Thank you Solveig for the pictures..  

    Jobbade kvar hos Cykelkallen en tid efter nian men lyckan var nÀr jag fick jobb hos Heidi Blomberg och deras utombordarverkstad. DÀr köpte jag ocksÄ min första nya Evinrude 33 HK för egna slantar.

    Heidi Blomberg Marin gick i konkurs men fixade nytt jobb hos Kenty Sjöholm och hans utombordarfirma pĂ„ BrĂ€nnkyrkagatan pĂ„ söder. LĂ„ng resa men det ordnade jag med en Vespa 125 cc som varken var registrerad fejkad nummerskylt etc.  inget körkort hade jag heller för lĂ€tt motorcykel tror jag det hette dĂ„..16 Ă„r skulle man vara ocksĂ„ men det var jag nog dĂ„. Fanns noll intresse för att ta körkort. MĂ„nga tillbud blev det under resan mellan SjöÀngsvĂ€gen och söder varje dag men dom fick aldrig tag pĂ„ mig..trots nĂ„gra försök. Att jobba hos Kenty var den bĂ€sta skola man kunde gĂ„ i. Nu har Kenty dessvĂ€rre gĂ„tt bort i all respekt sĂ„ man kan nog berĂ€tta lite mer vad som verkligen hĂ€nde under mina tvĂ„ Ă„r hos honom. NĂ€r jag sökte jobb hos honom var man ju nervös och massa balla saker fanns hos honom pĂ„ BrĂ€nnkyrkagatan. FrĂ„gade knappt vad lönen var med Kenty hade ett krav..Vi betalar inte skatt och avgifter hĂ€r sĂ„ han med ett stort leende. Funderade inte sĂ„ mycket pĂ„ det utan började jobba hos Kenty dan efter. Mercury motorer och Carniti gĂ€llde hos Kenty…

    Kenty var en fantastisk mÀnniska som levde livet i 180 km per timme hela tiden. Mercuryservice verkstaden lÄg i hörnan pÄ andra sidan BrÀnnkyrkagatan frÄn Sjösport som han ocksÄ drev.

    Sjösport byggde racing bÄtar som Piraya och annat. Man vÀxte fort upp dÀr eller kanske inte alls..inte sÀker.. Kommer ihÄg hur jag tÀnkte att nÀr jag startar min utombordarfirma skall jag göra allt tvÀrt om mot vad Kenty gjorde.

    Nu kommer lite inte sĂ„ rumsrena saker, men sĂ„ var det och hĂ„ller igen lite Ă€ndĂ„..LĂ€ngst in pĂ„ verkstaden hĂ€ngde en Carniti motor pĂ„ en bock framför en trĂ€dörr. Flyttade man motorn och öppnade dörren kom man i den sĂ„kallade “Porrkvarten”..DĂ€r brukade Kenty och andra sova över om man inte kunde köra bil hem. Kenty bodde Ă€nda ute i Jordbro  och var alltid osams med sin fru. NĂ€r han trodde hon ringde fick jag svara men massa information som Kenty inte ville sĂ€ga..typ att han inte kommer hem i natt.. för mycket jobb etc..!!

    Kenty var vÀl runt 30 Är dÄ och drömde alltid om Italien. Allt runt honom snurrade runt Italien till skillnad mot mig som var 16-17 Är och drömde om USA. Kenty var ocksÄ mycket charmig och massor av lÀckra damer hÀngde ofta pÄ Sjösport..I mina ögon var det gamla tanter pÄ 30 past. Hur som helst ville dom ocksÄ in i rummet bakom Carniti motorn ibland.

    Kenty hade ju roliga smeknamn pĂ„ alla han kĂ€nde inklusive hans “vĂ€nsterbrudar”..tror inte att jag skall skriva namnen pĂ„ brudarna..men brutala namn var det.

    Jag jobbade pĂ„ verkstaden med Perra StĂ„l och “Svenne med svullna k*ken” som Kenty kallade honom. Duktiga killar som lĂ€rde mig massor om utombordare.

    Kentys Sjösport var ju en samlingsplats pÄ eftemiddagarna för hans kompisar, pinuppor (som han sa) och racerbÄtsvÀnner.

    En annan dröm för mig var ju bÄtracing men jag ville inte ha nÄgot annat Àn en Evinrude pÄ min nyköpta Semo Cobra 17. Kenty fick inte köpa Evinrude frÄn Svenska Generalagenten men kanske en Johnson frÄn AGB som var Johnson agenten i Sverige..

    Dög inte för mig sÄ jag Äkte till Roffe Magnusson pÄ andra sidan södermalm och köpte en ny 60 hÀstars Evinrude frÄn honom. HÀmtade den med min flakmoppe och monterade den pÄ Semo Cobran.

    Hade ocksĂ„ fĂ„tt en brev frĂ„n Skattemyndigheten att jag hade restskatt..Visade sig att rĂ€ven Bengt Blomberg aldrig redovisat in skatten han dragit pĂ„ min lön nĂ€r jag jobbade dĂ€r. Hans konkurs var uppenbarligen planerad.  Efter mycket letande hittade jag dom smĂ„ remsorna man fick pĂ„ den tiden pĂ„ lönedagen. DĂ„ var det kontanter som gĂ€llde och efter en del armbrytning med myndigheten fick jag min restskatt borttagen. Bengt Blombergs sĂ€tt att hantera mig som grabb retar mig fortfarande. Han drog min skatt och stoppade det i sin egen ficka trots att han visste att jag skulle fĂ„ restskatt pĂ„ det. Men som sagt hĂ€mnden var skön nĂ„gra Ă„r senare.

    Nu var det dags för mitt första Roslagslopp. Hade visserligen bil men inte rĂ€tt Ă„lder för körkort Ă€nnu. Uffe som skulle navigera i Rosis hade en mamma som stĂ€llde upp med en trailer att fĂ„ hem Semo Cobra bĂ„ten frĂ„n Öregrund..Det var inte nödvĂ€ndigt visade det sig. Vi kom bara till Furusund..blĂ„ste satan det Ă„ret i Rosis.

    Till allas förvÄning vann Kenty och Tony Roslagsloppet det Äret i deras #152 Piraya-Carniti 65. Vi körde i samma klass.

    Finns mer om det hÀr..https://svera.se/blogg/offshore/roslagsloppet1971/

    Kan tillÀgga att bÄde Bertil Wik och Bosse Nilsson var med i samma klass det Äret.

    Micke Frode kom in i bÄtracing nÄgot Är senare.

    Mamma Maud som inte alltid var riktigt nöjd med den Àldre sonen vart Ànnu mer arg nÀr jag ofta bad henne att sitta som passagerare i min bil dÄ jag inte var 18 Är Ànnu.

    Den sÄkallade övningskörningen tog tvÀrslut en dag nÀr jag blev stoppad av Polisen för fortkörning..

    :D

    Han frÄgade efter mitt körkort och det hade jag inget utan hÀnvisade till mamma bredvid..Det var en kraftig fortkörning men som tur var fick hon behÄlla körkortet men jag fick betala böterna. Sen vart det slut med min övningskörningen med mamma i bilen..

    Att jobba hos Kenty var ju enormt kul och lönen var skaplig. Dock uteblev den ofta dÄ Kenty alltid var kort pÄ slantar. Dock kunde man ju inte bli arg pÄ honom trots att han var skyldig mig nÄgra mÄnadslöner. Tröttnade till slut och fick nu ett kanonjobb pÄ service verkstaden pÄ Skanstull Marin. Arne Boden som Àgde bÄtfirman hade bra koll pÄ plÄnboken dÄ.

    Han lovade ocksÄ att sponsa min bÄtracing om jag jobbade extra pÄ vÄren och riggade bÄtar.

    KÀndes kymigt att lÀmna Kenty men jag mÄste vidare i livet. Han lovade en lÀngre tid att jag till slut skulle fÄ löneslantarna han var skyldig mig men det hÀnde aldrig.

    Döpte om tiden hos Kenty till lÀropengar..och fick jag börja om igen skulle jag fortfarande göra om samma sak.

    Glömde ju en stor sak innan jag slutade hos Kenty senhösten 1971, början 1972 kommer inte ihĂ„g exakt. DĂ„ fanns det nĂ„got som hette Lidingöloppet och var ett populĂ€rt bĂ„trace ett antal var runt Lidingö.

    Kenty ville deltaga dĂ€r med PirayabĂ„ten #152 han och Tony  vann Rosis med nĂ„gra veckor innan.

    Lasse, om Du vill kan Du fÄ vara navigatör Ät mig frÄgade Kenty..

    Sk*t tÀnkte jag..sjÀlvklart ville jag det men var osÀker pÄ hur jag skulle visa honom runt Lidingö..hade ingen riktig koll pÄ det men Kenty lugnade mig och sa..jag hittar.

    Tror loppet skulle gÄ en Lördag och jag skulle trÀffa Kenty pÄ BrÀnnkyrkagatan tidigt Lördag morgon. Planen var som han sa att hÀmta Pirayan i nÄgot garage och sen till Lidingö med bÄten pÄ trailern.

    För att inte komma för sent pÄ Lördagsmorgonen sov jag över i porrkvarten pÄ firman.

    Hmmm..inte nog med att Kenty kom för sent pÄ Lördagsmorgonen..nÀr Vi kom till garaget för att hÀmta bÄten lÄg Carniti 65 hÀstaren pÄ golvet bredvid bÄten. Han hade glömt att sÀga det.

    SÄ nu vart det vrÄlmecka och det tog tid. NÀr Vi Àntligen kom till tÀvlingsplatsen nÄgonstans pÄ Lidingö var besiktningstiden över och förarmötet ocksÄ.

    Per StĂ„lhammar som var besiktningschef sa till Kenty..Du lĂ€r Dig aldrig..kom i tid,  om inte fĂ„r Du inte vara med. Efter massa brĂ„k med tĂ€vlingledningen skulle Vi fĂ„ starta i tĂ€vlingen Ă€ndĂ„.

    SjÀlv hade jag fÄtt upp ögonen pÄ en Finsk deltagare i depÄn med en helt ny 1972 Ärs Evinrude 65 hÀstare som hade kommit dagarna innan frÄn USA. Tror det var Argo bröderna som hade den.

    Starten gick och vĂ„r Piraya var jĂ€mnsnabb med nya finska Evinrude ekipaget. Kenty skrek till mig att sitta sĂ„ lĂ„ngt bak i bĂ„ten vi kunde. Pirayan vinglade pĂ„ bra och vi ledde nu med  hundra meter och gjorde sĂ„ alla varv upp till mĂ„lgĂ„ngen. Vi gick imĂ„l som segrare..WOW..tĂ€nkte jag tills Vi kom in till bryggan och fick informationen att Kenty kört fel i mĂ„lgĂ„ngen. Vi blev diskade och tĂ€vlingsledningen sa att hade Ni varit hĂ€r i tid och varit med pĂ„ förarmötet sĂ„ hade Ni vetat hur mĂ„lgĂ„ngen skulle köras.

    MÄnga höjdmÀrken och lÄgvattenmÀrken för mig den dan och som jag sa tidigare..ytterligare nÄgot som sa..gör tvÀrtom mot hur Kenty gör..

    Detta Àr ingen kritik av Kenty utan just hur Kenty var och jag Àlskade den mannen..

    Nu fanns ju hoppet för Evinrude och nÄgra veckor senare köpte jag Piraya bÄten #152 utan motor av Tony Lindblad som Àgde den. (kompis till Kenty)

    ////

    Skanstull Marin var ju enormt stort pÄ bÄtförsÀljning i början pÄ 70 talet. LÄga priser pÄ bl.a Ryds bÄtar och andra kÀnda mÀrken i sÄkallade paketpriser. DÄ var ju bÄtbyggare oberoende frÄn motortillverkare och allt riggades pÄ Skanstull Marin. Arne Boden flög till USA och köpte hem stora partier med Mercury utombordare Vi monterade pÄ bÄtarna. FrÄgade Arne om jag fick följa med till USA en gÄng men han ville inte avslöja vart i USA han köpte all snurror..Det hade jag redan listat ut dÄ jag hittade vissa lappar i nÄgon kartong frÄn bÄtfirman Rex Marine i USA.

    Nu hade jag ocksÄ köpt #152 Pirayan som jag skrev ovan..Arne Boden var ju Johnson handlare via AGB som var Generalagent men inte Evinrude. Arne erbjöd mig att fÄ en Johnson 65HK för supernetto med hjÀlp av AGB..

    Nja..Ni vet redan mitt svar pÄ det..Jag ringde Hasse Holmen pÄ Huzells som just tagit över Evinrude importen frÄn Linco som ocksÄ Àgde AGB.

    OMC ville att Johnson och Evinrude agenten i Sverige skulle vara oberoende frÄn varandra..vilket var kanonbra för mig och OMC försÀljningen i Sverige.

    Billy Huzell som Àgde Huzells med huvudkontor i Karlstad visade ocksÄ stort intresse för bÄtracing..allt kÀndes rÀtt i mina ögon och min iver att börja tÀvla ordenligt 1972 var stort. Hade ju inga som helst meriter i racing vÀrlden men var sÄ redo man kan bli..

    1972 var första Äret för Evinrude-Johnson 65 HP. 1971 var det 60 hÀstar och den hÀngde inte riktigt med Carniti 65 i E klassen..

    Är mycket tacksam till Arne Boden och Skanstull Marin. Jag fick möjligheten att jobba massa extra pĂ„ helger och kvĂ€llar dĂ€r och lönen var bra. Fick dĂ„ ta ledigt nĂ€r sĂ„ behövdes för att köra bĂ„tracing.

    Skanstull Marin var klart ledande i nybĂ„tförsĂ€ljning och verkstaden dĂ€r jag jobbade var modern och fin för den tiden. Ända nackdelen var för lite plats sĂ„ alla dom hundratals motorer som lĂ€mnades in till vinterförvaring fick Vi frakta pĂ„ lastbil upp till en trĂ„ng tunnel som Arne hyrt. Denna konstiga tunnel bredvid Olle WĂ€nlunds bĂ„tfirma var dĂ€r idag söderledstunneln Ă€r. Fuktigt-rĂ„tt var det ocksĂ„..inte alls bra för fina utombordmotorer. Vi fick konservera dom extra mycket av flera orsaker. Det var alltid brĂ„k mellan oss pĂ„ verkstaden  vilka som skulla bĂ€ra motorer den dan. Arne Frödig, Kenneth och Björn var nĂ„gra av mina goa jobbarkompisar.

    Det Ă„ret (1972) hade jag ocksĂ„ en sponsor deal med Arne Boden som var baserad pĂ„ hur det gick pĂ„ tĂ€vlingarna. Kommer inte ihĂ„g riktigt men tror att jag fick 500 kronor om jag vann. 300 för andra plats och en hundring för tredje. Skulle betalas ut efter sĂ€songen. Detta var ju mitt första Ă„r i bĂ„tracing med planen  att köra allt som fanns i den mycket populĂ€ra E och SE klassen. Visserligen krĂ€vdes det en annan bĂ„t för SE klassen som var runt runt mot min #152 som var en E bĂ„t för typ Roslagloppet med navigatör. Jag ville vara med pĂ„ allt för att lĂ€ra mig.

    En av mÄnga stora saker som hÀnde den sommaren var att min kÀrlek till en Amerikansk Ford Fairlane 500XL coupe blev för stor och en sÄdan inhandlades pÄ Alf Selling Bil. Min far ville inte att jag skulle kliva i nÄgon avbetalningsplan för den bilen utan hjÀlpte till med en Opel Kadett han hade samt min ruttna Volvo PV som inbyte. Fattades nÄgra tusen men min gode far lÀrde mig dÄ att aldrig kliva i avbetalningsfÀllan och det Àr jag mycket tacksom för.

    Precis en sÄn hÀr bil var det. Samma fÀrg ocksÄ.

    Dragkula hade den ocksĂ„ sĂ„ till Svenska MĂ€sterskapen i E klassen som det Ă„ret gick frĂ„n Björkviks Brygga lĂ€ngst ut pĂ„ Ingarö tog Vi jĂ€nkarbilen med #152 Pirayan bakom dit. Redan dĂ„ fick man en del mĂ€rkliga kommentarer om sitt bilval. Oavsett sĂ„ vann Janne “Janex” Eriksson och jag tĂ€vlingen 6 sekunder före Bosse Nilsson i sin Joker-Johnson.

    Hade en lÄng fin resultatlista frÄn sÀsongen till Arne Boden. Fick alla mina slantar men sen sa han jag har inte rÄd att sponsa dig lÀngre..Du vinner för mycket..

    HaHa tÀnkte jag för Arne var kÀnd som lÄt oss sÀga..hÄlla i sina pengar hÄrt.

    NĂ„gra veckor senare tog Vi Forden och drog till VĂ€st-Berlin för att kolla Berlin 6 timmars bĂ„ttĂ€vlingen. Vad jag inte riktigt begrep innan var att köra genom dĂ„ Öst-Tyskland i en stor Amerikanare var inte sĂ„ klokt. Massa rĂ€tt otĂ€cka saker hĂ€nde pĂ„ den sĂ„kallade Transitresan  genom Öst-Tyskland.

    Ett par bilder frÄn 1972.

    #152 Pirayan med Hotell Hilton i bakgrunden. Bodde ofta i tÀlt för att ha rÄd med racing och allt annat konstigt man mÄste ha.. Skanstull Marin hade en fin plats.

    Detta Àr frÄn Nora..Fick slantar av Svenska RacerbÄtsförbundet att deltaga dÀr. Kom lÀngst ner pÄ pallen och det kostade Arne Boden en hundring..

    Finns en till stor drastisk sak som hĂ€nde 1972 som kunde ha varit slutet för mig..syns svagt pĂ„ sista bilden ovan..!!   VĂ„ren 1972 skulle jag göra ett extra jobb pĂ„ Skanstull Marin genom att Ă„ka ut till en kund och montera tillbaka en vinterförvarad Chrysler 45 hĂ€stars utombordare pĂ„ kundens bĂ„t. Arne Boden lĂ€t oss göra sĂ„ ibland. DĂ„ hade jag en VW bubbla 1200 och la in Chrysermotorn med hjĂ€lp i baksĂ€tet. For ivĂ€g ut mot Djursholms omrĂ„det en sen eftermiddag-kvĂ€ll. Hittade inte rĂ€tt och för kors och tvĂ€rs letande efter gatan. Körde fel och vĂ€nde och med solen lĂ„gt rakt i ögonen höll jag upp handen för att slippa solen..för sent sĂ„g jag bommarna gĂ„ ner för DjursholmstĂ„get. TvĂ€rnitade men klippte bommarna och Chrysermotorn kom flygande, tryckte ner mig mot vĂ€xelspaken. Vart klart omtumlad och nĂ€r jag tittar upp ser jag tĂ„get kommer som klipper mig rakt i sidan just i framkant av förarplatsdörren. Bilen slĂ€pas med och kommer iklĂ€m mellan tĂ„g och en stolpte. Sitter i bilen och blöder kraftigt..hade fĂ„tt vĂ€xelspaken i mun och slaget ut ena framtanden. Stor kalabalik,  Ambulance och Polis kom. Tror jag tappade minnet en stund och vaknade pĂ„ Danderyds sjukhus. Nu stog polisen vid sĂ€ngen och ville ha alkohol blodprov. Efter en stund kom ocksĂ„ min far som var klart skakad av vad sonen stĂ€llt till med. Hur som helst kom jag undan med en förlorad framtand. Well..efter nĂ„gra veckor kom ett brev frĂ„n Körkortmyndigheten som ville dra in mitt körkort för grov vĂ„rdslöshet i trafik. Att krocka med tĂ„g var tydligen allvarligt. Efter lite hjĂ€lp frĂ„n en bekant inom Nacka Polisen klarade jag mig undan med en varning. Detta var ocksĂ„ andra gĂ„ngen det var riktigt nĂ€ra slutet. Första gĂ„ngen var nĂ€r jag körde igenom isen med min moppe mitt i natten i Skurusundet. Far fick hĂ€mta sonen djupfryst pĂ„ Gammeluddens Semesterhem som det hette dĂ„.

    Vintern 1972/73 kĂ€ndes lĂ„ng och har aldrig varit sĂ„ förtjust i vinterhalvĂ„ret. 

    Jobbade rÀtt mycket extra pÄ Skanstull Marin för att spara slantar. Ford Fairline bilen behövde vÄrd och jag började sakta förstÄ att jag fÄr nog bestÀmma mig för en sak..JÀnkarbil eller bÄtracing..valet blev lÀttare nÀr jag av misstag backade in i sidan pÄ Forden nÀr jag skulle parkera fars stora kaffe lastbil hemma pÄ SjöÀngsvÀgen..Fasen..kunde knappt hantera min ilska över mig sjÀlv nÀr jag stog dÀr och kollade pÄ bilen med sidan och dörren ordentligt skadad. Tog sura beslutet att sÀlja jÀnkaren med rÀtt stor förlust.Arne Boden erbjöd sig att sÀlja hans Volvo Duett firmabil till mig och sÄ blev det. (Bilden)

    Kommer ocksÄ ihÄg vad Roffe Magnusson (som senare Àven Àgde Marinshopen) sa..

    Lasse,  Du Ă€r en idiot..först kör Du som en galning med Skanstull Marins firmabil sen gĂ„r Du och köper den..!!

    Jo, Roffe hade nog rÀtt men en Volvo Duett gick fasen inte att ta ihjÀl trots hÄrda försök av mig och andra pÄ Skanstull Marin.

    Tillbringade ocksĂ„ stora delar av vintern i ett skyddsrum i Gröndal och byggde en ny speciell Piraya 17 med hjĂ€lp av Kenty Sjöholm.  Hade lite egna ideer om hur den skulle vara. HĂ€nde massa mĂ€rkligt i detta skyddsrum som det alltid gjorde med Kenty. Tror jag lĂ€mnar det Ă„t sidan..

    Sen kom samtalet..Racing chefen i Sverige Hans Holmen ringde och sa att Evinrude-Huzells skulle sponsra mig och man hade en ny bÀttre Evinrude SS pÄ gÄng för SE klassen inför 1973 Ärs sÀsong. Ett krav var att jag mÄste köpa en ny katamaran frÄn Italien. Det fanns tvÄ att vÀlja mellan..Abbate eller Clerici. Jag bestÀllde utan att riktigt veta varför en Clerici.. för en jÀkla massa Lire.

    Som alltid var jag ute i sista stund och bĂ„ten kunde först levereras i slutet Juni 1973!! 

    Efter telefonsamtalet frÄn Hasse Holmen och nÄgra möten pÄ Huzells som lÄg pÄ Krossgatan i VÀllingby gick man i vÀntans tider.

    Den nya Evinrude 65SS motorn som jag skulle fĂ„ gratis frĂ„n OMC’s  huvudkontor i Waukegan, Illinois frĂ„n mitt drömland America fanns vĂ€ldigt lite information om.

    Inte ens Hasse Holmen visste vad det var. KÀndes vÀldigt speciellt och dom som ville ha flera motorer kunde bestÀlla en EvinrudeSS frÄn Huzells eller JohnsonSS frÄn AGB men mÄste betala.
    PÄ den tiden tog det evig tid att fÄ ny tand om man slagit ut en som mig. Sprang hos tandlÀkaren pÄ Birger Jarlsgatan mÄnga gÄnger. Fick nÄgon form av tillfÀllig tand men funkade inte sÄ bra. Lossnade ofta och man fick dra till Birger Jarlsgatan.

    Gamla racing rÀven Uffe Backman som hade tÀvlat mÄnga Är med större Evinrude motorer och kört Paris 6 timmars flera gÄnger skulle ocksÄ fÄ den nya Evinrude 65SS motorn gratis. Han var ute i tid och hade bestÀllt sin ClericibÄt mycket tidigare och hÀmtat den i Italien redan i Maj mÄnad.

    Ringde Ulf och frÄgade om jag fick komma och titta pÄ hans nya bÄt. Jag var vÀlkommen och jag tror det hette Fantholmen ute vid Ekerö. DÀr höll han till hos Uffe Andersson som ocksÄ körde racerbÄt. Tog bilen dit och hans nya Clerici SE klass bÄt var ju sÄ lÀcker och dom hade börjat montera den nya Evinrude SS motorn.

    Min skulle komma med nÀsta sÀndning frÄn Amerika..men hade ju ingen bÄt Ànnu.

    Dom tvĂ„ Uffe var jĂ€kligt dryga mot mig och sa lite lustigt att det var bortkastad tid av mig att hĂ€mta min bĂ„t i Italien för Uffe Backman skulle vinna allt och Ă€ven stora racet i  Lappeenranta Finland som var i mitten pĂ„ Juli.

    Vilka jÀkla sk*tjgubbar tÀnkte jag pÄ vÀg dÀrifrÄn..Hade redan lÀrt mig att inte ta Ät mig av hjÀrntvÀtt frÄn konkurrenterna utan min plan var att spöa flygkapten Backman nÀr jag fÄr ihop mina grejor..

    Nu skulle Vi köra MÀlaren Runt med min nybyggda Piraya 17 och en ny vanlig Evinrude 65 och hade övertalat Hasse Holmen att vara navigatör. Han var liten och mycket lÀtt samt det fanns ingen mer trogen Evinrude man Àn Hasse. Starten gick och direkt fann Vi ut att Kim Kalda i sin nya Joker med Merc 65 var jÀmnsnabba med oss. Det var plattvatten och Kim hade powertrim..jag ville inte ha det för att spara vikt. Trimtank lÀngst fram i fören istÀllet. Hur som helst kunde Kim trimma ut lite till i plattvattnet och segade sig förbi oss samtidigt som Kim och navigatören Ingmar lite norchalant vinkade Ät oss..Well..sen kör dom helt fel och vimsade bort sig..SÄ Hasse och jag fick vÄr första seger och vinkade till Kalda nÀr han kom in till bryggan efter oss..

    Min far Roland och jag skulle ta Aroma Kaffe lastbilen som var en Hanomag 45  till Italien för att hĂ€mta nya Clerici racerbĂ„ten.

    Lastbilen hade stort flak typ inbyggt skÄp och en Z lyft bak.

    Roland som alltid lĂ€rt mig att vara ekonomisk tyckte vi skulle stĂ€lla tre-fyra  200 liters fat pĂ„ flaket och fylla med diesel frĂ„n

    tanken till kafferosterimaskin och sÄ gjorde Vi.

    SjÀlv hade jag varit pÄ banken och bytt till mig en stor sÀck Italienska Lire för Hans Holmen hade fÄtt informationen att Franco Clerici ville ha betalt i kontanter.

    Har nÄgot minne av att bÄten kostade runt 10,000 Skr i Italien och det var mycket slantar dÄ för en 19 Äring utombordarmeck

    Far lovade att stÄ för transporten. Han var mycket hjÀlpsam pÄ ett klokt sÀtt men gillade inte riktigt bÄtracing dÄ han var rÀtt att jag skulle göra mig illa.

    Hanomagen var inte den snabbaste lastbilen men Vi körde non stop ner till södra Tyskland. SÄ lÄng gick allt bra men in i Schweiz gick det sÀmre.

    GrÀnspolisen ville kolla i stora skÄpet och dieselfaten vart problem, men Vi fick Äka in i landet efter att betalt en viss avgift.

    Varken Roland eller jag hade varit i Italien förut och Vi fick vÀl en mindre chock över trafiken genom bl.a Milano och efter mycket letande hittade Vi Franco Clericis lilla hÄla söder om Cremona. Franco var mycket hjÀlpsam och bÄten var ju extremt fin. Inte riktigt den fÀrgen jag bestÀllt men helt OK.

    Vi betalade bĂ„ten, fick hjĂ€lp och lasta  och stĂ€llde av ett par tomma 200 liters fat.

    Trötta var Vi men jag ville hem sÄ fort som möjligt men Vi stannade utanför Milano för att sova pÄ hotell en natt. Vi hade sovit i hytten tills nu.

    Vi gick ut för att Àta och hamnade sen pÄ ett mÀrkligt stÀlle..strippklubb Àr vÀl rÀtta namnet och sÄnt hade jag inte tid med dÄ. Hur som helst sÄ vart Vi blÄsta..

    Ett par öl kostade stor-skjortan..Far vart riktigt förbannad vilket han sÀllen blev och tyckte Vi skulle backa upp lastbilen och rulla in ett 200 fat med diesel pÄ krogen..

    Nej, nej fick han pÄ andra tankar och fÀrden norr ut startade tidigt pÄ morgonen dan efter.

    Genom Schweiz igen och nÀr Vi kom till Basel och grÀnsen mot Tyskland kom Schweiziska tullen.

    Vi hade kört lastbilen en Lördag-Söndag i Schweiz och det var förbjudet.

    Vi mÄste vÀnta tills MÄndag morgon nÀr kontoret öppnade.

    Efter massa brÄk och böter fick Vi Äka vidare.

    Full gas pÄ Hanomagen upp till Svenska grÀnsen och dÀr fixade Roland in bÄten via kaffefirmans tullkredit han lovade mig att stÄ för.

    Go och snÀll far nÀr han var pÄ det humöret.

    VĂ€l hemma pĂ„ SjöÀngsvĂ€gen monterade jag nya  Evinrude SS motorn pĂ„ mitt sĂ€tt.

    DessvĂ€rre fick jag inga propellrar med till motorn som Evinrude lovat. Dom var pĂ„ “back order” och nya Evinrude SS motorn hade en annan typ av vĂ€xelhus Ă€n standard motorn med tjock axel samt vĂ€nstergĂ„ende propeller.. INGA  PROPPAR som passade  fanns att tillgĂ„.

    Jag fick tag pĂ„ en tvĂ„ bladig propeller pĂ„ NK Kristensson som var för Mercurys BP motorer.
    Helt fel men bÀttre Àn ingenting.
    Den stora tÀvlingen var EuropamÀsterskapen i Lappenranta, Finland om nÄgra dagar..!!
    VM fanns inte pĂ„ den tiden i UIM SE klassen sĂ„ “this was it”
    Jim Wagner som var OMC Racing chef för Evinrude-Johnson  i Europa  stannade till i Stockholm pĂ„ vĂ€g till Finland med fabriksföraren Roger Jenkins likadana Clerici  bĂ„t pĂ„ slĂ€p.

    Holmen övertalade Jim Wagner att  jag skulle fĂ„ provköra en av propellrarna  som man hade med sig till OMC fabriksförarna.

    OMC mekanikern monterade en jĂ€ttefin ny tre bladig vĂ€nstergĂ„ende cleaver pĂ„ min motor. Nya Clerici bĂ„ten  gick som fan nĂ€r jag for runt pĂ„ Tollare och Jim Wagner lovade mig att om jag kom till Finland skulle jag fĂ„ anvĂ€nde Roger Jenkins reservpropeller under tĂ€vlingarna som alltid dĂ„ var uppdelade pĂ„ fyra heat och dom tre bĂ€sta rĂ€knades.

    Jag och Hasse Holmen samt Curre Gustavsson tog Duetten  till Finland med Clerici bĂ„ten efter pĂ„ en gammal trailer för jag var absolut pank. NĂ€r Vi var pĂ„ plats
    i Finland kom flera överaskningar.
    Massor av Carniti, König, Mercury samt Evinrude-Johnson racing bÄtar och
    tillhörande fabriker var pÄ plats. Runt 45 bÄtar och jag hade ingen propeller för Roger Jenkins
    vÀgrade lÄna ut sin extra propeller. Var nÀra ett utbrott pÄ Jim Wagner men lugnade ner mig och gick

     runt och deppade i depĂ„n nĂ€r jag sprang pĂ„ Tor Smith Ingebrittsen frĂ„n Norge. Tor Smith hade en Ă€ldre tyngre bĂ„t och nĂ€r han
    visade mig sin propeller fick jag upp hoppet igen. En jĂ€ttefin tre bladig vĂ€nstergĂ„ende cleaver han fĂ„tt pĂ„ nĂ„got konstigt sett  i Norge.

    SÄg precis ut som den propeller jag provkört pÄ Tollare nÄgra dar innan.

    Han fick lĂ„na min tvĂ„ bladiga Merc BP  propeller och han var nöjd med den
    Jag fick hans fina  cleaver med ett handslag men hann inte ens testköra.

    Starten gick nu för heat ett och jag lyckades köra upp mig och tog ledningen och höll den i mĂ„l. Heatseger blev det  och nu tog det hus i helvete, massa förare stormade runt Norrmannen och bjöd han stora pengar för propellern han lĂ„nat mig.
    RÀven Uffe Backman bjöd 15,000.00 för propellern men Norrmannen var cool och sa att han hade en deal med mig.

    NĂ€sta heat vart svĂ„rare för Italienarna försökte köra pĂ„ mig i starten och till sist prejade en Italienare mig upp  pĂ„ bojen sĂ„ jag blev diskad i det heatet.

    TvÄ heat kvar pÄ Söndagen och jag hade skadat ena pontonen, men fixat till det över natten.
    Kommer inte riktigt ihĂ„g hur det gick i heat 3 men jag mĂ„ste vinna fjĂ€rde heatet pĂ„ snabbare  tid  Ă€n alla andra och det lyckades jag med.

    Jag hade nu gjort det omöjliga och vunnit tĂ€vlingen.  Jim Wagner fick surt komma över till oss och gratulera mig till stor segern.
    Roger Jenkins försvann till flygplatsen och England direkt efter tÀvlingen.

    Fick en hel del prispengar som Àven rÀckte till en ny trailer för min trailer stog med skurna hjullagen i strandkanten pÄ fina sjön i Lappenranta.

    SjĂ€lv kunde jag knappt fatta vad som hĂ€nt och att Reuters skickade en bild runt vĂ€rlden pĂ„ en lĂ„nghĂ„rig Svensk med en utslagen tand gĂ„ iland efter att vunnit racet  bekymmrade mig inte alls.

    (Första bilden)
    Detta vart starten för min riktiga BÄt Racing jag kunde leva av i mÄnga Är.

    HÀrligt var det i Lappenranta och festen efter tÀvlingen varade lÀnge..!!

    Life was good..

    Hasse Holmen i bar överkropp och jag i Evinrude t-shirt. Denna bild jag fick för ett Är sedan av Jorgen Jorgensen frÄn Danmark gör mig fortfarande tÄrögd.

    Man ser grÄtejps lagningen bredvid mig i skrovsidan samt min ruttna trailer.

    #99 Clerici-Evinrude SS..Vinnarekipaget i Lappenranta, Finland 1973.

    VĂ€l tillbaka hemma i Stockholm efter Finland hĂ€nde det grejor. Vart inkallad till möte hos Huzells pĂ„ Krossgatan i VĂ€llingby. Billy Huzell var dĂ€r som Ă€gde företaget som förutom Evinrude agenturen var stor i bilbranchen ocksĂ„. Han gratulerade mig till segern och hade informerat Bengt Nilsson som var chef för Evinrude avdelningen pĂ„ Huzells vad som var nĂ€sta steg. Billy Ă„kte hem till Karlstad och Bengt berĂ€ttade att han  fĂ„tt informationen av Billy  att köpa min Clerici bĂ„t av mig till ett högt och bra pris. FrĂ„n och med nu tog Huzells alla mina kostnader för racing och en rimlig ersĂ€ttning. Fria motorer, racing bĂ„tar, reservdelar och propellrar. Larsa Melin som Ă€gde Evinrude firman Melins Motor pĂ„ Artillerigatan var den som skulle hjĂ€lpa mig med motorerna om sĂ„ behövdes och Huzells tog kostnaden. Fantastiskt i min lilla vĂ€rld och Ă„kte till Skanstull Marin och jobbade vidare. MĂ„nga fler tĂ€vlingar var kvar 1973. Bl.a Roslagsloppet och nu monterade jag nya Evinrude SS motorn pĂ„ Pirayan och tĂ€nkte nu Ă€r det slutvinkat för Kim Kalda.. Well..inte riktigt..Hasse Holmen och jag ledde stort i Roslagsloppet men nĂ„gra sjömil frĂ„n Öregrund fick Vi ett snekast i en Ă„skadarbĂ„tsvĂ„g..Hasse flög ur och tappade hjĂ€lmen.. NĂ€r Vi lĂ„g dĂ€r och plaskade  körde Kim Kalda förbi och vinkade.. Efter en stund var Hasse ombord igen och var som tur oskadad. Jag tryckte pĂ„ han hjĂ€lmen och tog upp jakten pĂ„ Kim Kalda. Vi hann ifatt men inte om honom sĂ„ det blev en blöt andra plats. Dagen efter var det ett race i Öregrund men Hasse hade fĂ„tt nog den helgen. Kompisen Curre stĂ€llde upp som navigatör..Full rulle i racet och Kim Kalda hade inte en chans..men sĂ„ hĂ€nde det..Storskrunk pĂ„ fina Evinrude SS motorn. Vi fick bryta och nu hĂ€ngde man pĂ„ lĂ„set hos Larsa Melin. Han fixade nya delar och nĂ€sta race var Nordiska MĂ€sterskapen i HolbĂ€ck, Danmark med Clerici bĂ„ten som nu var lagad i sidan. En sak till..stöddiga Uffe Backman som skulle vinna allt meddelade Bengt Nilsson att han sĂ„lt sin ClericibĂ„t till Norge och lĂ€mnade igen sin Evinrude SS motor..Han hade givit upp..!! Bengt Nilsson var inte sĂ„ racing intresserad med nu ville han hĂ€nga med till Danmark. Fantastisk tĂ€ving i ett blĂ„sigt och regnigt  HolbĂ€ck. Vann alla fyra heaten och nu hade man Ă€ven ett Nordiskt MĂ€sterskap i SE klassen. Första bilden Ă€r Bengt och jag i HolbĂ€ck..Andra bilden Ă€r #99 vinnarbĂ„ten i racet.    

    Kommer inte riktigt ihĂ„g turordningen men det hĂ€nde mĂ„nga saker runt mig som jag dessvĂ€rre var dĂ„lig pĂ„ att hantera rĂ€tt. Ett bra exempel var att nĂ€r James Bond filmen “Live and let die” hade premiĂ€r i Stockholm sent 1973 hade Huzells stora planer för mig. 007 körde mycket bĂ„t med Evinrude i filmen inklusive det berömda bĂ„thoppet. Huzells PR avdelningen i Karlstad  ville ha Clerici bĂ„ten (som nu var deras)  med Evinrude SS motorn pĂ„ gatan utanför biograferna pĂ„ nĂ„got sĂ€tt och jag skulle prata inför en massa folk pĂ„ flera stĂ€llen i Stockholm.

    Nja..blyg som jag var dĂ„ ville jag inte det och efter lite diskutioner la Anita Torpman PR chefen ner det. MĂ„nga Ă„r senare började jag sakta förstĂ„ att jag borde ha begripegt bĂ€ttre och varit mer involverad  med sĂ„nt. Dock var jag sĂ„ fokuserad pĂ„ att vinna i racing och allt annat var i min lilla vĂ€rld fel.

    PÄ hösten 1973 kom ett brev frÄn OMC till Huzells och racing chefen Jim Wagner ville ha med mig i Paris 6 timmars tÀvlingen som pÄ den tiden var den mest kÀnda bÄtracet i vÀrlden. OMC skulle stÄ för alla kostnader och vi skulle bo med OMC pÄ Hilton, Paris. WOW..Efter nÄgra telefonsamtal med Huzells kom Vi fram till att jag skulle ha Lorentz NÀslund frÄn Storfors i VÀrmland som co-pilot. Man mÄste vara tvÄ förare i den tÀvling. Kontaktade Svenska RacerbÄtsförbundet för man mÄste anmÀla sig till Paris racet via sitt förbund dÀr man har sin racing license. Fyllde i alla uppgifter och betalade avgiften. Förbundet skulle göra resten. (ja, allt var gjort i tid) Lorentz var sÄ glad att han fick vare med om detta. Han köpte en ny stor Dodgevan inför Paris resan. Vi gjorde en egen tankutrustning för man mÄste ju fort fylla mer brÀnse i bÄten nÀr man var i depÄn för förarbyte. Lorentz, Curre, Hasse Holmen och jag var nu pÄ vÀg till Paris. Blev stoppade av Franska tullen pÄ vÀg in i Frankrike. Det blev en katastrof dÀr..Vi hade inget Carne ATA som var ett document man borde ha pÄ den tiden för typ en bÄt in i ett land. Franska tullgubbarna var omöjliga och Vi försökte förklara att Vi skulle tÀvla i Paris..NO sa tullaren och dom till och med ringde till Paris tÀvlingsledning som tydligen sagt att Vi inte skulle vara med i racet..!!..Vi var fast i tullhuset i nÀstan ett dygn. Ett tag sÄg det ut som Vi skulle hamna i finkan. Helt plötsligt kom ny personal och Vi fick Äka in i Frankrike after att Lorentz betalde 1,000 franska pengar i böter.

    Paris depĂ„n vid floden Seine nedanför Eifeltornet var ju bara sĂ„ hĂ€ftigt..men efter en stund vart det ny kaos. Tullgubbarna hade rĂ€tt..Jag och Lorentz var inte med pĂ„ startlistan. Svenska RacerbĂ„tsförbundets Generalsekreterare Littan som han kallades hade sĂ„sat med vĂ„r anmĂ€lan till racet. Hade kommit in för sent sĂ„ vi  fick inte vara med. Punkt slut.. sa tĂ€vlingsledningen. Till och med OMC vart upprörda och försökte tala President, Jean-NoĂ«l Bladinaire tillrĂ€tta. Nix..fanns bara tillstĂ„nd för ett visst antal deltagare sĂ„ Vi fick inte ens ha vĂ„r racingbĂ„t kvar i depĂ„n. Detta var nog det största bakslag under min racing men som tur var förstog OMC höjdarna att det var inte jag som felat utan Svenska Förbundet. Vi fick bo kvar pĂ„ Hilton, Paris och OMC tog alla kostnader Ă€ndĂ„. Dock var det bittert att stĂ„ i depĂ„n och se Italienaren vinna som tryckte mig medvetet upp pĂ„ bojen i Finland.. VĂ„r bĂ„t i Paris depĂ„n innan vi blir utkörda..röd pil och man ser ocksĂ„ Lorentz vita van.  

    Vidare blev det  VĂ€rldsrekordförsök den tjugonde Oktober 1973 och det var svag is vid bĂ„trampen pĂ„ DalĂ€lven.
    Jag skulle slÄ sÄkallade timrekord. Snittfarten över en timme och vidare till 2 timmar togs pÄ en utlagd rundbana och det lyckades Vi med, men höll pÄ att frysa ihjÀl pÄ kuppen. Hade ocksÄ lÀrt kÀnna Tord Strand som Àgde Nacka Asfalt som var stort pÄ den tiden. Tord var en god vÀn och enorm supporter av min racing. Han gav mig slantar för VÀrldsrekordförsöken. Kontant ur fickan drog han upp en bunt tusenlappar..Kör som fan och slÄ dom dÀr Italienska fuskarna sa han.. Andra bilden Àr frÄn rekord körningen pÄ DalÀlven.

    Huzells gjorde vĂ€ldigt mycket för att promota min racing och Evinrude. PĂ„ bĂ„tmĂ€ssan tidigt 1974 hade man ClericibĂ„ten med EvinrudeSS motorn ihop med en film som körde Bond filmen “Live and let die” om och om igen. Man hade tryckt upp fina t-shirts med min min bĂ„t pĂ„ som Vi sĂ„lde pĂ„ mĂ€ssan. Även dekaler.  ABBA hyrdes in och var supporters av Evinrude och min racing under sĂ€songen 1974. Man ser Björn och Agneta pĂ„ bilden nedan i min blĂ„a racing t-shirt.

    En ABBA bild till och Björn i gul racing t-shirt. HĂ€r felade jag igen och ville inte förstĂ„ reklamvĂ€rdet av att ABBA var involverad i min racing. Dock Ă€r man ju nu mĂ„nga Ă„r senare riktigt stolt över det. Sent skall syndaren vakna heter det vĂ€l.   1974 Ă„rs racingsĂ€song nĂ€rmade sig och jag registrerade namnet “Utbordarspecialisten Lasse Ström Marin”. MĂ„let var ju att starta min egen Evinrude firma..dock var det lumpen som grusade lite av mina planer..
    Hade ju inte tid med sÄnt heller och vart inkallad men fick uppskov till senhösten 1974.

    Nu var planen att dra till Italien för att hĂ€mta nya Clerici SE klass bĂ„ten Huzells hade bestĂ€llt och betalt.  

    Helt plötsigt upptĂ€cke jag att  det inte fanns tid att jobba pĂ„ Skanstull Marin men jag gillade ju jobbet och företaget. Arne Boden var alltid en stor supporter. Fick ledigt att dra till Franco Clerici, men Volvo Duetten skulle nog inte klara en fullgas resa dit sĂ„ jag fick lĂ„na en bil av Huzells till Italien. Har nĂ„got minne av att Hasse Holmen var med till Italien och nĂ€r jag fick se nya gula Clerici bĂ„ten hemma hos Franco i Formigara  blev jag sĂ„ optimistisk för sĂ€song 1974. BĂ„ten var sĂ„ fin och rĂ€tt. Klart rĂ€ttare stuk Ă€n min första Clerici men Franco pratade noll engelska. Var inte sĂ€ker pĂ„ om han var ok med att man vann över Italienarna eller ej..dessutom fuskade dom ofta. Hur som helst lĂ€mnade Vi Franco Clerici och Ă„kte raka spĂ„ret till OMC i Belgium för att hĂ€mta hem nya Evinrude SE klass motorn. Mycket bĂ€ttre modell som hade ett nytt vĂ€xelhus som senare kallades nitro. Monterade pĂ„ motorn men ville provköra i lugn och ro hemma pĂ„ Tollare.  Fantastiskt..nya gula Clerici bĂ„ten var över 10 knop snabbare Ă€n fjolĂ„rs ekipaget. Lite knepig i svĂ€ngarna sĂ„ jag mĂ„ste Ă€ndra körstil. Well..första test racet gick inte sĂ„ bra..tog ledningen i  racet utanför Stockholm men rullade i första kurvan pĂ„ grund av en stor Ă„skĂ„darbĂ„ts vĂ„g. Kommer ihĂ„g kompisen Lollos kommentar nĂ€r jag lĂ„g dĂ€r och simmade..han satt i en bevakningsbĂ„tarna och sa.. Fan Lasse..sĂ„g Du inte vĂ„gen..?? Tur att man lĂ„g i vattnet och inte fick tag pĂ„ honom. Sk*t..Bosse Nilsson vann nu i sin Schulze med likadan motor som min men Johnson kĂ„pa. Bilden Ă€r frĂ„n det racet efter bĂ„ten Ă€r bĂ€rjad. BakkĂ„pan till bĂ„ten Ă€r ihoptejpad. Gick sönder Ă€ven lite annat men hade tur. Kunde ha varit mycket vĂ€rre. Ser kallt ut.

    Larsa och Lillemor Melin som Ă€gde Melins Motor blev inte bara dom som hjĂ€lpte mig med Evinrude motorn utan deras hem pĂ„ LurbackavĂ€gen vart vĂ„rt nya tillhĂ„ll nĂ€r Vi inte tĂ€vlade. Goa kompisen Lollo var alltid med och fĂ€llde drĂ€pande kommentater som jag nĂ€mnde tidigare. Det var fest hos Larsa och en hel del dricka samt racing snack.. Vi hörde Lollos VW bubbla gĂ„ pĂ„ fullgas en lĂ€ngre tid stillastĂ„ende nere pĂ„ parkeringen.. Jag rusar ner och öppnar dörren och skriker till Lollo..Vad gör Du..?? Han kollar pĂ„ mig och sĂ€ger…”Fan..kommer Du in i den hĂ€r höga farten”  

    Gula ClericibÄten var suverÀn nÀr föraren inte felade. Vann mÄnga tÀvlingar som Nordiskt MÀsterskap, och DuvnÀsvikens 2 timmars tÀvling m.m i början pÄ sommaren. Volvo Duetten dog och nu hjÀlpte min far mig med en kanonbra deal pÄ en helt ny röd Opel Caravan Combi. Min första nya bil. Stora SE klass tÀvlingen om EuropamÀsterskapet detta Är var i Franska Evian i början pÄ Augusti. Ville ju försvara min titel.

    Larsa och Lillemor skulle “gunga” med dit i deras nya jĂ€ttelĂ€ckra stora Oldsmobile Vista Cruiser stationsvagn. Bosse Nilsson och jag skulle Ă„ka ihop med vĂ„ra racing bĂ„tar efter bilarna till Evian. Bosse hade ocksĂ„ en Opel Caravan Combi men beige. Nu ville jag vara pĂ„ plats i Evian i tid och fĂ„ upp kĂ€nslan för stĂ€llet dĂ€r tĂ€vlingen skulle gĂ„.

    Well..Bosse, Örjan och Fritte tror jag hans kompis hette skulle ju fira för det var mĂ„nga dar kvar till tĂ€vlingshelgen. SjĂ€lv var jag  inte inne pĂ„ den linjen alls men Vi gick förbi utehaket dom satt pĂ„. Bosse var pĂ„ G,  rök ihop med nĂ„gra fransmen och storbrĂ„k utbröt. Alla tre slogs som fan och bord, stolar och annat flög runt. Polisen kom och hela VaxholmsgĂ€nget Ă„kte i finkan. Franska polisen var inte att leka med. DĂ€r satt dom i ett par dagar.

    Jag informerade Rutger Friberg som just kommit  om lĂ€get. Rutger skulle vara vĂ„r Svenska lagledare och jurymedlem i sjĂ€lva racet. Efter massa diskutioner fick Rutger ut Team Bo Nilsson ur finkan pĂ„ ett vilkor att dom inte fick stĂ€lla till nĂ„got mera. 

    Racet i sig sjĂ€lv som gick pĂ„ Söndagen blir fortsĂ€ttningen. Första bilden Ă€r min nya röda Opel och andra bilden Ă€r #99 gulingen.. Man ser att Nacka Asfalt och Sjöcentrum i Saltsjöbaden var mina stora sponsorer.  

    Rubriken i Idrottsbladet var pang pÄ rödbettan..
    “Italienare försökte torpedera Lasse Ström i SE-EM men rappe Lasse gick inte i fĂ€llan”..  

    Att Italienare Ă€r kĂ€nda för att fuska kĂ€nner Vi nog alla till men inte trodde jag att dom var sĂ„ brutala. Kommer ju ihĂ„g nĂ€r dom avsiktligt körde pĂ„ mig i Finland Ă„ret innan och tryckte mig mot bojen..för nuddar man bojen vart man diskad förr.   Ett riktigt rĂ€vspel pĂ„gick under alla fyra heaten i Franska Evian 1974. Allt frĂ„n medvetna tjuvstarter för att lura med mig, till att vissa Italienare vĂ€ntade in mig nĂ€r jag skulle varva dom och dĂ„ försöka köra pĂ„ mig. Dock var turen pĂ„ min sida i Evian och jag vann tĂ€vlingen klart. Well..klart var nog fel uttryck för nu vart det storbrĂ„k pĂ„ efterbesiktingen av motorerna. Min motor gick felfritt igenom men vissa Italienares motorer blev inte alls godkĂ€nda och dom blev diskade. Nu lĂ€mnade dom in protest och tĂ€vlingsjuryn fick utreda. Vi satt och vĂ€ntade vid middagsbordet dĂ€r prisutdelningen skulle ske i mĂ„nga timmar. Runt 3 tiden pĂ„ morgonen hade man Ă€ntligen bestĂ€mt sig att bĂ„t #51 som var mitt tillfĂ€lliga nummer var officiellt the Winner.. DĂ„ var man ordenligt trött och bara ville till hotellet och sova. Att vakna pĂ„ morgonen med seger pokalen och massa annat kĂ€ndes riktigt hĂ€rligt. Finns massa detaljer om racet om man nu vill lĂ€sa Idrottsbladets race report nedan. HĂ€nde en nu efterĂ„t rolig sak efter tĂ€vlingen nĂ€r jag kom in till bryggan med vinnarbĂ„ten. Blir i nĂ€sta fortsĂ€ttning.

    Man kan se att det var ordenligt gropit pĂ„ stora Genevesjön. Kolla bĂ„ten i bakgrunden pĂ„ första bilden med min bĂ„t #51. Tror det Ă€r en av Italienarna som försökte hĂ€nga pĂ„ mig..!! Sista bilden Ă€r pĂ„ höger sida..bror Lennart, jag, Lillemor och Larsa som hĂ„ller sig för pannan.. LĂ„ngbĂ€nk var det i vĂ€ntans tider.  

    NÀr jag kom in i depÄn efter ha vunnit racet i Evian, Frankrike kom bl.a Larsa Melin springande.. Han hade nÄgot i handen och gav mig.. Det var en likadan Evinrude dekal som man ser hÀr pÄ bilden nedan framför min ratt.

    Larsa hade lÄtit göra 50 fina dekaler med trycket att jag var EuropamÀstare i SE klassen 1973, detta gjorde Larsa tidigt pÄ vÄren 1974. Den dekalen Àr pÄ min bÄt bilden ovan. Tryckaren hade gjort fel och tryckt 1974 pÄ dom första 50 dekalerna men det hade Larsa aldrig talat om för mig. Han bara behöll dom i hemlighet. Nu stog jag dÀr i depÄn efter mÄlgÄng och hade en förtryckt dekal dÀr det stog att man var EuropamÀstare 1974. KÀndes inte riktigt rÀtt sÄ jag gömde den..Italienarna var ju redan sÄ upprörda.. Hur som helst Àr det ju rÀtt roligt efterÄt..

    :D

      Nu vart det brĂ„ttom hem till Stockholm för Roslagsloppet skulle köras i helgen som kom. Hann precis fĂ„ Piraya bĂ„ten iordning med motorn jag hade i Evian. Fanns ju lite ogjort jobb i Rosis men denna gĂ„ng gick allt vĂ€gen. E-99 Piraya 17 / Evinrude (bilden nedan) var klart första E bĂ„t i Öregrund. DessvĂ€rre Ă€r jag inte sĂ€ker pĂ„ om det var Hans Holmen eller HĂ„kan Söderholm som navigerade till vĂ„r första Rosis seger.  

    Första helgen i October kördes alltid Paris 6 timmars tĂ€vlingen och nu försĂ€krade jag mig att vĂ„r anmĂ€lan till racet skickades in i tid av förbundet. Detta race var ju sĂ„ ballt och hĂ€ftigt och ville inte missa det igen. DessvĂ€rre hade nu tĂ€vlingsledningen i Paris  inför 1974 Ă„rs race tagit bort SE klassen och ersatt den med OE klassen som var en helt fri klass frĂ„n begrĂ€nsningar. Endast max 850 cc gĂ€llde. SjĂ€lvklart kunde man köra i OE klassen med vĂ„r SE bĂ„t men en klar nackdel. 39 startande i OE klassen. Denna gĂ„ng funkade allt rolex och Lorentz och jag slutade pĂ„ tredje plats i vĂ„r gula OE Clerici med #48. Finns massa mer bilder och info om racet hĂ€r. https://svera.se/blogg/paris-6-hours/very-happy-with-our-paris-6-hour-race-1974/ Vi upptĂ€ckte ocksĂ„ att nattlivet i Paris hade mycket intressanta saker att erbjuda. KĂ€ndes klart bittert att lĂ€mna Paris för Sverige för nu klarade jag mig inte undan lumpen lĂ€ngre. Hade ett datum i Ocktober jag mĂ„ste checka in pĂ„ KA 1 i Vaxholm..well Rindö nĂ€rmare bestĂ€mt. Gjorde jag inte det kom dom och hĂ€mtade mig. Som alltid hĂ€nde det mĂ€rkliga saker under min tid pĂ„ KA 1. Mer om det i nĂ€sta inlĂ€gg. NĂ„gra bilder frĂ„n Paris och en poster Huzells gjorde om min racing 1974

    Det var med blandade kĂ€nslor man anmĂ€lde sig för utbildning pĂ„ KA 1 i Vaxholm hösten 1974. Well KA 1 lĂ„g ju pĂ„ Rindö sĂ„ man tog fĂ€rjan frĂ„n StenslĂ€tten pĂ„  VĂ€rmdösidan över Oxdjupet  om man bodde som jag pĂ„ SjöÀngsvĂ€gen i Kungliga BjörknĂ€s. SjĂ€lv hade jag aldrig nĂ„gra planer pĂ„ att som mĂ„nga försöka komma undan lumpen och hade sökt till KA 1 av flera anledningar. Kustartilleriregementet kĂ€ndes rĂ€tt för mig. Kommer inte riktigt ihĂ„g men tror man först mĂ„ste göra en tre mĂ„naders grundutbildning innan man kunde gĂ„ vidare inom KA 1.  Grundutbilningen var för mig nyttig. Man fick lĂ€ra sig hantera vapen, mĂ„nga skjutövningar samt vapenvĂ„rd innan det blev fĂ€ltövningar.  Vi tĂ€ltade under övningarna pĂ„ VĂ€rmdösidan och krigade mot varandra i olika grupper. Dock tog jag oftast bilen hem pĂ„ kvĂ€llarna. Min sĂ€ngplats bland en hel del roliga lumparkompisar vart inte anvĂ€nd sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger. Det tog mycket tid att Ă„ka hem frĂ„n Rindö..man mĂ„ste passa fĂ€rjan och sen lĂ„ng körning till BjörknĂ€s. Hade bara en fix ide om att jag bara skulle dĂ€rifrĂ„n pĂ„ nĂ€tterna. Man fick ju inte gĂ„ ut genom vakten i civila klĂ€der före en viss tid pĂ„ sena eftermiddagen. Sen tillbaka tidigt pĂ„ morgonen. Gick ju Ă„t en jĂ€kla massa bensin till min Opel Caravan som jag sjĂ€lvklart hade bytt fögasare och insug pĂ„ för mer hĂ€star. Ibland sĂ„ sa min far Du kan tanka pĂ„ Texacomacken i BjörknĂ€s  med firmakortet han gav mig. KĂ€ndes bra och fick göra sĂ„ nĂ„gra gĂ„nger. Gick ju Ă„t nĂ„gra tankar i veckan sĂ„ nĂ€r jag inte hade fars kort frĂ„gade killen som drev Texacomacken om det skulle gĂ„ pĂ„ fars firma eller inte. Han hade kortnumret i systemet och frestelsen blev för stor sĂ„ svaret blev ja. Det mĂ€rks nog inte dĂ„ det fanns flera firmabilar. Sen blev det nog lite mĂ„nga tankningar pĂ„ fars kort och nĂ€r Roland nĂ„gon mĂ„nad senare ville prata med mig sĂ„ kĂ€nda jag mig jĂ€vligt rutten för det var ju inte sĂ„ svĂ„rt att förstĂ„ vad det kunde vara om. Hur som helst sĂ„ ordnade det till sig för far hade ju ocksĂ„ gjort lumpen. Dock sa han att.. gör Du om det Ă€r det kört för Dig..!! SĂ„g pĂ„ blicken att han menade allvar. Massa andra saker pĂ„gick..delvis hade jag skickat brev till Evinrude Racing chefen i USA och vĂ€ntade pĂ„ svar. Jag hade ocksĂ„ haft möten med AB Pundet som förvaltade Tollare Pappersbruksfastigheten. Det fanns en utrymme i bottenplanet mot kajen som kanske kunde gĂ„ att göra om till en runt 125 kvadratmeter lokal. Dock mĂ„ste man riva massor av tjocka innervĂ€ggar i tegel..vĂ€ggar putsas med bruk, golv mĂ„ste gjutas. Stora portar i yttervĂ€gen sĂ€ttas dit etc. MĂ„lning och el, samt vatten installeras. Killen pĂ„ AB Pundet var enormt hjĂ€lpsam dĂ„ jag hyrt en annan liten fristĂ„ende lokal av honom via far tidigare. Jag fick ett kontrakt pĂ„ att hyra lokalen med vĂ€ldigt lĂ„g hyra och skulle inte börja betala hyran innan lokalen var anvĂ€ndbar. Det var enormt mycket jobb men det var sĂ„ jag ville starta min utombordarfirma. Ingen dyr lokal och massa lĂ„n samt vid vattnet i hemma omrĂ„det. Detta vart tidigt i Januari 1975 och lumpen kĂ€ndes mer och mer fel i min lilla vĂ€rld och frĂ„gade pĂ„ kansliet vilka möjligheter som fanns för mig. Ville ju komma till 200 bĂ„tarna efter grundutbildningen men dĂ„ mĂ„ste jag stanna ett drygt Ă„r i lumpen.. NÀÀ..sĂ„ enda allternativet var att söka till brandstation pĂ„ KA 1. DĂ„ kunde jag mucka runt Maj mĂ„nad. SĂ„ blev det och pĂ„ brandstation hĂ€nde det grejor..!!  

    KA 1

    Kapten, min boss pĂ„ brandstation var mycket speciell. Inte sĂ€ker pĂ„ vad han hette kanske Hultman. (Mycket ökĂ€nd herre) Oavsett sĂ„ var mitt uppdrag dĂ€r att en gĂ„ng i veckan koppla pĂ„ den bensindrivna brandsprutan som var byggd pĂ„ en trailer och köra till kajen med en Jeep. Det var en luftkyld VW motor som drev stora pumpen. Starta upp, sputa vatten en stund och smörja. M.a.o inte sĂ„ mycket att göra men jag var ansvarig för att brandpumpen alltid skulle fungera. Kapten hade privat en Fjordling 17 med en Mercury motor och nu fick jag Ă€ven se till att den fungerade. Kommer ihĂ„g att jag fick pĂ„ dagtid ta min egen bil och Ă„ka till NK Kristensson- Mercuryagenten i Sverige för att hĂ€mta reservdelar till kaptenens bĂ„t. Tror jag Ă€ven fixade en bĂ€ttre propeller och hissade motorn. Kapten var mycket nöjd med Ström. Well..sen upptĂ€cke man ju att det var lĂ€ttare att bara gĂ„ ut genom vakten i militĂ€rklĂ€derna och ta bilen och Ă„ka hem. I militĂ€rklĂ€der kunde man alltid gĂ„ ut och in genom vakten, men inte i civila klĂ€der. Byta om i bilen sĂ„ ingen sĂ„g en i “grönklĂ€derna”..Nu behövde man ju knappt vara pĂ„ brandstation och rulla tummarna. Hade en date i Vaxholm med en tjej och gjorde pĂ„ samma sĂ€tt. Ut genom vakten och tog röda Opeln i grönklĂ€derna. TĂ€nkte byta om lite senare och körde pĂ„ RindöfĂ€rjan över till Vaxholm..NĂ€r jag sitter dĂ€r i bilen pĂ„ fĂ€rjan stĂ€ller sig en annan bil bredvid mig.. Det var min kapten pĂ„ brandstation med nĂ„gon annan höjdare i bilen. Kapten kliver ur bilen..sĂ€ger till mig att Vi har möte om Dig i morgonbitti.. För Er som inte gjort lumpen..GĂ„ ut frĂ„n militĂ€ranlĂ€ggningen i grönklĂ€der och Ă„ka hem var ett stort NEJ, NEJ. Nu fick man sĂ„kallat permissionsförbud pĂ„ nĂ„gon vecka..men det gick ju att komma runt ocksĂ„.

    Sov kvar nÄgon natt pÄ KA 1 nu nÀr man inte fick lÀmna haket. Det var vÄningssÀngar och min nÀstan oanvÀnda plats var högst upp.
    Hörde nĂ„gra polare mumla om att det fanns ett gömt hĂ„l i staketet pĂ„ baksidan av ena kasernbyggnaden. DĂ€r brukade dom ta in öl och andra alkoholvaror. SĂ„ nu smet man ut dĂ€r nĂ„gra gĂ„nger under min strafftid. I början pĂ„ Mars 1975 hĂ€nde det grejor..Fick svar pĂ„ mitt brev frĂ„n OMC i Amerika. Hade ju varit orolig att min Engelska inte skulle vara tillrĂ€kligt bra för Evinrude fabriken. Well..uppenbarligen dög min Engelska och racing chefen Jack Leeks brev var ju just det jag alltid drömt om. Att bli fabriksförare för Evinrude i den populĂ€ra OE klassen. Fanns bara tvĂ„ sĂ„na platser i vĂ€rlden..Roger Jenkins skulle köra för Johnson Racing och den “lĂ„nghĂ„riga svenskjĂ€veln” (som vissa NorrmĂ€n kallade mig) skulle köra för Evinrude Racing. Kopia av brevet nedan.

    Detta brev gjorde ju att ligga i lumpen bara var superfel och jobbigt. Jag mÄste hitta ett sÀtt att komma loss. Inte nog med det..Nu hade Huzells fÄtt ett Telex frÄn Syd-Afrika i samma veva som brevet kom frÄn OMC i USA. Generalagenten för Evinrude i Syd-Afrika ville ha mig dit och köra BP 200 racet om nÄgra veckor. Kopia av telex nedan.

    FortsĂ€ttning följer. LĂ„ngt till America. Pratade med min kapten pĂ„ brandstation och han sa direkt..Glöm det..Du  kommer inte att fĂ„ ledigt för att köra nĂ„got bĂ„trace i Syd-Afrika. GĂ„ och prata med kanslit och se om det finns nĂ„gra andra möjligheter. Sprang dit och fick tag pĂ„ rĂ€tt person. Förklarade lĂ€get om brevet frĂ„n OMC i USA, Telex frĂ„n Syd-Afrika. Dessutom hade jag nu en lokal pĂ„ Tollare som behövde massor av jobb. Trot eller ej men efter nĂ„gon dag fick jag beskedet att jag fick mucka omgĂ„nde. Snart satt jag pĂ„ KLM’s 747 Jumbojet och kommer ihĂ„g att flygvĂ€rdinnar ruskade i mig med en dekal som sa Du flög just över ekvaton med KLM.

    NÀr KLM planet landade i Johannesburg och man stog dÀr alldeles ensam och letade efter nÄgon som skulle hÀmta mig kÀnde man sig rÀtt liten.. Undrar hur detta Àventyr kommer att sluta?? Syd-Afrika pÄ den tiden var ju ett mycket hett Àmne. Hotell Carlton var nybyggt och hade en rÀtt speciell design och min absoluta racing hero Jimbo McConnell skulle ocksÄ bo dÀr. Jimbo var Evinrudes racing förare i USA och han hade mekanikern Mouse med sig. Var ju ivrig att se ClericibÄten jag skulle köra och fÄ den riggad pÄ det sÀtt jag ville.

    Blev hĂ€mtad nĂ€sta dag och det var en lĂ„ng bilresa varje dag till floden Vaal dĂ€r racet skulle gĂ„ en tid senare. Som alltid Ă€r det olika intressen och mĂ€rkte rĂ€tt snabbt att det fanns andra  lokala krafter som ocksĂ„ ville vinna OE klassen som var den jag skulle delta i. Som alltid gĂ€ller det att veta hur grejorna skall vara och efter lite strul fick Vi till #44 bĂ„ten pĂ„ mitt sĂ€tt.  SjĂ€lv litar jag sĂ€llan pĂ„ andra utan vill göra sjĂ€lv. Blir ju lite knepigt dĂ„ nĂ€r man kör för andra Ă€gare. HĂ€r var en annan nackdel med mig som var anledning till konfikt senare med OMC racing i Belgium.

    River Vaal rinner genom lilla staden Vereeniging  och det var platsen för BP 200. Ligger rĂ€tt  högt över havsytan och dĂ„ mĂ„ste man justera om massor av saker för att inte tappa för mycket fart. (tunn luft) Testade nĂ„gra gĂ„nger och fick till allt rĂ€tt bra. TĂ€vingen hette ju BP 200 för BP var huvudsponsor och man skulle köra 200 miles pĂ„ en rĂ€tt lĂ„ng bana pĂ„ smala floden. Inte sĂ€ker pĂ„ om det var uppdelat pĂ„ tvĂ„ race..100 miles per race eller 200 pĂ„ en gĂ„ng. Oavsett sett var det en rĂ€tt stökig tĂ€vling. Kommer inte ihĂ„g alla detaljer men vann racet utan större problem. En enorm kĂ€nsla och fick stor uppmĂ€rksamhet efter tĂ€vlingen.

    Första bilden Ă€r hotellet. NĂ€sta tvĂ„ bilderna Ă€r dĂ€r Vi testade #44 bĂ„ten före tĂ€vlingen och smala rĂ€kan i blĂ„-gula overallen i bĂ„ten Ă€r lille Lars..!! NĂ€sta tvĂ„ bilder Ă€r frĂ„n media i Syd-Afrika och sista Ă€r ett tackbrev frĂ„n Evinrude agenten i Syd-Afrika.  

    Se..hade tydligen kavaj och slips med mig i resvÀskan..

    VĂ€l tillbaka hemma i Kungliga BjörknĂ€s frĂ„n Syd-Afrika var det riktigt körigt.. Mitt första race som fabriksförare för Evinrude skulle bli Rouen 24 timmars i Frankrike. “Cheif pilot” lĂ€t ju fint som det stog i brevet nedan frĂ„n OMC och skulle flyga till Bryssel den 26:e April.  

    Min nya SE klass Clerici lĂ„g klar hemma hos Franco i Formigara men jag ville komma igĂ„ng med Tollare lokalen innan Rouen och bĂ„thĂ€mtningen i Italien. Lokalen var under Bengt Blombergs fina kontor och han vart inte glad nĂ€r Vi började slĂ„ ut vĂ€ggar och annat under honom. Han ansĂ„g sig sjĂ€lv som kung pĂ„ Tollare och sprang med en sprayburk fĂ€rg och skrev pĂ„ asfalten vad som var hans mark enligt honom, Kompisen Christer “Monstret” Eriksson hjĂ€lpte mig under lĂ„ng tid att fixa lokalen till anvĂ€ndbart skick. Bengt Blomberg ringde Polisen och anmĂ€lde mig..sa att jag underminerar hela fastigheten genom att slĂ„ ner bĂ€rande vĂ€ggar enligt Blomberg. Han pĂ„stog ocksĂ„ att hans dörr till kassavalvet inte gick att öppna lĂ€ngre pĂ„ grund av mig. Polisen kom och jag sa..Bengt Blomberg Ă€r pank och han blĂ„ste mig pĂ„ pengar nĂ€r jag jobbade dĂ€r. Firman satt han i konkurs sĂ„ han behöver inte in i kassavalvet lĂ€ngre för det Ă€r tomt. Nu  skrattade Polisen och ville se kassavalvsdörren hos Blomberg…dörren gick visst att öppna sĂ„ dom la ner anmĂ€lan. Nedan Ă€r en gammal bild pĂ„ Tollare fastigheten..det röda strecket Ă€r mina blĂ„a gararedörrar och det blĂ„a strecket Ă€r Bengt Blombergs kontorsfönster precis ovan.  

    SĂ„ vi bullrade extra mycket mest hela tiden under lokal fixningen som tog nĂ„got halvĂ„r. Nu var det dags att kliva pĂ„ flyget till OMC racing i Brygge, Belgium via Bryssel. Gillade inte resan riktigt dĂ„ jag fick ta tĂ„get frĂ„n Bryssel till Brygge.  

    Äntligen framme pĂ„ OMC i Belgium och det sĂ„kallade bĂ„thuset. Det var dĂ€r racing avdelningen lĂ„g. Perfekt med rullande lyftanordningar pĂ„ balkar i taket. BĂ„tarna kunde sjösĂ€ttas enkelt och bryggor under tak. Stor fin verkstad med kontor dĂ€r nya chefen Paul Kalb satt.

    OMC racing bild frÄn nÄgra Är innan nedan.

    Som alltid med racing var det kort om tid och hÀr Àr en lÀnk till min lÄnga berÀttelse om 24 timmars racet.

    https://svera.se/blogg/racing-historier/our-se-class-victory-in-the-rouen-24-hours-1975/

    Att Vi lyckades segra med bÄt #53 pÄ bilden..

    (för Er som inte orkar klicka och lÀsa) i detta fantastiska racing Àventyr Àr ett sÄ kul minne. Ett 24 timmars bÄtrace dÀr man pÄ den tiden körde non stop i mörker och regn. Ihop med yrkestrafiken, prÄmar och massa skrÀp pÄ floden som var enormt gropig.

    :D

    Detta ville i alla fall jag bara göra en gÄng i livet.

    Tillbaka i Sverige och nu erbjöd sig Billy Huzell att jag kunde ta hans nya stora Peugeot Combi till Italien och hÀmta nya Clerici bÄten. Fullgas dit och tillbaka..Var ju superbrÄttom som alltid.

    Hade ett möte med Tord Strand som Àgde Nacka Asfalt och deras slogan var..Syns överallt-Nacka Asfalt.

    BerĂ€ttade om allt som hĂ€nt och min lokal pĂ„ Tollare. Branta backen ner var i dĂ„ligt skick.  Tord ville ha ensamrĂ€tten pĂ„ nya bĂ„ten och jag fick till en kanondeal med honom. Först en hel del pengar, men Ă€nnu bĂ€ttre var att Tord erbjöd sig att gratis lĂ€gga ny asfalt hela vĂ€gen ner i backen pĂ„ Tollare och Ă€ven ny asfalt framför min lokal.

    Detta var enormt bra dÄ jag inte pÄ nÄgot sÀtt hade rÄd att göra det. Backen var lÄng. NÀstan 500 meter asfalt.

    Well..ny dragbil tyckte Tord ocksÄ att Vi skulle ha. Vi stack till Arne Nordqvist pÄ söder och han hade en helt ny Chevrolet Blazer K5 Cheyenne 4X4 med jÀttestora hjul.

    Den köpte Tord delvis till honom sjĂ€lv men jag skulle ha den till alla bĂ„tĂ€vlingar. Den fick smeknamnet “AsfaltsvĂ€lten” nĂ€r man kom pĂ„ racen.

    Nya vita ClericibÄten kördes till Skyltar och MÀrken i Huddinge. DÀr skulla all text handmÄlas pÄ bÄten. Den blev sÄ fin.

    Första bilden Ă€r en likadan Chevy Blazer som Tord köpte. Även fĂ€rgen och liknande hjul. NĂ€sta tvĂ„ bilder Ă€r ClericibĂ„ten i Nacka Asfalt design.

    Nu hade man tre stora viktiga supportrar av min racing.. Nacka Asfalt, Huzells och OMC.

    Om jag kommer ihÄg rÀtt sÄ ringde jag Paul Kalb pÄ OMC racing och frÄgade om det var OK att ta bilen till Brygge istÀllet för att flyga. Gick bra och kunde ta med mig en polare dÄ.

    Skulle ju vara dÀr den 13:onde Maj för att göra oss klara för VM i OE klassen i Frankrike.

    Var nu i bÄthuset pÄ OMC och den alldeles nya ljusblÄa Burgess OE bÄt var under riggning av mekanikerna. SÄg direkt att bÄten var extremt lÄg i tunnelhöjden.

    Detta gör att en lÀtt cat blir enormt svÄrkörd och fungerar endast i absolut plattvatten och ingen vind.

    KÀndes inte rÀtt men nu var man i hÀnderna pÄ Paul Kalb. Nya Evinrude rena racingmotorn var hÀftig med smalt vÀxelhus med bara framvÀxel.

    Bad Paul snÀllt att rigga bÄten som jag var van att köra..powertrimknappparna i ratten för utvinkling av motorn och en knapp pÄ vÀnsterfoten för in.

    SÄ hade jag alltid gjort och det blir som ett muskelminne..VÀldigt svÄrt att lÀra om.

    Paul vÀgrade att göra det denna gÄng. Han hade gjort sÄ pÄ bÄten vi vann med i Rouen.

    Hur som helst slutade allt detta med att jag gjorde en enorm fullgasflipp i runt 100 MPH pÄ kanalen bakom bÄthuset. Gjorde illa mig satan men överlevde.

    :D

    Kom att tÀnka pÄ racing kompisen som sa..Lasse tÀnk vad ont det mÄste göra och slÄ ihjÀl sig..Nja.. har inget svar pÄ det..

    Bilden nedan visar kanalen och hela  OMC fabrken med bĂ„thuset.

    Röda krysset Àr bÄthuset och blÄgula krysset var dÀr jag crashade..

    HÀr Àr en lÀnk med en lÄng berÀttelse om just detta.

    “Lars OE mega crash at the OMC factory 1975”

    https://svera.se/blogg/racing-historier/lars-mega-crash-at-the-omc-factory-1975/

    Helt klart vart mitt första försök att vinna VM i OE-F3 klassen ett stort bakslag..vill nog tillÀgga, denna gÄng, nÀr jag var i hÀnderna pÄ andra.

    Tog Opel bilen hem till Sverige igen och mina racinggrejor man sjÀlv styrde över.

    Första SE klass tÀvlingen var i Karlskoga tidigt i Juni och min nya vita Clerici med Evinrude motorn var sÄ bra. Svenska RacerbÄtsförbundet hade ocksÄ beslutat att ge mig tÀvlingslicens nummer 1 istÀllet för 99. Man skulle anvÀnda samma nummer pÄ bÄten som sitt tÀvlingslicense nummer.. SÄ lÀnge jag löste license kommer mitt racing nummer alltid att vara nummer 1 berÀttade förbundskansliet.

    KÀndes nÀstan för bra.

    TÀvlingen i Karskoga gick enligt planen. Som alltid fyra heat..Skrunkade ett vÀxelhus i ett heat men dom tre bÀsta rÀknas bara och vann tÀvlingen.

    En fartbild nedan pÄ min #1 Clerici/Nacka Asfalt/Huzells med Evinrude pÄ akterspegeln.

    Full racing rulle hela tiden..Piraya 17 bĂ„ten stog pĂ„ tur och riggades med en ny Evinrude 75 Hustler och Vi tog “AsfaltsvĂ€lten” till GrĂ€nna och VĂ€ttern runt.

    Kompisen Kjelle Bjurman skulle navigera och VĂ€ttern var grym det Ă„ret. Riktigt gropigt men Pirayan kunde man lita pĂ„ och det blev seger i E klassen. Vet att det var nĂ„got brĂ„k om hur jag körde i mĂ„lgĂ„ngen. Kommendörkaptenen Sören Ringi  hade Ă„sikter om min framfart men det löste sig.

    Bild pÄ Pirayan i VÀttern racet 1975 nedan, man ser att VÀttern var besvÀlig den dan.

    Ofattbart att man hann med allt för det var racing varje helg nÄgonstans. NÀsta tÀvling var SE klass racet i Torsby VÀrmland och det var ocksÄ EM för SD klassen samtidigt. SD klassen dominerades av Penta motorerer men i Torsby vart dom upp-piskade ordentligt av Dansken Kristian Molgaard. Han körde en Evinrude 50 hÀstare pÄ en catta han byggt sjÀlv. (Andra bilden nedan SD #5) efter urklippet med mig och Kristian. För mig gick racet kanon och störta pokalen i SE klassen.

    Dock hade jag fÄtt nÄgot nytt fnatt och ville prova en Evinrude 50hk i SD klassen. Motor var inga problem bara att hÀmta pÄ Huzells men bÄt var vÀrre,

    Fick lĂ„na tillbaka min 1974 Ă„rs gula Clerici som kompisen Janne “Bajsen” Lindahl hade köpt. Lite för stor, men fick bra fart med Evinrude motorn.

    Fanns ett SD race i LuleĂ„ midsommarhelgen och nu var man pĂ„ vĂ€g dit med “AsfaltsvĂ€lten” och SD bĂ„ten efter.

    Notviken hette visst stĂ€llet. Vi bodde i ett litet hyrt hus pĂ„ en kampingplats. Kommer inte ihĂ„g sĂ„ mycket om racet mer Ă€n att bĂ„ten rĂ€ckte inte till för seger. Tror det blev en andra plats. Vad jag dĂ€remot kommer ihĂ„g var att Vi vaknade mitt i natten i lilla huset pĂ„ kampingplatsen.. En packad-drĂ„gad urknepig snubbe stog med en kniv i handen och tryckte upp den mot mig.  Han ville ha slantar och alkohol. Riktigt otĂ€ckt men som tur var löste  sig  allt efter en stund. Vi lugnade ner honom och tog kniven. Tror jag gav honom en flaska rom Vi hade.

    PS. Fasen vad lÄngt det var till LuleÄ..

    Tillbaka hem och nu var det dags att flyga till OMC Belgium igen för EM i OE klassen enligt min deal med Evinrude.

    Den ljusblÄa Burgess bÄten var nu reparerad ordentigt av David Burgess sjÀlv. PÄ VM racet i Frankrike körde jag bÄten men en provisorisk reparation och ingen bakkÄpa .

    Gillade aldig denna bÄt och nÀr Vi kom till Brodenbach i vackra moseldalen Tyskland var det kraftigt ovÀder. Hela helgen blÄste och regnade bort. Det blev nÄgon kort körning dÀr med racet i stort blev mer eller mindre instÀllt. Tillbaka till OMC och flög hem till mina egna racinggrejor.

    Nu var det dags att preppa min vita SE klass Clerici bĂ„t för Nordiska MĂ€sterskapen i Finland var nĂ€sta stopp. Rykterna sa att Mercury racing skulle ha ett antal SE  klass ekipage dĂ€r med nya Merc 650 XS motorn. Dom var ocksĂ„  ute efter min skalp, sas det..racet var i Forssa, Finland i början pĂ„ July.

    Arbetet med att göra lokalen anvĂ€ndbar pĂ„ Tollare gick pĂ„ tomgĂ„ng. Dock var kompisen Monstret som han Ă€ven sjĂ€lv kallade sig dĂ€r och rev vĂ€ggar och annat  utan mig. Han var med Ă€nda tills lokalen var klar och utan honom hade det var mycket svĂ„rt att fĂ„ till lokalen i rimlig tid. Monstret flyttade mĂ„nga Ă„r senare till USA. En besvĂ€rlig herre men jag gillade honom mycket. Kommer ihĂ„g nĂ€r han tagit beslutet att flytta till USA. Tror det var tidigt pĂ„ 80 talet. Han kom in pĂ„ min firma som dĂ„ lĂ„g pĂ„ Tobaksspinnargatan pĂ„ söder och skrek högt nĂ€r jag stog och pratade med en kund.. STRÖM..(som han kallade mig)..Somliga Ă€r födda till knegare..men jag Ă€r född till President..!!

    :D

    Kunden tittade pĂ„ mig och undrade vad det var för pajsare.. Han gifte sig med en rĂ€tt förmögen Amerikanska och utbildade sig till helikopterförare. DessvĂ€rre omkom Erik som han kallade sig hĂ€röver i en helikoptercrash utanför Louisiana dĂ€r han dĂ„ jobbade som pilot ut till oljeplattformarna. Vi var och hĂ€lsade  pĂ„ honom i hans hus i Louisiana nĂ„gra gĂ„nger. Det Ă€r nog runt 15 Ă„r sedan han omkom. RIP En bild pĂ„ Christer “Monstret” Eriksson nĂ€r han var med pĂ„ tĂ€vlingarna och hjĂ€lpte mig. Mycket lojal kompis. Bilden Ă€r frĂ„n Nora 1976 och den enda jag har pĂ„ honom.

    Min vita Clerici SE bĂ„t var min totala fokus nu inför NM i Finland. Enda svagheten var att nĂ€r man hissade motorn sĂ„ högt som jag gjorde för att fĂ„ högre fart vibrerade stora cleaver propellern mycket. Bara en liten del av ena bladet var ju i vattnet. LagerhĂ„llaren i vĂ€xelhuset ville lossna och dĂ„ pajade hela vĂ€xelhuset. Ringde och frĂ„gade Paul Kalb pĂ„ OMC vad man kunde göra.. SĂ€nk motorn sa han..!! Vilken jĂ€kla korkskalle tĂ€nkte jag..ville ju vara snabbast och vinna. HĂ€mtade ut nĂ„gra extra vĂ€xelhus pĂ„ Huzells som reserv. ReservdelsvĂ€xelhus kom omĂ„lade frĂ„n OMC med endast en grönaktig pimerfĂ€rg. Sen skulle man lacka huset i Evinrude eller Johnson fĂ€rg med en sprayburk. FĂ€rgen satt aldrig kvar och man fick slipa pĂ„ huset och skeddan enligt en mall. Gjorde sĂ„ och struntade i att spraya pĂ„ fĂ€rg. SjĂ€lvklart ingen fartökning med man slapp se fĂ€rgen som flagnat efter körning. Well..man kunde ju ta vĂ€xelhuset till en billackarfirma och fĂ„ riktig lack men bortkastat dĂ„ husen bara höll en kortare tid. Jag hade ett vĂ€ldigt bra förhĂ„llande med Rune MĂ„nzon som skrev motorsport pĂ„ DN. Han ringde ofta och kom och tog bilder med dito reportage. NĂ„gra exempel nedan inför Forssa och racing 1975. Nu tog vi “asfaltsvĂ€lten” till Finland och dĂ€r hĂ€nde det grejor..kommer snart sĂ„ snĂ€lla vĂ€nta med inlĂ€gg sĂ„ allt hĂ€nger ihop..Tack.

    Den lilla sjön i Forsaa, Finland var perfekt för SE klass racing och jag visste ju att alla dÀr var ute efter en sak..spöa Strömmingen i den vita Clerici/Nacka Asfalt/Evinrude bÄten med tÀvlingsnummer 1.

    Lite roligt var att Bosse Nilsson frÄn Vaxholm hade hört att jag inte sprutat fÀrg pÄ mitt vÀxelhus sÄ han hade gjort likadant pÄ sin Johnson Stinger. Jag var enormt förberedd och tog bÄten till en annan liten sjö och provkörde sÄ allt funkade. Tillbaka i depÄn frÄgade alla..skall Du inte testa bÄten innan tÀvlingen..??

    Behövs inte.. svarade man lite  nonchalant..den Ă€r klar för vinst. HĂ„lla konkurrenterna i ovisshet Ă€r ett bra sĂ€tt att hjĂ€rttvĂ€tta hade jag lĂ€rt mig.

    Finns en lÀnk hÀr till ett reportage om racet pÄ Svera.se

    https://svera.se/blogg/racing-historier/disqualified/

    PĂ„ kortare tĂ€vlingar anvĂ€nde jag tunn röd automatlĂ„dsolja i vĂ€xelhuset och fyllde aldrig fullt. Man vann lite fart att göra sĂ„. VĂ„gade inte göra sĂ„ för ett 2 timmars race. Nu vart det OMC’s  tjocka Hi-vis oil i vĂ€xelhuset och lĂ€gre hissning som Paul Kalb hade sagt till mig att göra. Massor av Ă„skĂ„darbĂ„tar och folk under tĂ€vlingen. Nacka Asfalt banderoller fanns upphĂ€ngda pĂ„ ett stort antal stĂ€llen. KĂ€ndes hĂ€rligt att leda hemma racet..men nĂ€r det var runt 15 minuter kvar skrunkade vĂ€xelhuset och fick bryta.. KĂ€ndes bittert men sĂ„ Ă€r racing. Bara att bita ihop och ta fram Piraya 17 bĂ„ten för nu var det dags för Roslagsloppet.

    Tord Strand, Nacka Asfalt ringde och ville ha möte ombord sin Coronet Oceanfarer om lite grejor.
    Han var en glad herre och ett gÀng polare var ombord. Vi pratade racing och massa annat. Tord ville vara huvudsponsor inför DuvnÀsvikens 2 timmars race som var pÄ hemmaplan för oss bÄda. Kan Du fixa det med arrangören??.SjÀlvklart..vilket jag gjorde dan efter med Per Benson. Grogg gÀllde ombord och gÀnget drack bra.. Tord sa till mig att gÄ och hÀmta en fender!!..den var svintung och det visade sig att den var full av Vodka. Dom hade varit i Polen med bÄten och fyllt alla fendrar med alkohol.. Hade ju vunnit DuvnÀsvikens 2 timmars tÀvling totalt Äret innan. En mycket bra tÀvling.

    https://svera.se/blogg/the-swedish-gp-dufnasviken-two-hours-race-1972-1976-3/

    Start och mÄl i DuvnÀsviken och banan var förbi Tollare och rundningsbojen tillbaka var precis före FisksÀtra. OcksÄ en krok in mot DuvnÀs udde pÄ vÀg tillbaka. Gula ringen pÄ bilden nedan Àr gamlaTollare Pappersbruk.

    Preppade vita Clerici bĂ„ten och monterade en stor tank för man mĂ„ste ha brĂ€nsle för tvĂ„ timmars körning. Det blev vĂ€ldigt skvalpigt i Skurusundet Ă„ret innan sĂ„ min höga hissning skulle nog inte funka. 

    PĂ„ kortare tĂ€vlingar anvĂ€nde jag tunn röd automatlĂ„dsolja i vĂ€xelhuset och fyllde aldrig fullt. Man vann lite fart att göra sĂ„. VĂ„gade inte göra sĂ„ för ett 2 timmars race. Nu vart det OMC’s  tjocka Hi-vis oil i vĂ€xelhuset och lĂ€gre hissning som Paul Kalb hade sagt till mig att göra. Massor av Ă„skĂ„darbĂ„tar och folk under tĂ€vlingen. Nacka Asfalt banderoller fanns upphĂ€ngda pĂ„ ett stort antal stĂ€llen. KĂ€ndes hĂ€rligt att leda hemma racet..men nĂ€r det var runt 15 minuter kvar skrunkade vĂ€xelhuset och fick bryta.. KĂ€ndes bittert men sĂ„ Ă€r racing. Bara att bita ihop och ta fram Piraya 17 bĂ„ten för nu var det dags för Roslagsloppet.

    BerĂ€ttelserna fortsĂ€tter och som jag nĂ€mde tidigare var det dags för Roslagsloppet 1975. För mig Ă€r det alltid lĂ€tt att se pĂ„ Piraya 17 bilderna vilket Ă„r det var. Hade alltid Ă„rets modell av Evinrude pĂ„ alla mina bĂ„tar.   Detta blir ett litet annorlunda inlĂ€gg dĂ„ jag bl.a inte kom ihĂ„g vem som navigerade i Rosis 1975. Förbrukade enormt med navigatörer för dom flesta ville bara vara med en gĂ„ng. Hasse Holmen och HĂ„kan Söderholm Ă€r undantag. La in denna bild frĂ„n starten i Rosis 1975 pĂ„ Facebook för en tid sedan.. (kolla alla Ă„skĂ„dare pĂ„ andra sidan viken)..

    …och Christer Helin svarar..Lasse det var jag som navigerade Ă„t Dig..!!..och Ă€r ombord pĂ„ bilden. KĂ€ndes lite kymigt att jag inte kommer ihĂ„g det men har nog inte pratat med Christer Helin sen Rosis 1975..!! SjĂ€lv kommer jag ihĂ„g tvĂ„ saker frĂ„n Rosis 1975.. 1. Kraftig grundkörning utanför NorrtĂ€ljeviken vid testkörningar dan innan Rosis. Rigg och vĂ€xelhus skrunk. 2. Vi vann..men som sagt..kom inte ihĂ„g vilka Vi var..   Klipper in nĂ„gra inlĂ€gg av mig och Christer Helin frĂ„n FB.

    Christer Helin Dagen innan Rosis -75 var första gĂ„ngen jag satt i den bĂ„ten. Vi körde en testrunda ut ur NorrtĂ€ljeviken. Jag lurade Lasse lite för nĂ€ra en uppgrundning som inte sĂ„g farlig ut pĂ„ sjökortet. Vi gick pĂ„ en sten, men kunde sakta ta oss tillbaka med vattensmort vĂ€xelhus. NĂ€sta morgon var ekipaget tack vare Lasse Ă„ter i racingskick.  

    Lars Strom HeeHee..jĂ€klar vilken smĂ€ll det blev. Man hade ju inte mobil telefoner pĂ„ den tiden. Vi tog oss haltande tillbaka och jag fick tag pĂ„ en telefon. Inga kortriggade 75 hĂ€stare pĂ„ lager i VĂ€llingby. Ringde hem till Billy Huzell i Karstad och bad honom om hjĂ€lp. Huzells hade korta 75 hĂ€stare pĂ„ lager i Karlstad och han ordnade en löpare med en ny motor. Fanns inte tid att byta riggen som ocksĂ„ gĂ„tt sönder om jag kommer ihĂ„g rĂ€tt. Vi monterade hela motorn men flyttade över topplocket som var bĂ€ttre pĂ„ min motor. Hann precis klart till starten och det gick undan till Öregrund. Goa minnen. Att nu Christer Helin dyker upp 44 Ă„r senare och rĂ€ttar till mitt minne. Fick för mig att det var HĂ„kan som navigerade men han hade fĂ„tt nog med blĂ„mĂ€rken som navigatör i Piraya 17 bĂ„ten. HĂ€rlig seger var det. Tack igen Christer.  

    Christer Helin Det mest bestĂ„ende minnet Ă€r att vi inte bara var första E-bĂ„t i Öregrund, vi var första bĂ„t, före totalsegraren, vilket orsakade lite förvirring vid mĂ„lbryggan.

    :D

    Lars Strom Inte sÀker men det ser ut som det Àr en Roslagsloppsdekal pÄ Pirayan 1975. DÄ Àr det Christer som fungerar utsökt som powertrim dÄ jag inte ville ha det för att spara vikt. Trimtank under dÀck som fylldes pÄ och tömdes under gÄng. (bilden under)

    Christer Helin  StĂ€mmer, man kan se en “burk” pĂ„ sidan av min hjĂ€lm. Specialgjord för intercom, som dock fungerade sĂ„dĂ€r, och inte anvĂ€ndes vid detta race.  

    Lars Strom Ingen sÄn teknik fungerade nÀr bÄten var riggad att ha navigatören krypande runt för att hjÀlpa till att fÄ perfekta trimlÀget av bÄten beroende pÄ vÄg och vind. Betalade ett högt pris för det dÄ fÄ ville vara navigatör i Pirayan.

    Lars Strom Nu hoppas jag att Christer Helin har nĂ„gra gamla bilder frĂ„n Rosis 1975 i byrĂ„lĂ„dan.  

    Christer Helin Det har jag sÀkert, och kanske Àven film! Ska grÀva lite i arkiven

    Christer Helin HÀr Àr en bild frÄn Rosis 1975. (nedan)

    Lars Strom Wow..kul. Ser ut att vara lite jobbigt för navigatören..

    :D

    Christer Helin Det var kanske dĂ€rför jag bara Ă„kte ett race med dig 😅

    Lars Strom

    Jo, sÄ var det nog..Tack igen

    Christer Helin

    :D

    Men det var roligt ÀndÄ

    Detta var för mig mycket kul och se sÄ liten vÀrlden blivit med Cybermarine, Svera.se och FaceBook.

    Efter Roslagsloppet var det dags för kanske mitt svÄraste racing beslut nÄgonsin..(tills nu fÄr man ju tillÀgga)

    Den största viktigaste tÀvlingen för mig 1975 var att försvara mitt Europa mÀsterskap för tredje gÄngen.

    “The big one” EuropamĂ€sterskapstĂ€vlingen i SE klassen skulle gĂ„ av stapeln i Sabaudia, Italien.

    Kontaktade nÄgra Italienska vÀnner för att finna ut mer om denna tÀvlingsplats söder om Rom.

    Alla sa samma sak..en grund lagun och normalt plattvatten – vindstilla.

    Mitt kontrakt med OMC nedan om Sabaudia var ju i min uppfattning helt fel.

    Jag skulle ju vara i hÀnderna pÄ Paul Kalb till 100%, ingen info om bÄttyp och ingen testkörning pÄ fabriken innan.

    Dessutom litade jag inte alls lÀngre pÄ Paul.

    Nix..passade inte  alls den petiga Svensken uppfattning om hur man vinner som förare. Jag ville ju ha koll pĂ„ allt.

    Kontaktade OMC och Paul Kalb och bröt kontraktet.

    I min uppfattning hade jag mycket störra chans att vinna racet pÄ egen hand med uppbackning av Huzells och Nacka Asfalt.

    Fick svaret att det var första gĂ„ngen nĂ„gonsin en racerförare hade tackat nej till  OMC racing.

    Nu tillbringade jag lÄng tid pÄ att hitta rÀtt setup för en plattvattentÀvling.

    Hissade mer och fick högre fart, men kylningen tog slut efter 800 till 900 meter.  LĂ€rde mig hur jag snabbt kunde trixa med powertrimmet, fĂ„ till lite kylvatten innan svĂ€ngen.

    Propellern  tappade ocksĂ„ lĂ€tt greppet efter en stund och bĂ„ten högg men med rĂ€tt kĂ€nsla kunde man undvika det.

    Knepigt att i skrift förklara men det gick Ät nÄgra varmkörda powerhead innan allt var som jag ville.

    Huzells var ju sÄ hjÀlpsamma och bara att hÀmta ut allt jag ville ha.

    Billy Huzell var sÄ involverad och han var ocksÄ med pÄ tÀvlingarna ibland och hjÀlpte till.

    HÀr Àr han i röd racing t-shirt med pÄ en tÀvling nedan.

    Det gick ju ocksÄ felaktiga rykten att min Evinrude motor var nÄgot speciellt med massa mer hÀstkrafter frÄn OMC..men sÄ var inte fallet.

    TÀvlingen som SportbÄtsklubben arrangerade pÄ RiddarfjÀrden i Stockholm gick helgen innan Sabaudia.

    TÀnkte delta dÀr för att testa och lÀra mig mer..

    Katastrof..i ledningen högg bÄten nÀr propellern tappade greppet i den rÀtt gropiga sjön..

    Rullade med Clerici bĂ„ten och fick ganska stora skador pĂ„ ena pontoon. Åkytan var ocksĂ„ borta och massa annat knepigt.

    Som tur var gjorde jag inte illa mig sÄ mycket.

    Fanns en bÄtbyggare med dÀr pÄ Lördagen som erbjöd sig att omedelbart sÀtta igÄng att laga bÄten.

    Det var Uffe Andersson..Àven kallad RÄttan..han som nÄgra Är tidigare hjÀlpe Uffe Backman.

    Han behövde nÄgra dagar att laga bÄten om han jobbade dygnet runt. Vi mÄste sticka pÄ Tisdag morgon för att hinna till Sabaudia i Italien i tid.

    LĂ„nga resan till Sabaudia i södra Italien startade. Bosse Nilsson med sin #6 Clerici som var nĂ€stan exakt likadan som min och Janne” Bajsen” med min fjolĂ„rs gula Clerici skulle samĂ„ka ner.
    Hittade en bild nedan pĂ„ min röda Opel och Bosses beiga under nĂ„got stopp. Jag mĂ„ste stanna ett antal gĂ„nger och klarlackade  plywooden pĂ„ insidan av min bĂ„t som var lagad. Utsidan hann Uffe lacka men inte insidan. Ville inte att plywood och stringers skulle suga Ă„t sig vatten. Hade inte hunnit provköra efter reparationen i Sverige.

    PĂ„ den tiden fick man köra bil och trailer pĂ„ ett tĂ„g som gick genom Saint Gotthardbergen i Schweiz. Man kunde köra över bergen men det var kanska dĂ„liga vĂ€gar. Snabbare med tĂ„get om man inte behövde vĂ€nta sĂ„ lĂ€nge. Stannade vid ett rödlyse nĂ„gonstans efter bergen och hörde en smĂ€ll bakom. En herre hade kört pĂ„ Janne Bajsen bakifrĂ„n och skeddan hade bl. a gĂ„tt av pĂ„ hans Evinrude vĂ€xelhus. Bajsen var en juniormĂ€stare i boxning och en hetlevrad herre.. Italienaren hĂ€vdade att bromslyset inte funkade pĂ„ Bajsens trailer sĂ„ Åke “TrĂ„k” satt sig i bilen och tryckte pĂ„ bromspedalen och bromsljuset fungerade.. Bajsen fick ett utbrott och slog nĂ€ven i dĂ€cket bak pĂ„ gula Clerici bĂ„ten sĂ„ det blev ett hĂ„l. Sen fick han tag i lilla Italienaren och Vi fick gĂ„ imellan annars hade det nog slutat riktigt illa. Som tur var hade snubben tillrĂ€ckligt med pengar med sig som han gav till Bajsen sĂ„ han kunde köpa ett nytt vĂ€xelhus av OMC racing bussen i Sabaudia.  

    TĂ€vlingsplatsen var ju bland det bĂ€sta jag nĂ„gonsin sett och lilla staden Sabaudia bara underbar. BlĂ„a krysset var depĂ„n och bĂ„trampen mot banan jag ritat in.  

    Normalt brukade jag vara lite hemlig pĂ„ tĂ€vlingarna och inte visa sĂ„ mycket av min bĂ„t. Nu stĂ€lle jag mig mitt i depĂ„n sĂ„ alla kunde studera mitt ekipage. Bad Ă€ven besiktningsgubbarna som gjorde besiktningen före tĂ€vlingen att kolla motorn sĂ„ man fick slut pĂ„ sk*tsnacket om min fusktrimmade motor. Fick svaret att det gör Vi efter tĂ€vlingen. Det var runt 35 SE klass ekipage pĂ„ plats. Kanske tio med Merc 650 XS. Folksamling runt min bĂ„t för att se hur jag riggat motorn. MĂ„nga hĂ€ngde pĂ„ och gjorde liknande vilket inte gjorde mig nĂ„got. Visste ju hur svĂ„rt det var att lĂ€ra sig hantera detta. Som alltid fyra heat och man rĂ€knar dom tre bĂ€sta. KĂ€nde ocksĂ„ kylan mellan mig och Paul Kalb pĂ„ OMC. Han hade nĂ„gon annan nu som skulle köra ekipaget som var tĂ€nkt för mig. Kommer inte ihĂ„g alla detaljer mer Ă€n att jag var sĂ„ redo och flygande klockstarten gick perfekt..tog ledningen och Evinrude motorn ylade pĂ„ som aldrig förr. NĂ€r man har sĂ„ högt hissat blir avgasljudet mycket högre. Bosse var den enda som kunde hĂ€nga med bra..The Flying Farmer (Nick) frĂ„n England hade hissat mer nu nĂ€r han sett mitt ekipage men högg och rullade. Nick hade enligt honom redan vunnit racet före start. Han hade just bytt frĂ„n Merc 650XS till Evinrude pĂ„ hans Clerici som var av senaste modell. Varvade Paul Kalbs SE bĂ„t. Stressen blev för stor för mĂ„nga efter jag vunnit heat 1. Flera hissade mer och rullade senare. Efter 3 heatsegrar var det klart. Jag hade vunnit tĂ€vlingen och behövde inte ens stĂ€lla upp i sista heatet. Tog bĂ„ten till efterbesiktningen och man plockade ner min motor totalt. Även vĂ€xelhuset för att kolla dreven dĂ€r och att jag hade backdrevet monterat. Även impellern hade alla gummiblad. Orörda kolvar och avgasportarna helt original. RĂ€tt kompressionvolym och fanns bara en sak att göra..tala om för mina konkurrenter att montorn passerade besiktningen utan anmĂ€rkning. Detta var nog den skönaste segern efter Laappenranta 1973. Att vinna tre EM pĂ„ raken hade aldrig hĂ€nt tidigare i den mycket populĂ€ra UIM SE klassen. LĂ„ter kanske skrytigt men sĂ„ var det och den smala, lĂ„nghĂ„riga svenskfan gjorde det.

    :D

      Har dessvĂ€rre inga bilder pĂ„ vinnarbĂ„ten i Sabaudia men hĂ€r Ă€r nĂ„gra frĂ„n nĂ„gon annan stans.  

    Under prisutdelningen pĂ„ kvĂ€llen trĂ€ffade Bosse (som kom tvĂ„ i racet) och jag tvĂ„ riktigt charmiga Italienska tjejor. Vi stack ivĂ€g pĂ„ nĂ„gon bar i Sabaudia och hade trevligt. Vi skulle vidare med tjejorna men en bil förföljde oss.. Visade sig att det var bröderna till tjejorna Vi hade i bilen. Dom sa att deras bröder var tokiga och skulle stĂ€lla till brĂ„k om Vi stannade. Höll pĂ„ att sluta riktigt illa och det var tjejorna som sa att det Ă€nda rĂ€tta Ă€r att köra vĂ„r bil till polisstation och stanna utanför. LĂ„ng story kort..vi var i Sabaudia nĂ„gra dar till och lĂ€rde oss dan efter hur man lurar knepiga brorsor i Italien.  

    Det hÀnde en sak till sista natten pÄ hotellet i Sabaudia..vÀrsta ovÀder jag nÄgonsin varit med om. Blixt, Äska och det regnade satan i flera timmar. Blixten slog ner flera gÄnger i krokarna runt vÄrt hotell sÄ allting skakade. Elavbrott och becksvart överallt.. Delade rum med Bosse och han sa..Ström detta Àr riktigt otÀckt..

    Hotellet var inte det mest robusta byggt hus men Vi överlevde detta ocksÄ.

    Sen blev det fullgas pÄ Opeln hem till Tollare. Ville se hur lÄngt trogna Monstret hade kommit men min lokal under arga Blomberg.

    SjÀlv hade jag fÄtt mersmak pÄ utlandet och internationell bÄtracing och kollade i tÀvlingskalendern.

    VÀrldsmÀsterskapen i stora ON klassen skulle gÄ den 13-14 September i Cardiff, Wales. Man bjöd ocksÄ in till SE klass racing dÀr och veckan efter den kÀnda tÀvlingen Amsterdam 3 timmars.

    Ringde Bosse i Vaxholm med förslaget att jag bygger om min trailer sÄ Vi kan ha Din bÄt högst upp sen drar Vi till England och Amsterdam.

    StrÄlande ide tyckte charmören i Vaxholm och nÄgra timmar senare började en svetsverkstad bygga om min trailer kraftigt.

    Ringde Thor Line i Göteborg och fick till nÄgon form av sponsordeal för fÀrja och hytt. 24 timmars resa var det.

    Tord behövde ha AsfaltsvÀlten och Bosses Opel var lite sliten sÄ det blev min röda Opel.

    Trailern vart jÀttebra och Vi lastade bÄtarna med motorerna pÄ. Extra vÀxelhus och massa annant. Som alltid var Vi ute i sista stund och fullastade bilen orkade knappt dra tunga trailern.

    VÀgarbeten pÄ vÀg till Göteborg och nÀr Vi kom in i hamnen la Thor Line fÀrjan ut..Vi missade bÄten..

    Dock gav Vi inte upp..for runt pÄ flera andra fÀrjebolag och lyckades fÄ plats ombord nÄgot rent fraktfartyg till England. Skulle gÄ senare och Vi körde ombord.

    Hittade tvÄ bilder frÄn vÄr Sabaudia resa.

    Den första Ă€r nĂ€r Vi kört pĂ„ tĂ„get med bilar och trailers  som tog oss genom Saint Gotthardbergen-passet.

    FrĂ„n vĂ€ster Ă€r Bosse, jag, bror Lennart och bredvid Janne Bajsens gula Clerici stĂ„r Åke trĂ„k.

    Detta Àr ett par timmar före Italienaren kör pÄ gula bÄten bakifrÄn och skeddan gÄr av pÄ motorn.

    Bilden nedan Àr frÄn hotellrummet i Sabaudia.

    :D

    Janne “Bajsen” Lindahl i röda tröjan..en kraftig stark herre med kort stubin. Han brukade sĂ€ga..Ström..Du Ă€r en av fĂ„ som kommer undan med att kalla mig Bajsen..I gula tröjan hans kompis och mekaniker Åke “trĂ„k”.

    Brorsan Lennart i vita tröjan.

    Åter till Englandsresan..

    Vi lÀrde kÀnna kapten ombord fraktfartyget och han ordnade sÄ vi fick köra först av bÄten tidigt pÄ morgonen nÀr Vi lagt till pÄ stora ön som jag kallar England.
    Det var ju lĂ„ngt till Cardiff och racet startade samma dag. Jag körde ut ur hamnomrĂ„det och sa till Bosse.. Fan..bilen dĂ€r borda kör pĂ„ fel sida, men det var ju vi som gjorde det. VĂ€l framme pĂ„ tĂ€vlingsplatsen vid lunchtid och tĂ€vlingsledningen gav oss klarteckan att vi skulle fĂ„ vara med trots sen ankomst. Regn och blĂ„st samt platsen var en hamndocka. Som att tĂ€vla i en jĂ€ttestor pool och min bĂ„t hade helt fel set up. Fanns ju ingen tid att fixa det. KĂ€ndes som att försöka ta sig över NĂ€mdöfjĂ€rden en blĂ„sig dag sĂ„ efter nĂ„gra varv körde jag in i depĂ„n och la till baka bĂ„ten pĂ„ trailern, Hittade en bild dĂ€r man ser Bosse göra tappra försök i tĂ€vlingen (gula pilen) men han var snart tillbaka pĂ„ trailern ocksĂ„.  

    Vi kollade pÄ ON racet istÀllet som kördes i fyra heat. OMC hade just slÀppt sin första nya 2 liters V6 looper racingmotor, Àven ny rigg och vÀxelhus design. Cees van der Velden var den Ànda som hade nya Johnson motorn pÄ hans första bÄt byggd av han sjÀlv. Alla andra OMC Äkare hade den tidigare V6 motorn som var cross-flow modell. Cees hade lÀmnat Mercury och Molinari bÄtarna inför 1975 Ärs sÀsong och fick inte köpa Molinari bÄtar som Johnson förare. Team Mercury hade massor av lÀckra ekipage inklusive Renato sjÀlv i en nydesignad bÄt. LÄng story kort..Cees Van Der Velden var pÄ Söndagseftermiddagen den nya VÀrldsmÀstaren i sin #1 Velden/Marlboro/Johnson Stinger GP V6 efter tvÄ spÀnnade dagar av racing. HÀrligt för en OMC vÀn.

    Förutom detta var det en stor Ă€ra att fĂ„ sitta vid samma bord som Lotus F1 Ă€garen Colin Chapman under middagen i fina huset pĂ„ LördagskvĂ€llen. VĂ€ldigt speciell herre. Efter en natt i Londons kvarter tog Vi fĂ€rjan till fastlandet igen och körde till Amsterdam. Vi var ju vĂ€ldigt nyfikna pĂ„ allt möjligt dĂ€r och nĂ„gra lediga dĂ€r innan 3 timmars tĂ€vlingen.  

    Bosse och jag hade köpt höga plattÄdojor i nÄgon trendig affÀr i London. Vi gick runt med dom pÄ i glÀdjekvarteren i Amsterdam och oavsett vad man tycker om dom kvarteren sÄ hade Vi enormt kul dÀr. Fanns ju typ gamla hÀstvagnar som man sÄlde tulpaner frÄn parkerade efter kullerstensgatorna. Well..Bosse kunde aldrig hÄlla fingarna i styr sÄ han knuffade en vagn utför en backe som senare vÀlte och det blev ett herrans liv. Dock fann dom aldrig ut vem som lÄg bakom detta. Amsterdam 3 timmars var nog efter Paris 6 timmars den mest populÀra tÀvlingen pÄ den tiden. Massor av deltagare frÄn hela vÀrlden. Alla körde samtidigt i en stor röra. OMC racing chefen Paul Kalb var fortfarande kylig mot mig och hade en av fabrikens SE bÄtar med i racet. Starten nedan.

    En riktigt tuff tĂ€vling, gropigt satan och man mĂ„ste se upp för dom snabbare ON – OZ bĂ„tarna. DĂ€r slogs OMC och Mercury förarna om ledningen i hela racet. SjĂ€lv hade jag fullt upp att hĂ„lla undan för Bosse som jagade mig outtröttligt i 3 timmar. Kommer inte ihĂ„g om man körde 2 X 1.5 timme eller alla 3 pĂ„ raken. Enormt mycket crashade bĂ„tar sĂ„ man fick styra mellan trĂ€flisor och annat. Första bilden nedan visar mig i bĂ„t 71 tĂ€tt följd av Bosse i bĂ„t 69.

    Bilden ovan Ă€r nĂ€r en av konkurrenterna i SE klassen “bites the dust”..och blev rundningsmĂ€rke ett tag. (Bosse blĂ„ pil och jag röd).   KĂ€ndes enornt hĂ€rligt att fĂ„ vinna SE klassen. Ibland kĂ€ndes det nĂ€stan kymigt att hela tiden vinna över Bosse som alltid kĂ€mpade och gjorde allt för att spöa mig. Trots det var Vi goa kompisar. Paul Kalbs SE bĂ„t bröt och han kom inte ens och gratulerade mig till segern.

    Dock fick jag ett fint telegram frĂ„n  höjdarna pĂ„ OMC  nedan (Paul Kalbs chef)

    Oavsett sÄ började jag sakta förstÄ att det var viktigare att ha bra relation med ledningen-marknadsföringen av OMC Àn den i min uppfattning luriga racing chefen.

    Avslutar med top 10 resultatet i SE klassen. Lite intressant att studera..Vi var 4 varv före trean.  Tio varv före the Flying Farmer, Nick Cripps som alltid skulle vinna innan tĂ€vlingen.

     

    Efter Amsterdam tĂ€vlingen upptĂ€ckte jag att Ă„kytan hade lossnat pĂ„ ena pontonen som Uffe Andersson hade monterad dagarna innan Sabaudia. MĂ„ste fixas omgĂ„ende dĂ„ Paris 6 timmars tĂ€vling var i den 5:e Oktober. En bĂ„tbyggare runt Nora trakterna skulle hjĂ€lpa mig. Vi stannade dĂ€r och lastade av min bĂ„t pĂ„ vĂ€g hem frĂ„n Amsterdam. Lorentz och jag  skulle ju köra min vita SE klass Clerici  i Paris, dock i OE klassen vilket var en nackdel. Dock vet man aldrig..under en 6 timmars tĂ€vling kan allt hĂ€nda. Fick startbekrĂ€ftelse frĂ„n Paris och Vi fick  #69. Samma som Bosse hade i Amsterdam. Monstret jobbade pĂ„ riktigt bra med Tollare lokalen som började ta form. Efter Paris tĂ€vlingen skulle Lorentz och jag flyga direkt till Kanarieörarna för ett Huzells/Evinrude Ă„terförsĂ€ljarmöte. För mig mycket viktigt dĂ„ starten av min utombordarfirma började nĂ€rma sig. Dock borde nog Ă€garen vara pĂ„ Tollare och slutföra arbetet med lokalen och inte fara Europa runt pĂ„ bĂ„ttĂ€vlinger. I Paris var det samma upplĂ€gg som tidigare..Jag skulle starta och köra tvĂ„ timmar..sen skulle Vi tanka och Lorentz köra tvĂ„ timmar.. Ny tankning och sen skulla jag köra dom avslutande tvĂ„ timmarna.. Hmmm..nu gick ju ingenting enligt planen.. Jag fick en fin start igen.. hade mycket bra tempo nĂ€r det bara small till efter en knapp timme och vĂ€xelhuset var skrunk.. Förmodligen körde jag pĂ„ nĂ„got i den mycket skrĂ€piga floden Seine. Dessutom hĂ€nde det pĂ„ den bortre delen av banan.. det tog evigheter innan man bogserat mig tillbaka till depĂ„n.. Bara att kasta in handuken..Vi hade förlorat flera timmar.. Nu började man ocksĂ„ sakta förstĂ„ hur svĂ„rt det var att vinna Paris 6 Timmars.. Lorentz och jag flög till Kanarieöarna pĂ„ MĂ„ndag morgonen och  Per Benson skulle köra hem Lorentz van med bĂ„ten pĂ„ slĂ€p. Sa till Per hur viktigt det var att han fick Carne ATA dokumenten stĂ€mplade av Franska tullen pĂ„ vĂ€g ur landet.. Well..Per glömde det av nĂ„gon anledning och dĂ„ kom bifogade brev frĂ„n OMC senare.. Oavsett, var det mycket trevligt pĂ„ Kanarieöarna
men drömmarna om segern i den tuffaste bĂ„ttĂ€vlingen nĂ„gonsin..Paris 6 Timmars gick vidare.. Har med Peter NĂ€slunds hjĂ€lp fĂ„tt fram ett par  bilder pĂ„ vĂ„rt ekipage i Paris. Även brevet frĂ„n OMC bifogas..!!

    Nu var lokalen pĂ„ Tollare klar för att putsa vĂ€ggarna med murbruk och nytt betonggolv gjöts dĂ€r sĂ„ behövdes. VĂ€gen och backen ner asfalterad och Ă€ven ny asfalt utanför firman av Nacka Asfalt Fanns ju kungligt pĂ„ Tollare pĂ„ den tiden..Tosse Magnusson med sin omtalade firma Texcote erbjöd sig att sputa tak och vĂ€ggar med deras produkter. Blev kanonbra. Stort hĂ„l i golvet för en provkörningstank gjordes och Huzells ordnade fram stora tanken. Kompisen Lollo drog all el och fixade armaturer. Allt blev kanonbra och rĂ€tt i pris. Dessutom superlĂ„g hyra för lokalen, perfekt för ett nystartat bolag. NĂ„gra lite trista saker var att kompisen Larsa Melin flyttade i samma veva frĂ„n Artillerigatan 33 till Tobaksspinnargatan 4 pĂ„ söder. Han hade hittat en 350 kvadrat meter lokal dĂ€r i gatuplanet. Melins Motor var ju kĂ€nd som Evinrude försĂ€ljning och service. Fanns kanske utrymme för en Evinrude firma till. Dock var Melins Motor stor pĂ„ Nacka-VĂ€rmdö omrĂ„det. Mitt tĂ€nkta omrĂ„de till att börja med. Larsa sa aldrig nĂ„got och hjĂ€lpte mig Ă€ndĂ„ med vissa rĂ„d. Fanns ju en till Evinrude firma pĂ„ söder. Roffe Magnusson med sin firma Södermalms Marinservice. (fanns ett rĂ€tt roligt smeknamn pĂ„ Roffe) Bengt Nilsson ville komma ut och titta innan Vi officiellt öppnade. Satt en Evinrude skylt sen gammalt utanför Bengt Blombergs lokal dĂ„ han sĂ„lde Evinrude innan hans konkurs. Bengt Nilsson bara rev ner den för han hade rĂ€tt att göra sĂ„ sa han.. Sen satt Huzells upp nya Evinrude skyltar hos mig. Även hĂ€nvisningsskyltar frĂ„n Skurubron ner till Tollare gjordes. Sökte upp gamla jobbarkompisen Arne Frödig som fortfarande jobbade pĂ„ Skanstull Marin. Vi Ă„kte ut till Tollare och kollade. Arne var en klippa och nĂ€r han tackade Ja att börja jobba hos mig kĂ€ndes det sĂ„ rĂ€tt. Visste ju att man kunde lita pĂ„ Arne 100% med slantar, kunder och inte minst jĂ€tteduktig mekaniker. Planen var ju att fortsĂ€tta tĂ€vla och mĂ„ste ha rĂ€tt hjĂ€lp. Fina verkstadsbĂ€nkar och alla OMC specialverktyg pĂ„ plats. Även en travers i taket. Nya Evinrude utstĂ€llningsmotorer fanns nu och Huzells hjĂ€lpte mig enormt mycket att komma igĂ„ng. Lyckades fĂ„ ett bra telefon nummer ocksĂ„. 715 49 00 var lĂ€tt att komma ihĂ„g. PĂ„ den tiden var en fast telefon enormt viktig för business.

    Vi satt ett öppningsdatum och jag bjöd in lokala tidningen som outtröttligt hade skrivit om min racing dom senaste Ă„ren. Även Rune MĂ„nzon pĂ„ DN kom. Kommer inte ihĂ„g vilken datum men om jag minns rĂ€tt var det nĂ„gra veckor innan  BĂ„tmĂ€ssan Allt för sjön startade i Älvsjö. KĂ€ndes sĂ„ kul och fick fin press nĂ€r portarna öppnades. Körde med “Nu öppnar jag eget !” under vĂ„ren 1976. Vad ingen visste dĂ„ var att 1976 blev det bĂ€sta Ă„r nĂ„gonsin för den totala utombordarförsĂ€ljning i Sverige. NĂ€stan exakt 50.000 nya utombordare sĂ„ldes 1976. Har med hjĂ€lp lyckats hitta lite material frĂ„n den tiden. Se..drömmar som liten kan bli verklighet bara man Ă€r envis och vill..!! Goa minnen.  

    Det blev en flygande start pÄ firman vÄren 1976. SÄlde massor av nya större motorer pÄ bÄtmÀssan och under hela sommaren.. Vissa skulle monteras pÄ bÄtar, andra i kartong.
    Skanstull Marin drog ner pĂ„ verkstadsrörelsen nĂ€r Arne Fröding slutade dĂ€r och Vi hade nu en deal men SM om att hjĂ€lpa dom med servicejobb. Om jag minns rĂ€tt  byggde Arne Boden en ny bĂ„thall. NĂ€r jag trĂ€ffade Billly Huzell pĂ„ bĂ„tmĂ€ssan i Stockholm efter Vi just öppnat pĂ„ Tollare mĂ€rkte jag en viss förĂ€ndring hos Billy. Hade ju varit hemma hos honom i Karlstad i Oktober efter Kanarieöarna 1975 pĂ„ hans 50 Ă„rs dag. Hade gjort en speciell uppförstorad bild pĂ„ min vita Clerici. Tagit bort Nacka Asfalt och texten “Grattis Billy pĂ„ 50 Ă„rs dagen” stog det nu pĂ„ bĂ„ten. Han blev sĂ„ glad över den. Bilden nedan Ă€r frĂ„n Billys 50 Ă„rs dag

    FrĂ„gade Bengt Nilsson om Billy men han var tystlĂ„ten. SĂ„g nĂ„got av en tillfĂ€llighet jag inte skulle se nĂ€r jag var ute pĂ„ Krossgatan i VĂ€llingby hos Huzells. Fortfarande inget rakt svar av nĂ„gon men sĂ„ hĂ€r lĂ„g det till nu med facit i hand. OMC hade sagt upp Huzells som Evinrude agent i Sverige i början pĂ„ Ă„ret. Man hade ocksĂ„ sagt upp AGB som Johnson agent i Sverige. OMC skulle starta egna dotterbolag runt nĂ€stan hela Europa. Nu förstog jag bĂ€ttre varför Billy Huzell var lĂ„t oss sĂ€ga lĂ„g. Bengt Nilsson som Ni vet var chef för Evinrude i Sverige, anstĂ€lld av Huzells. PĂ„ AGB sidan var det Pelle Welin som var chef för Johnson, anstĂ€lld av AGB. Stor armbrytning mellan dessa tvĂ„ herrar pĂ„gick om vem OMC skulle anlita för VD jobbet i det nystartade OMC Sverige med start första Januari 1977. PĂ„ den tiden var Evinrude Johnson extremt starka pĂ„ Sverige marknaden. Mercury gick sĂ„dĂ€r. Sen fanns det Penta och lite Yamaha började synas som smĂ„motorer. PĂ„ min racingsida hade jag via Huzells bestĂ€llt en ny SE klass Clerici och skickat Franco en enkel ritning hur jag ville bĂ„ten skulle byggas. (Stora förĂ€ndringar i aktern) Birger en “allt i allo” herre pĂ„ Huzells lĂ„nade min dubbeltrailer och hĂ€mtade tvĂ„ bĂ„tar frĂ„n Italien. Min och en SD bĂ„t. Jag hade inte tid att göra det sjĂ€lv. BestĂ€llde bĂ„ten olackad för jag ville lacka den i Sverige. Exakt som 1976 Ă„rs Evinrude 75hk. Hade ju ocksĂ„ blivit lovad av OMC att fĂ„ den nya SE klass racing motorn som skulle göra totalt mos av Merc 650 XS. Fanns inget besked om datum för nya motorn men under sommaren 1976. VĂ€l i Sverige hade Franco Clerici byggt min bĂ„t exakt som jag ville. Nu kördes den pĂ„ lack och sedan riggning med massa fina “hardware” jag bestĂ€llt frĂ„n USA. Hoppar lite mellan allt möjligt men Ni som följer detta hĂ€nger sĂ€kert med.  

    Mer kommer snart..lÄngt kvar till Amerika.

    Racing sĂ€songen 1976 startade som alltid pĂ„ den tiden med ett pressmöte-lunch pĂ„ GĂ„shaga VĂ€rdshus pĂ„  Lidingö som Svenska RacerbĂ„tsförbundet ordnade. Ett mycket bra jippo och hade lĂ€rt mig att man mĂ„ste sticka ut frĂ„n dom andra för att fĂ„ press. MĂ„nga svenskar hade nu bytt frĂ„n andra klasser till SE klassen. Dessutom skulle stora racet..EM i klassen köras i Sverige.  Norasjön var platsen i slutet av Juli. Fanns rykten om att Mercury skulle ersĂ€tta den misslyckade 650 XS för SE klassen..men inte nĂ€r tidsmĂ€ssigt. Ville ju promota min Evinrude firma och tog mitt lĂ€ckra ekipage till GĂ„shaga tidigt pĂ„ morgonen. StĂ€llde bĂ„ten pĂ„ bĂ€sta stĂ€lle och la pĂ„ mitt skrĂ€ddarsydda tĂ€cke sĂ„ ingen kunde se bĂ„ten. Min nya Clerici var helt unik i aktern för den tiden. Hade ju tjuvtittat pĂ„ hur Renato Molinari byggt sin nya bĂ„t i Cardiff. Mitt tunneltak var nu ocksĂ„ förlĂ€ngt ut som röda ringarna visar pĂ„ bilden nedan . Även den lilla vingen som stack upp ur dĂ€cket var ocksĂ„ nytt. Tanken med detta var bl.a att fĂ„ mer lyft i aktern dĂ€r tunga motorn satt. Hade ocksĂ„ bett Franco Clerici att flytta förarplatsen knappt 15 centimeter bakĂ„t. Omöjligt att se med blotta ögat men sĂ„ var min bĂ„t byggd.

    SĂ„ jag höll mig till sanningen nĂ€r jag sa till pressen att jag inte tĂ€nkte ta av tĂ€cket sĂ„ konkurrenterna kunde se min nya bĂ„t dĂ„ den var tĂ€nkt för att vinna mitt fjĂ€rde EM. Pressfolket blir ju extra nyfikna nĂ€r dom inte fĂ„r som dom vill men jag lovade att dom skulle fĂ„ se aktern pĂ„ bĂ„ten senare pĂ„ dan. I mina ögon vart detta mycket kul…har dessvĂ€rre inga pressklipp kvar pĂ„ vad som blev i tidningarna dan efter..men typ att jag skulle vinna EM för fjĂ€rde gĂ„ngen  i en hemlig bĂ„t och sĂ„ visades en bild pĂ„ min Evinrude motor..

    :D

    Perfekt..sĂ„lde ju Evinrude..inte Clerici..vad pressen ocksĂ„ glömde bort var att det var tre SM deltĂ€vlinar  innan Nora. DĂ„ kunde ju alla se min bĂ„t. Well..mest aktern för jag vann alla tre SM deltĂ€vlingarna och var nu redo för EM i Nora. Fortfarande ingen ny motor frĂ„n OMC..men den dök upp pĂ„ Tollare nĂ„gra dagar före Nora. I Nora hĂ€nde det grejor, bĂ„de före och under samt efter racet.

    Kompisen Kurt hĂ€r i USA som driver en större mycket framgĂ„ngsrikt  företag och alltid Ă€r stressad sa en gĂ„ng nĂ€r jag frĂ„gade hur han orkar.. “Lars..det Ă€r som att springa pĂ„ rĂ€lsen framför tĂ„get..sackar Du av blir Du överkörd..!!” KĂ€ndes nog lite sĂ„ för mig i SE klass racingen.

    Det blir  fortsĂ€ttningen…

    SÄ hÀr skrev Rune MÄnzon pÄ DN nÄgra dagar innan Nora.

    FortsÀtter nu med EM i Nora.
    NĂ€r nya Evinrude SE klass motorn lastades av pĂ„ firman var man mycket ivrig att packa upp den. (En likadan Johnson motor kom till Bosse Nilsson i Vaxholm). Arne Fröding och jag provkörde motorn i testtanken med testhjul och det verkade bra. Fanns ju en stor risk med att anvĂ€nda nya motorn som aldrig anvĂ€nds i tĂ€vling tidigare. Gick nĂ„got sönder sĂ„ sa regeln att man inte fick byta motor. Vid provkörning pĂ„ Tollare var toppfarten högre men lite trög efter kurvorna. Fanns ju vissa som var upprörda som inte fick sin bestĂ€llda FT-19S (som nya motorn kallades) inför Nora racet. Det enda sĂ€ttet att se att det var den nya motorn var en dekal pĂ„ framkant av motor kĂ„pan som sa FT-19S som pĂ„ bilden nedan som Ă€r frĂ„n Nora.  

    SjĂ€lv var jag rĂ€tt sĂ€ker pĂ„ att jag kunde vinna i Nora med min motor jag anvĂ€nt hittills men bĂ„de OMC och Huzells ansĂ„g att jag skulle anvĂ€nda FT-19S motorn som var helt regelrĂ€tt och homologiserad – UIM godkĂ€nd för SE klassen.  Det viktigaste för bĂ„de OMC och Huzells-AGB var att Mercury inte skulle vinna i Nora. Nora Ă€r ju en mysig liten hĂ„la och som alltid bodde Vi pĂ„  stadshotellet. Hade med mig bĂ„de Arne Fröding och Monstret som mekaniker. Italienarna var som alltid upprörda över mig och stor risk fanns för sabotage sĂ„ Monstret gick vakt bĂ„de Fredagsnatten och Lördagsnatten. Han hade kraftiga startkablar i handen hela tiden och sĂ„ fort nĂ„gon  konkurrent kom för nĂ€ra bĂ„ten motade han bort dom.. Monstret var stor, kraftig och som jag berĂ€ttat tidigare en riktig gaphals. Italienarna var livrĂ€dda för honom. En go och trogen vĂ€n. LĂ€gger in program med deltagare nedan.

    TÀvlingen gick extremt bra för mig. Hade lÀrt mig hur man gjorde med ett stoppur för att ha full toppfart nÀr startklockan var pÄ noll över starlinjen. Kommer inte ihÄg alla detaljer men gillade alltid en tvÄ punkts bana. Tog starten vann dom första tre heaten och segern var ett faktum. HÀr gÄr bÄt #1 i mÄl som #1

    En glad svensk i Nora ovan. Nu skulle Gert Lowisin göra efterbesiktingen pĂ„ motorn och den passerade utan anmĂ€rking. Billy Huzell var pĂ„ plats och gratulerade.  Stor fin middag med prisutdelning  pĂ„ hotellet. Dans och champangen flödade. Hasse Holmen fick nog i sig lite vĂ€l mycket och helt plötsligt stog han i kalsongerna pĂ„ middagsbordet. Vi fick gĂ„ och bĂ€dda ner honom. Bengt Nilsson var ocksĂ„ pĂ„ plats och var jĂ€tteglad över Evinrude segern. Han var mindre glad över servicechefen Holmen men det gick över. TĂ€vlingsledaren Pettersson var lite sur nĂ€r jag tog hela stora Brie osten frĂ„n middagsbordet och gav till Larsa Melin. Han Ă€lskade den osttypen. Goa minnen som satt spĂ„r i mig för resten av livet. Fin press blev det ocksĂ„ efter racet. BĂ„de Svensk och utlĂ€nsk.

    NĂ€r Vi var tillbaka pĂ„ firman och backade in bĂ„ten i lokalen sĂ„ tog Vi ocksĂ„  en nĂ€rmare titt pĂ„ motorn.

    Hörde nĂ„gon konstigt ljud nĂ€r jag jag snurrade pĂ„ svĂ€nghjulet.. Hmmm..detta svĂ€nghjul var ett speciellt hjul..inte som pĂ„ en standard 3 cylindrig utan ett “ihopskruvar” hjul med limmade magneter. Tog den hjulet och nĂ€stan alla delar av magneterna hade slĂ€ppt i limningen..M.a.o hade detta hĂ€nt i början av racet sĂ„ hade förmodligen detta slitit loss stator, senor pĂ„ blocket och motorn skrunkat.

    En bild pÄ ett FT-19S powerhead nedan.

    Paul Kalb pÄ OMC racing hade ocksÄ kontaktat Huzells och sagt att min motor skulle omgÄende skickas tillbaka till OMC. Han hade andra planer för min motor.

    Well..Ringde Billy Huzell och sa att jag skulle villa behĂ„lla motorn för Roslagsloppet. Rykten var att Pentii och Harry Fabritius hade byggt en superlĂ€tt liten ARGO med en Merc 650 XS preppad av Mercury Racing i USA. Mercury ville slutligen spöa mig och min Piraya i Rosis. Bröderna var med i startlistan E-klassen.

    BehÄll motorn och kör Roslagsloppet med den sa Billy. Jag tar det pÄ mitt ansvar.

    OK..bra tÀnkte jag och monterade ett vanligt svÀnghjul. MÀrkte ingen skillnad alls. Ett lÀttare svÀnghjul höjer inte effekten men Àr snÀllare för vevaxel och annat vid högre varvtal.

    Kommer ett lÄngt inlÀgg snart om Rosis 1976..för dÀr hÀnde det grejor.

    1976 var ju inte bara starten för min firma utan ocksÄ Äret nÀr OMC kom ut med första V6 motorn. Evinrude -Johnson motorn var pÄ 2,4 liter och 200 hÀstar.

    Bild  nedan.

    Del 2..och fortsÀttning hÀr-blÄ lÀnk nedan.

    https://svera.se/blogg/usa-ar-ett-fantastiskt-land-och-hur-jag-hamnade-dar-del-2/

  • The Liege, Belgium F1-V8 / F3 race history.

    The Liege, Belgium F1-V8 / F3 race history.

    I raced here two times 1982 in the F3 class and had great success with a victory.
    Well..I was also watching the F1-V8 race same time/year and did see the really bad Cees Van Der Velden crash. Hard to believe Cees recovered from the crash and was back racing 1983. (See info second picture)

    1983 I raced the F1-V8 class in Liege in my #8 Burgess/Aspen/Evinrude V8 and crashed really bad at the same place as Cees crashed the year before. Nose dived wide open and ended up at the hospital. I was lucky and recovered for the next race in London after David Burgess repaired my boat.
    I told my self..I am not going to race in Liege anymore..no matter what.

    The 1984 F1-V8 race in Liege, Belgium was a disaster..
    We lost a great friend and racer Tom Percival. We was racing for the same sponsor a few times 1984. (International Travel Card)
    I was not at the race but here is a quote from Zoe Trumper about Percival’s accident with Bocca..

    ” The Liege race course on river Meuse was a course that nearly every driver detests, its turbulent water impossible to predict. It proved too much for Bocca, the popular young driver hooked on the course with Percival close behind. The English man hit the side of Bocca’s boat and flew into the bank. He did not regain consciousness and died the following day”


    The third picture is Tom Percival in his #10 Hodges/Evinrude V8 just before the accident in Liege, Belgium 1984
    The fourth picture is Tom’s boat after the accident. You can see Roger Jenkins in the boat.

    Percival was a great gentleman and the perfect spokesperson for our sport. Gone way the early.

    Thanks Richard Rushen for the pictures.



    More from Liege, Belgium 1984

    Bob Spaldings #11 Molinari/Nashua/Johnson V8.
    You can also see Roger Jenkins behind his racing truck with the new Hodges/Carlsberg/Evinrude V8 inside.
    The OMC racing truck next to him. I think it is Jim Brackenfield and an OMC Belgium technician.
    Thanks Richard Rushen for the picture.

    The 1984 start of the F1-V8 race in Liege, Belgium. (picture below)
    The #12 Molinari/Castrol/Evinrude boat is Bocca and it looks like Roger Jenkins and Tom Percival is having a slow/bad start.
    The crash between Bocca and Percival is just minutes away.

    Picture by Barry Trindall.

    #9 Roger Jenkins drove a Hodges/Carlsberg with Evinrude V8 power in Liege 1984. I think this was his last race.

  • Well, this morning I woke up from a familiar sound..

    ..Carina asked me what is it??

    I think someone is running an SST-45 on a test wheel down at the boat ramp. Yes, I was correct. Don Wilson and his friends was preparing for the SST-45 race next weekend. Nice too see you today, and have fun next weekend.

    Pictures by Lars

  • Ken Stevenson & Buck Thornton in the Chattanooga F1-V8 race 1983

    Ken Stevenson in his #74 Hodges/ Johnson V8 power. Buck in the #95 Molinari/Evinrude V8. Johnny Sanders in the #88 Hodges/Johnson V8

    Thanks for the pictures Martin Tidwell.

  • Jimbo McConnell’s #3 Burgess/Evinrude 1983

    This is from the Chattanooga. TN F1-V8 race.

    Thanks for the pictures Marin Tidwell.