U.S.A.: First Rotary Engine For Outboard Speedboat Use Successfully Tested In Florida 1973

Click on Link Below for short Video of the Rotary Public Launch.

https://www.britishpathe.com/…/VLVA40Z6…/query/speedboat

Reuters News.

Skrev det mesta av detta på båtforumet Boatlife 2009. Kenty skulle ha fyllt 80 år den 18:onde Juni 2021 och vill spara mina gamla minnen av honom här också. Saxar in mina berättelser från 2009 nedan.

Kenty och Lasse

Del 1..

Måste nog börja från start med denna långa berättelse som kommer i delar när
jag har möjlighet att skriva……….

Startar med Heidi Blomberg Marin som låg på Tollare, där jag just blivit blåst av Bengt Blomberg
på A-skatten..

På den tiden när man fick lön så skrev Arbetsgivaren ut ett liten smal remsa hur mycket lön man fått
och hur mycket skatt han höll inne.
Dessa små remsor använde jag för min första Deklaration och fick tillbaka allt och en Rest-skatt
att betala för Bengt Blomberg hade inte redovisat in min skatt och sedan gått i kunkurs..
Efter lite utredning fick jag rätt och behövde inte betala skatten en gång till..
Det var då jag besökte Kenty och ansökte om arbete..
Fick komma in på hans Kontor och efter 5 minuter sa Kenty att Du kan börja jobba här
omedelbart, men på vissa villkor som var ganska speciella.

Jag gick över till Verkstaden på hörnet vid trapporna.
Där fick jag genast sätta igång att skruva på Mercury motorer.
Firman hette Mercury service..

Kenty sålde då nya Carniti motorer och jag skulle lära mig reparera och serva dessa också.

Brännkyrkagatan var en mötesplats för alla möjliga Racerbåts figurer, tyvärr kommer jag inte
ihåg alla dessa märkliga smeknamn från Tompa Hel och Halvfart till brutala namn jag
inte kan skriva.
Träffpunkten var ju här hos Kentys Sjösport och Swedish Racing Club..
Kändes som jag var i Paradiset med alla dessa Båtracing intresserade som kom och gick varje dag.

Jag hade inte körkort utan skulle åka buss från Björknäs varje dag men det hade jag ingen lust med.
Så jag köpte en gammal blå svagt ramsne 125 cc Vespa billigt som inte gick
att besiktiga.
Hade ju inget Körkort för den heller och kommer mycket väl ihåg när jag tillverkade en
nummerskylt och hittade på numret AB 1324 så jag lätt skulle kunna komma ihåg
numret.
Denna Vespa for jag fram och tilbaka till stan med varje dag..
Dock tog det slut när man hade Polis spärr vid Nacka Kyrkogård och jag fick
smita undan med Polisen hack i häl..
Kenty skrattade men nu vart det buss ett tag till jag kom på att lacka om Vespan
och ansöka om nytt reg. nummer….hos mig själv..

Varje dag var det alltid något spännande som hände och kommer ihåg när Kenty
tecknade försäkring på hans vita Valiant med vingar..
Vi skulle någonstans med en trailer bakom och jag sitter i bilen när Kenty
kommer springande och skriker till Försäkringskillen..gäller allt nu på denna bil också..
sätter sig i och lägger i backen men han glömde bort trailern och backar rakt in i bilen bakom…
Så det vart skada omedelbart..
Kenty hade en jättestor gammal blå dubbelhytt Volvolastbil med bensin V8 motor i.
Vi var runt i alla möjliga Båtklubbar och hämtade Vinterförvaringar gratis så
det skulle finnas jobb över vintern..
Jag vart snabbt den kille Kenty tog med sig överallt och som 16-17 åring var det enormt kul..
Han pratade alltid om Italien och drömde om alla möjliga Italienska Bilar och Båtar.
Jag var mest intresserad av hans gula Ford Fairline 500 Sport Cab som var otroligt häftig i mina
ögon..
men Kenty började snegla mer och mer på Alfa Romeo och snart hade han en.
Att han senare gifte sig med en Italienska var ingen överaskning för mig..

Det satt aldrig fast med Kenty och tror att Dykarn byggde Pirayorna på Djurgårdsfärjan
som låg vid Söder Mälarstrand.
Kommer inte ihåg riktigt men tror att färjan var på upphävningen och nya
stället skulle bli Stäket i Kallhäll.
Har ju skrivit om det tidigare med Pelle Larsson så jag hoppar över det..
Jag var med på några Tävlingar och Kenty var alltid snabb med sin Piraya-Carniti 65 hästare
med det hände alltid något konstigt..
Saker lossnade när han ledde, eller han slog runt och badade ibland före tävlingarna.
Dock var han alltid positiv och glad och sa,
Vi tar dom nästa gång…
För mig var allt detta enormt nyttigt och jag lärde mig massor, även hur man inte
skulle göra om man ville vinna Båttävlingar..

Kenty och Lasse
Del 2
Kenty sålde ju nya Mercury och Carniti utbordare på Brännkyrkagatan och jag jobbade med service på
dessa
Vet inte varför men kommer ihåg att jag ville ha en mer användbar båt än Pirayan
och på våren 1971 hittade jag en begagnad Semo Cobra i Skokloster..

Kenty undrade varför jag just skulle ha en sådan båt, när jag kunde få en Piraya till kanonpris av honom..
Dock ville jag ha en båt med baksäte så man fick plats med tjejor…
är nog den riktiga sanningen..

Hur som helst så ville jag inte heller ha en Carniti eller Mercury utan skulle ha en
60 hästars Evinrude och Kenty kunde inte ordna sådana.
Efter massa prutande hos gubben Nordwall och Roffe Magnusson blev det köp från Roffe.

Nu började Kenty retas över mitt beslut att köpa två saker som inte han säljer..
men jag var helt övertygad att mitt beslut var rätt..
Han sa att jag var omöjlig med mina jäkla Evinrude…

Efter några månader med min Semo Cobra – Evinrude 60 hk vart jag tvungen att visa för Kenty
att min beslut inte var fel köp, genom att anmäla mig till Roslagsloppet..

Kenty skulle ju köra Tony Lindblads Piraya i Rosis ( bilden under med tävlings# 152) med hans
Carniti 65 hästare.
Tony skulle vara navigatör.

Kenty hjälpte mig med alla möjliga råd och ordnade även så Ulf Kurkinen skulle vara navigatör
åt mig.
Hade ju inte körkort utan Ulfs mamma som var involverad med Båtsport på något sätt skulle
hålla med bil och trailer.

Måste göra helt klart att det var tack vare Kentys hjälp mitt första Roslagslopp blev möjligt.

Allt var försenat och Pirayan som Kenty skulle åka med
var inte klar i tid, men med mycket nattarbete kom Vi till startplatsen
i Stockholm på morgonen tillsammans.
Kenty virrade runt mest som vanligt före tävlingar och fixade saker kors och tvärs.
Bara några minuter före start ramlade han i sjön..

Fanns inte tid att byta kläder utan Kenty körde Roslagsloppet helt dyngsur..
Det blåste som fan och Vi körde fel och bröt utanför Furusund men det helt otroliga hände..

Kenty och Tony vann Roslagsloppet i E-Klassen 1971..

Kul som tusan men nu visste man vad som väntas på Måndagsmorgonen..

Allt detta var ju en enorm upplevelse som jag gillade mycket och det slutade med att Kenty
ordnade med Tony Lindblad så
jag skulle få åka med i Lidingöloppet lite senare som navigatör..
i Pirayan med # 152.

Kenty ville att jag skulle köpa Tonys Piraya och tävla hela 1972 års säsong…

Jag har ju skrivit tidigare på någon tråd om min erfarenhet som navigatör åt Kenty
men skall lägga till lite detaljer på den berättelsen och den kommer nästa gång..

Hittade två bilder till på när Kenty vann Roslagsloppet 1971 med #152 Piraya 16-Carniti 65Hk.

Kenty och Lasse
Del 3

När Kenty erbjöd mig att få bli hans Navigatör i Lidingöloppet 1971 i Pirayan
han just vunnit Roslagsloppet med,
var ju det som en “Dream come true”

Jag vart så ivrig att jag sov kvar i en liten skrubb han hade
längst in på verkstaden..natten innan..
Man fick flytta undan ett par motorer och öppna en liten dörr.
Där kröp jag in och sov så jag inte skulle missa detta..

Uppe mycket tidigt på Lördagsmorgonen och väntade på Kenty som var försenad….
(vilket han ofta var)
Vi skulle först hämta Pirayan som stog någon annanstans och väl där
hade “någon” inte monterat Carniti 65 hästars motorn så det var
bara att börja mecka dit den.

Nu var vi ordenligt försenade och jag började förstå att det inte skulle bli
någon tävling för oss..

Full fart med bilen genom stan med trailern efter och på Tävlingsplatsen kom det sura beskedet från
Stålhammar att besiktningen var över och så var även
förarmötet.

Kenty satt på sig charmvästen och efter en stund skulle Vi få
starta i alla fall.

Det var väldigt mycket båtar i E Klassen och nu fick jag syn på något som gjorde mig mycket glad..
Några Finnar hade redan fått nästa års Evinrude motor.
Denna nya Evinrude var på 65 hästar och ersatte gamla 60 hästaren….

Carniti 65 Hk motorn hade ju varit lite snabbare än Evinrude 60 hk motorn men höll inte så bra..

Starten gick och jag sneglade hela tiden på Finnarna som var jämnsnabba med oss..
Kenty skrek till mig att jag måste sitta ända längst bak vid motorn
och Pirayan vinglade/flög fram..
Sakta drog Vi ifrån Finnarna och var först imål i E klassen.

Kändes ju mycket kul att få vinna men det var kortvarigt.

Vi hade ju missat förarmötet men Kenty sa att han hittade några varv runt Lidingö..
Naturligtvis hade han kört fel runt en boj så Vi blev diskade….
Som vanligt sa Kenty att han struntade i det för Vi var snabbast
och Vi tar dom nästa gång..
Hans enormt positiva attityd var alltid upplyftande.
Kenty hade ju alltid en härlig syn på livet.. oavsett vad som hände..

Nu snurrade det ordentligt i mitt huvud för jag såg att denna Piraya med #152
skulle kunna bli min…
och med nya Evinrude 65 hästars motorn kunde det ju bli ett kanon ekipage
inför 1972 års säsong..

Efter Lidingöloppet gjorde jag en deal med Tony Lindblad och blev ägare
av Pirayan med #152.

Bilderna visar Pirayan 1972 med Evinrude 65 hästaren..Det är jag som står upp på första bilden.

Kenty och Lasse..
Del 4

Nu kontaktade jag en annan man som också betytt enormt mycket för min Racing..
“The one and only” Hans Holmén.
Hasse var Service och Racingansvarig på nystartade Huzells som var Generalagent för Evinrude
i Sverige.
Hasse berättade att Huzells skulle satsa på Båtracing och jag fick en kanondeal på
nya Evinrude 65 hästaren med ett par 25 tums cleavers..

Kenty var som vanligt positiv trots att jag valde Evinrude och inte hans Carniti..
Jag jobbade fortfarande hos honom men saker hände..
När jag gick runt och knackade dörr för att leta sponsorer träffade jag Arne Bodén
som ägde Skanstull Marin.

Han kunde tänkas sponsa mig samt han erbjöd mig ett jobb där..
Efter mycket tänkande så frågade jag Kenty om råd…

Jag vart ju orolig att han skulle bli arg, men inte Kenty.
Han sa.. Lasse Du har säkert större möjligheter på Skanstull Marin så gör det….
men lova mig att hålla Dig till Piraya båtar på Distanssidan..

Så nu flyttade jag till Skanstull Marin och hade dessutom fått körkort.
Arne Bodén var ju Johnson handlare som han köpte av AGB.
Han ordnade samma deal med AGB så jag skulle köra Johnson istället..

Som vanligt envisades jag med Evinrude..

Tidigt på våren 1972 skulle Huzells ha ett jippo i Hässelby..
Hasse Holmen hade bjudit in alla som skulle köra Evinrude det året för att testa ihop..

Kommer inte ihåg alla som kom dit men vet att Bertil Wik hade gjort illa sig ordentigt
i en bilolycka på vintern så hans pappa skulle köra hans mycket unika Cray Craft..
som var för Rundbana med nya Evinrude 65 hästaren..

Jag och Pappa Wik körde jämnsides utanför Hässelby Strand när jag såg
hur Cray Craften började lyfta ordenligt..
Slutade med flipp och Båten sjönk..

Vet inte om man hittade båten men kommer ihåg att jag träffade Bertil Wik på
Tävlingen i Skokloster sommaren 1972.
Bertil hade ju gjort illa sig riktigt ordenligt och jag tyckte det var jäkligt taskigt.

Bertil var ju ett steg före mig, året innan och om man skall vara riktigt ärlig så hjälpte ju detta
mig i Båtracing “rankingen” som nybörjare..

Bertil och jag har alltid varit goda vänner och när han tog över efter mig i F1 V8
inför 1985 års säsong kändes det som helt rätt person.
Dessutom vann ju Bertil en F1 V8 Tävling i Belguim 1985, vilket jag aldrid gjorde..

Tillbaka till Kenty och Piraya Båten..

Sista tävlingen 1972 gick längst ut på Ingarö och jag vann där Svenska Mästerskapen
i E Klassen några sekunder före Bosse Nilsson..

Kommer också ihåg att jag just köpt en ny bil…en Ford Fairline 500 XL Coupé 1966 års modell.
En sån som Kenty hade.. fast inte Cab..
Ganska häftig dragbil för båten tyckte jag…

Nu gjorde Kenty och jag en “deal” och Vi skulle tillsammans bygga en 17 fots Piraya
inför 1973 års säsong..

Det blir min sista berättelse om Kenty och kommer snart..

Kenty och Lasse
Sista delen..

Bygget av Piraya 17′

Vintern 1972-73 tog Vi formarna till Piraya 18 till en Berghåla i Gröndal..
som Kenty hyrt.
Stora tunga tjocka järndörrar och tror det var någon form av skyddsrum.
Fuktigt och kallt var det alltid där..
Kommer ihåg att Vi vinklade akterspegeln ännu mer när Vi ställde i
bakdelen en fot kort i 18 fots formen..
Däcket skulle vi skarva i en fot i sittbrunnen från 16 fots formen för jag ville ha en fin motorbrunn.

När Vi gjöt skrovet ställde Vi värmen på max på dessa gamla dieselvärmare som
sprutade avgaser och allt in i lokalen..
Kommer ihåg att hela skrovgjutningen gick jäkligt bra
Dagen efter hade skrovet inte härdat för värmen hade stannat..
Kenty sa att långsam härdning gör att båten blir starkare och jag tror att han hade rätt..
Tror det tog en dryg vecka innan det härdade helt, men då hade Vi hunnit laggt i
alla förstärkningar och tvärsågad balsa i botten..
Allt härdade sedan ihop..

Hur som helst så höll jag på och fnulade med detta bygge hela vintern med Kentys
råd.
Gjorde allt enormt fint i detalj, fin trimtank lägst fram i fören för min plan var att inte ha
Powertrim för att allt skulle bli så lätt som möjligt.
Tanken blev i rostfritt i en L form så där skulle Navigatören sitta..
Ingen stol till honom..

När allt var klart tog jag den till en billackare och lackade däckssidorna i Evinrude blå
metallic.
Vi hade ju skarvat däcket och lackning var enklast..

Denna helt unika Piraya 17″ vart enormt bra och helt stum i botten..
Fick med hjälp av Kenty att fixa till en enormt fin balans.
Ännu bättre blev det när Vi fick lilla 50-60 hästars växelhuset.
Då vart Pirayan oslagbar även i hårt sjö där Joker båtarna tidigare slog mig..

Fick frågan många gånger av ägaren till Joker Båtar och vart även erbjuden slantar för att ge upp Pirayan
och köra Joker
Dock hade jag ju gjort en deal med Kenty att hålla mig till hans Piraya båtar i E Klassen
och gjorde så till min sista tävling med denna Båt som var Roslagsloppet 1976.
Jag och Bertil Wik vann då E Klassen i rekord fart..
Visserligen var det då med helt nya FT19S motorn som hjälpte till att segra..
men hade jag inte haft den hade Bröderna Fabritius vunnit med deras Special Merc 650 XS
som var Mercurys motsvarighet till FT19S.

Efter Roslagsloppet sålde jag Båten och den vann vidare i E Klassen i flera år.

Denna Piraya var nog den båt jag gillade mest av alla mina Racing Båtar..
Kanske för det var det sista jag gjorde med”the Man”

Stort Tack Kenty Sjöholm och Din unika Skola…

Ett par bilder av min Piraya 17

First..big thanks to Mark Rotharmel for picture and info.

This is from Hamilton, ON Canada 1979.

Left: #200 Steve DeFeo.. Defeo/Johnson V6 RS….#201 Ken Stevenson Molinari/Johnson V6 RS

Ken Stevenson won this race and with it, a Rolex watch..

Idroscalo 1983 and Cees Van Der Velden in his #1 Velden Racing/Johnson V8.

Cees was an interesting racing friend..you never know whats going to happen if you hang around him.

At the F1-V8 & F3/OE race in Vichy, France 1981 I could have won the World F3/OE title with enough points finish third or better in that race. Instead of being smart I went for the win in the race.. but when I was leading the race I was getting ready to lap one of Cees F3/OE boats driven by a girl I cant remember the name of her right now..

She got scared..made a strange turn around the turning point..I could not avoid her..crashed in to her Johnson engine..the transom broke off her Velden boat..one of my pickle forks on the red AKAI/Burgess was completely gone..I did get back to the pit on my own..

Cees came running at the dock and screaming at me…That was stupid Lars..you destroyed my boat..!!

Well..Cees..I am sorry..I made a mistake..was my short answer..

Next heat was the F1-V8 race and I was watching Cees make a mistake in the first turn..he ran in to another boat..broke off his pickle fork and came limping in to the pit..I walked up to Cees and said something like “what did you tell me 30 minutes ago Cees”..

He looked at me and said..F*ck you Lars..with a big smile..then we shook hands..

Thanks Paolo Moro.

We lost Cees in December of 2006.R.I.P my friend.

Continue with F1-V8 racing from Idroscalo, Italy 1983….by far the best race site in Italy..(maybe in south Europe)

A two point race track three km long. Next to the Linate Airport and a pit full of beautiful Italian girls..!!..

This black #6 beauty belongs Rick Frost. Trimite/Burgess/Johnson

We raced both OE/F3 & F1-V8 at the same time..Rick was a very good driver..never showed his emotions..just a strong tough friend/driver.

Thanks Paolo Moro for the picture.